Partiernas principlöshet måste leda till att grundlagen ändras. Ingen ska få bilda regering som inte får igenom sin budget. Alla har del i dagens läge.

Arbetarpartiet vill ta ”regeringsansvar” för Umeå kommun tillsammans
med andra partier som delar vår uppfattning när det gäller behovet av trendbrott

________________________________

Ingress
Den kvinna jag är gift med frågade mig igår vad jag trodde skulle bli resultatet av regeringskrisen. Vi lyfte skrot. Mitt i ett set bänkpress lyckades jag pressa ur mig följande: ”Utgå ifrån att Stefan Löfvén kommer att välja det fegaste alternativet”. Idag visade det sig att detta var exakt vad han gjorde. Det fegaste är naturligtvis alltid att överlämna ansvaret till någon annan. Löfvén överlämnade ansvaret till riksdagens talman Andreas Norlén. Men detta gör inte Stefan Löfvén fegare än andra. Inte i mina ögon. Löfvén är bara en av alla dessa stackare i det ack så fega politiska etablissemang som Sverige har begåvats med.

Jag anser att alla partier i riksdagen är medansvariga till dagens situation. Och som framgått av mina tidigare blogginlägg anser jag att ”dagens” situation inte började med misstroendeförklaringen förra måndagen. Jag anser att ”dagens” situation började då den sista valsedeln var inlämnad i samband med riksdagsvalet 2018.

Del ett
Det är obegripligt att så många inom det politiska etablissemanget gnäller. Det handlar om partierna, de politiska kommentatorerna, media i allmänhet och statsvetare – alla dessa betalda proffstyckare. De flesta (inte alla) jämrar sig som små barn, som ramlat och fått ett litet skrubbsår på knäna, inför utsikten om ett Extra val. Jag vill säga till alla dessa gnälliga politiker: Tänk som ni själva brukar uttrycka er i tid och otid: Se det hela som en UTMANING!

De åtta partierna i riksdagen har alla sin del i uppkomsten av dagens situation. Därför är det dags att väljarna får en möjlighet att förändra sammansättningen på dagens riksdag. Därför förespråkar jag ett Extra val.

Del två
Det finns även ett trängande behov av att ändra regeringsformen. Detta är en av landets fyra grundlagar. Bakom ligger kombinationen av två beslut som riksdagen tog efter valet 2018. Dels beslutet om vilken budget som landet skulle styras efter. Dels beslutet om vilken partiledare som skulle bilda regering för att styra landet. Kombinationen av dessa två beslut var en sällsynt demonstration av politisk dumhet och omognad. Denna dumhet och omognad understryker behovet av en förändring av grundlagen. Tillåt mig utveckla detta.

De två besluten (det om budgeten den 12 december och det om valet av regeringsbildare den 18 januari) visar att Sveriges grundlag måste förstärkas –  i förhållande till de principlösa riksdagspartierna.

Del tre
Centerns och Liberalernas dubbelspel. Alla partier visste, innan de valde mellan att rösta på regeringens budgetförslag, eller på budgetförslaget från M+Kd, att det senare budgetförslaget skulle segra. Alla visste nämligen att Sd skulle rösta på budgetförslaget från M+Kd sedan deras eget budgetförslag hade fallit. Trots detta valde Centerpartiet och Liberalerna att lägga ned sina röster och därmed, medvetet och överlagt, ”släppa fram” det budgetförslag som utarbetats av M+Kd och som röstats igenom med hjälp av Sd (apropå Centerns ovilja mot Sd). Centern och Liberalerna röstade på vad som i praktiken var en budget från M+Kd+Sd fullt medvetna om att denna skulle komma att utgöra grunden för den politik som Sverige skulle regeras efter under ett år framåt. Oavsett regering.

Därmed skaffade sig Centern och Liberalerna en styrkeposition i förhållande till S+Mp (och V) i de framtida förhandlingar som ledde till Januariavtalet. Centern och Liberalerna kunde nämligen dels stödja sig på sina egna mandat, dels på den borgerliga inriktningen i den budget från M+Kd (stödd av Sd) som antagits av riksdagen.

Del fyra
Detta understryker hur fel det var av S och Mp att gå in i förhandlingar med C och L efter att deras eget budgetförslag hade fallit. En regeringskoalition som har mindre än en tredjedel av mandaten i riksdagen – och vars eget budgetförslag har fallit – ska inte sträva efter att bilda regering. Det måste sluta i att S+Mp endast förverkligar andra partiers politik. Låt mig utveckla detta.

Skälet till att Centern och Liberalerna fick igenom så mycket i de förhandlingar som ledde fram till Januariavtalet var alltså att dessa två partier inte bara stödde sig på sina egna (ynka) 51 mandat, mot de 144 mandat som S+Mp+V hade. Om så vore fallet blir det fullständigt obegripligt hur Centern och Liberalerna kunde få Socialdemokraterna att släppa så många av sina verkliga hjärtefrågor (LAS, hyresfrågan, kollektivavtalen och senare skatterna).
Nej. Sanningen är, som tidigare antytts, att Centern och Liberalerna dessutom indirekt kunde stödja sig på de 154 mandat som M+Kd+Sd besatt, och använt, för att rösta igenom M+Kd-budgeten i riksdagen. Centern och Liberalerna besatt alltså en styrka i förhandlingarna med S+Mp som motsvarade hela 205 riksdagsmandat (M+Kd+Sd+C+L)! Återigen: Det var därför som Centern och Liberalerna fick igenom så mycket. Det var därför som främst Socialdemokraterna gav upp så mycket.

