Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valet till Umeå
kommun och Regionen. Ska du sedan
bidra till verklig förändring krävs
att du även engagerar dig de
1460 dagarna fram till
nästa val 2026.
__ __ __
Ingress
Moderaterna vill alltid sänka och Vänsterpartiet vill alltid höja skatten. Men debatten om höjda, eller sänkta, skatter missar huvudfrågan när det gäller offentlig verksamhet – nämligen kvalitetsfrågan. Istället för frågan om vi ska höja eller sänka skatten måste vi börja med att ställa följande tre (3) frågor:
a) Vad får skattebetalarna för pengarna de idag betala i skatt?
b) Vad får barn, skolelever, äldre och alla andra för skattepengarna?
c) Vad får de kommunanställda för skattepengarna?
Vi ska titta på de av Umeå kommuns verksamheter som drivs i förvaltningsform. Vi lämnar därför kommunala bolag som Bostaden, Umeå Energi och Umeva/Vakin utanför analysen denna gång.
1. Umeå kommun under ett år: Hur mycket skattepengar?
Det handlar om över 10 miljarder under ett enda år! Driftbudgeten för de politiska nämnder som ansvarar för kommunens olika förvaltningar beräknas landa på 8 600 miljoner nästa år (2023). Kommunens investeringsbudget ligger på 1500 miljoner för nästa år. Tillsammans blir detta cirka 10,1 miljard! Det är väldigt mycket skattemedel. Jag repeterar därför frågorna: Vad får skattebetalarna för dessa pengar; Vad får barn, skolelever, äldre och alla andra ut; Vad får de kommunanställa?
2. Vilka verksamheter handlar det om
De största nämnderna och verksamheterna är Individ- och familjenämnden, Äldrenämnden, För- och grundskolenämnden, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden samt Tekniska nämnden.
Verksamheten hos dessa fem nämnder står tillsammans för hela 75 procent av kommunens hela driftbudget på 8 600 miljoner. Det handlar bland annat om socialtjänst, äldreomsorg, andra omsorger, förskolor och skolor samt fysisk och digital infrastruktur som fastigheter (ej bostäder), gator, parker och IT.
3. En miljard är inte alltid en miljard
Det är Individ- och familjenämnden (IFN) som ansvarar för kommunens socialtjänst. Dess driftbudget ligger på nära 1 600 miljoner (1,6 miljard). Det är här som frågan om vad Umeås skattebetalare får för pengarna ställs på sin spets. I en väl fungerande arbetsorganisation – präglad av demokratiskt ledarskap, personalinflytande, trivsel, låg sjukfrånvaro, låg personalomsättning och egna initiativ – kan en socialtjänst som förfogar över 1,6 miljarder/år producera omsorg motsvarande ett värde på hela 2 miljarder. Detta skulle innebära en väldig vinst – både för de hjälpsökande med anhöriga, för personalen och även ekonomiskt för skattebetalarna.
Men i en icke fungerande arbetsorganisation – präglad av auktoritärt ledarskap, repressalier, hög sjukfrånvaro, hög personalomsättning, tystnadskultur och rädsla för egna initiativ – är risken uppenbar att en socialtjänst som förfogar över 1,6 miljarder endast förmår producera omsorg för 1 miljard. Detta innebär en väldig förlust. Dels ekonomiskt för skattebetalarna. Dels, och vad som är ännu värre, i form av lidande för hjälpsökande med anhöriga. Men också för personalen. En satsad miljard är inte alltid en miljard. De satsade pengarna kan både ge mycket mer, och mycket mindre, tillbaka.
Det som gäller för socialtjänsten gäller även för andra verksamheter. Bara under de senaste veckorna har vi kunnat läsa i lokal media om mycket allvarliga problem inom äldreomsorgens särskilda boenden och på vissa skolor.
Hur mycket kan Umeå kommun tänkas förlora, enbart i pengar på en mindre bra, eller icke-fungerande, arbetsorganisation?
4. Revirtänkandet är tillbaka
Det kan handla om uppåt en halv miljard! Det är medvetet valda siffror då jag skriver att en satsning på 1,6 miljarder både kan resultera i ett utfall på två miljarder eller en miljard – allt beroende på hur arbetsorganisationen fungerar. Att det verkligen handlar om väldiga skillnader åskådliggörs av en av Umeå kommuns mest oförklarliga, kostsamma och dåliga helomvändningar någonsin.
Under nästan tio år hade politikerna önskat – och de anställda på bland annat stadshuset strävat efter att skapa – en gemensam förvaltning för kommunens över tio politiska nämnder. Tanken var bland annat att få bort revirtänkandet. Alla olika förvaltningar – det fanns över tio stycken – skulle dela på exempelvis ekonomi- och personalfunktionerna. Tanken var att bryta ned de olika revir som varje politisk nämnd och förvaltning tillsammans hade byggt upp under årtionden.
Då den kommungemensamma förvaltningen, efter många års slit, väl hade börjat ”sätta sig” inom Umeå kommun visade det sig att den kunde spara in 300–500 miljoner – om året! Och det fanns dessutom ytterligare utvecklingspotential!
Av något helt obegripligt skäl beslöt, i detta gynnsamma läge, de fyra borgerliga partierna tillsammans med Vänsterpartiet att lägga ned den gemensamma förvaltningen. Efter nära tio års slit. Därmed kastade dessa bort mellan 300-500 miljoner per år. Socialdemokraterna och MP ville behålla den kommungemensamma förvaltningen. Men de höll endast emot i en vecka. Till skillnad från oss i AP tog S och MP ingen som helst strid för att försvara den kommungemensamma förvaltningen. Idag har därför de drygt tio olika politiska nämnderna återuppbyggt sina egna förvaltningar – med ekonomi- och personalfunktioner. Umeå kommun är alltså tillbaka på ruta ett. Därmed är också revirtänkandet är tillbaka.
5. Vänsterpartiets slängde pengarna i sjön – för att straffa S
Vänsterpartiet hjälpte alltså de borgerliga att förstöra den kommungemensamma förvaltningen. Detta raserade nästa tio års arbete. De var sura på (S) och straffade därför … umeborna. Kom ihåg att Vänsterpartiet var med om att slänga mellan 300-500 miljoner i sjön, varje år, då detta parti nu ständigt förespråkar skattehöjningar. V har nämligen inget val bättre val än ständiga skattehöjningar sedan de, på ett obeskrivligt ansvarslöst sätt, hjälpte Moderaterna och de övriga borgerliga partierna att skrota den kommungemensamma förvaltningen. V bidrog därför även till att det tillbakaträngda revirtänkandet återkom! Med full kraft.
6. Socialtjänstens brister
Socialtjänsten har utsatts för hård kritik. En arbetsmiljöbeskrivning som kommunen själv beställt 2020 visade på ett auktoritärt ledarskap, repressalier och en tystnadskultur inom socialtjänsten. Dessa problem har sedan bekräftats av granskningar av media och i skrivelser från tidigare anställda. Inom verksamheten ”Barn och Unga” valde 27 socialsekreterare att inte arbeta med myndighetsutövning under 2021. De slutade, tog ledigt, o s v. Tyvärr har de ansvariga politikerna i Individ- och familjenämnden inte visat sig vara situationen vuxen. Men, som vi kunnat läsa om under de senaste veckorna, finns allvarliga problemen när det gäller arbetsorganisationen även inom äldreomsorgen och skolan. Problem finns, mer eller mindre, inom hela Umeå kommuns organisation.
Arbetarpartiet (AP) vill i dagsläget varken ha skattehöjningar eller skattesänkningar. Vi vill diskutera hur vi ska få ut mer för de drygt tio miljarder som vi satsar på Umeå kommuns verksamheter, i form av skattemedel (85 % kommunala, 15 % statliga) varje år.
Avrundning
AP vill komma tillrätta med de problemen som skapas av en odemokratisk arbetsorganisation med ett auktoritärt ledarskap som tystar personalen och hämmar deras kreativitet genom repressalier. Detta skapar lidande hos brukarna, deras anhöriga och hos väldigt många kommunanställda. Det gör även att Umeå kommun förlorar hundratals miljoner i form av ineffektivt använda skattemedel.
De högsta chefernas och politikernas auktoritära revirtänkande måste brytas.
Och vi måste börja detta reformarbete med att låta en extern revisionsbyrå genomföra en oberoende granskning av problemen inom socialtjänsten.
Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valet till Umeå
kommun och Regionen. Ska du sedan
bidra till verklig förändring krävs
att du även engagerar dig de
1460 dagarna fram till
nästa val 2026.