Del fem
I Radions morgonnyheter i P1 uppgavs idag (28 juni) att Italiens regering hade avgått. Skälet var att den italienska regeringen inte hade fått igenom sin budget i parlamentet. I Italien måste nämligen en regering ha stöd för sin politik i parlamentet. Detta borde vara en självklarhet. I alla länder.

Men så är det alltså inte i Sverige.

I Sverige kan uppenbarligen ett regeringsalternativ först få sitt viktigaste ”styra-landet-dokument” (budgeten) nedröstat som S+Mp fick. Sedan kan detta regeringsalternativ, helt osannolikt, ändå få bilda regering. Skälet är partiernas principlöshet. Exempel: att partier som Centern och Liberalerna först röstar ned budgetförslaget från S+Mp, bara för att sedan släppa fram samma partier så att dessa kan bilda regering, för att regera på en budget antagen av M+Kd+Sd (samtidigt som de inte ville ha med ”ytterkantspartiet” Sd att göra). När Liberalerna bytte partiledare, från Björklund till Sabuni, blev detta principlösa schackrande ännu mer principlöst.

Del sex
Men när det gäller principlöshet måste jag återkomma till S+Mp. Det finns ingen chans i världen att tidigare Socialdemokratiska partiledare, partistyrelser och S-riksdagsgrupper först skulle se sin egen budget falla för att sedan, i form av en koalitionsregering som inte ens har stöd av en tredjedel av riksdagens ledamöter, skulle ha valt att bilda regering. Tidigare skulle de aldrig ha försökt bilda regering sedan deras budget hade fallit.

Socialdemokraternas principlöshet är också den nästan obegriplig. Och detsamma gäller för Mp.

Del sju
Grundlagen måste stärkas i förhållande till partierna. ”Dagens” situation har alla partier varit delaktiga i att skapa. Mer eller mindre. Var och en på sitt sätt. Det är därför grundlagen (regeringsformen) måste stärkas i förhållande till de principlösa partierna i riksdagen.

Inget parti eller koalition av partier ska tillåtas bilda regering om det inte kan få igenom sitt budgetalternativ i riksdagen. Sveriges grundlag / regeringsform / konstitution / måste förändras så att detta blir fallet. Detta för att förhindra ett sådant principlöst spel som förekommit efter valet 2018. Även om det finns vissa partier som spelat mer smutsig än andra, och andra som varit mer sugna på regeringspositioner än vissa, så har alla riksdagens åtta partier varit delaktiga i detta principlösa spel. Det är därför som grundlagen (regeringsformen) måste ändras.

En ändrad grundlag skulle tvinga partierna att uppträda mer vuxet. Partier som Kd, som säger sig vilja rösta ned regeringen när som helst och på vilken fråga som helst, skulle tvingas besinna sig.

Jag repeterar: Endast det parti, eller den koalition av partier, som får igenom sin budget i riksdagen ska kunna bilda regering. Detta skulle tvinga fram ett agerande som var mer ärligt från alla. Och om en regering bildas på dessa förutsättningar, men tappar det stöd som krävs för att få igenom sin budget, så måste denna regering avgå. Då kommer endast de som verkligen menar allvar att försöka bilda regering, de som stöttar detta regeringsalternativ måste även stötta regeringsalternativets budget. De som lägger ett misstroendevotum måste mena allvar. Det går inte att först fälla någon, tillsammans med andra, för att sedan be om förlåtelse och lova att rösta tillbaka den regering man har fällt efter en vecka. Det krävs en renässans för grundlagarna i Sverige. Och den grundlag som heter regeringsformen måste förändras. Ett regeringsalternativ ska endast kunna bli en regering om alternativet kan få igenom sitt budgetalternativ i riksdagen.

Avrundning
Om Sverige hade samma grundlagar som exempelvis i Italien, där en regering måste få stöd för sin budget i parlamentet (riksdagen), skulle detta göra att form och innehåll stämde överens. Det skulle också öka transparensen när det gäller partiernas agerande. Det skulle tvinga dagens principlösa svenska partier att agera mer vuxet. Konflikterna skulle inte försvinna. Men partierna skulle tvingas ta ansvar för sitt handlande. De som spräcker ett regeringsalternativ skulle tvingas att presentera ett annat. Annars skulle väljarna, efter en period, lära sig att bestraffa oseriösa partier. Ebba Busch skulle alltså inte kunna gapa om att fälla regeringen som hon gör. Vänsterpartiet skulle kunna fälla regeringen. Men V skulle definitivt tvingas vara berett på att utkämpa ett Extra val istället för att som nu b om förlåtelse och lova att avstå ifrån allt och rösta tillbaka sin Stefan.

En regering ska alltså regera – på sin egen politik. De som saknar politiskt alternativ eller politiskt mod måste stödja de som har detta. Därför måste den svenska grundlagen (regeringsformen ändras) så att ingen regering ska kunna utses som inte får igenom sin budget i riksdagen. Och ingen opposition ska kunna gapa som Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har gjort. Det skulle inte heller vara möjligt att bilda regering på det sätt som S och Mp har gjort. för att nämna några exempel. Alla riksdagens åtta partier skulle tvingas ändra beteende.

PS. Var inte rädda för ett Extra val. Det är bara namnen på ministerposterna som står på spel. Själva makten ligger just nu inte hos regeringen. Men antalet mandat står naturligtvis på spel. Det handlar om vissas levebröd. Och om andras överlevnad som parti. DS.

Ansvarig utgivare

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *