Extraval är S enda möjlighet – partiet måste återvinna SD-väljare. Förra valet röstade 58 % borgerligt. S+V+Mp erhöll 41 %. Lööf innebär slutet för S.

Arbetarpartiet vill ta ”regeringsansvar” för Umeå kommun tillsammans
med andra partier som delar vår uppfattning när det gäller behovet av trendbrott

________________________________

Inledning
Regeringen kan inte sitta kvar – det enda som duger är nyval. Både Decemberöverenskommelsen efter valet 2014 och Januariavtalet efter valet 2018 syftade till att Socialdemokraterna skulle kunna regera vidare – trots att borgerligheten (inklusive SD) hade gått om S-+V+Mp i väljarkåren.

I valet 2014 erhöll den samlade borgerligheten (SD inräknade) drygt 52 procent av väljarna. S+V+Mp erhöll drygt 43 procent. Differensen var nio procentenheter. I valet 2018 erhöll den samlade borgerligheten nästan 58 procent. S+V+Mp erhöll under 41 procent. Differensen ökade alltså till 17 procentenhet. Ändå lyckades Socialdemokraterna upprätthålla illusionen av att allt var som förr. Men nu har bubblan spruckit.

Låt oss återigen titta på den katastrofala tillbakagången för S sedan 1994 i tabellen nedan. Tillbakagången för partiet sammanfaller nästan exakt med framväxten av SD.

Partier  1994  2018  Differens
Socialdemokraterna  45,3  28,3  -17,0
M, C, KD och L  41,4  40,2  -1,2
SD    0,3  17,5  +17,2
Övriga (V + MP)  11,2  12,4  +1,2

Siffrorna är hämtade från SCB

Del ett
Tillbakagången beror bl a på att S övergett sin traditionella politik när det gäller invandring och integration. Historiskt sett har svensk flykting- och invandrarpolitik varit stram och reglerad. Detta uttrycktes på följande sätt av Olof Palme i tidskriften ”Invandrare & Minoriteter” år 1977:

För det första måste vi ha en reglerad invandring, det har jag alltid varit anhängare av. Alltså att vi på ett rimligt sätt, kvantitativt, kan bemästra problemet. För det andra att vi för en konsekvent jämlikhetspolitik. Om någon av dessa två förutsättningar brister, riskerar vi att få svåra problem”.

Den svenska flyktingpolitiken under Socialdemokraterna har präglats av solidaritet. Men samtidigt byggt på insikten att det finns begränsningar för hur många flyktingar och andra invandrare som det svenska samhället kan ta emot och integrera på ett framgångsrikt sätt. Det normala för Socialdemokraterna var alltså en stram och reglerad flyktingpolitik. Men Alliansen och Mp rev tillsammans upp denna socialdemokratiska politik.

Den ökade invandringen har i huvudsak två källor: asylinvandring och arbetskraftsinvandring samt de anhöriga till dessa två grupper. I mars 2011 gjorde alliansregeringen upp med Mp. Detta innebar att Sverige påtvingades Europas kanske minst reglerade flyktingpolitik. Och grunden lades för det ansvarslösa flyktingmottagandet under de fyra åren 2012 – 2015. Och även därefter.
Tyvärr övergav S i sin egen tidigare strama och reglerade flyktingpolitik år 2014. Detta skedde just då den traditionella S-politiken skulle ha behövts som mest. Partiet anslöt sig tyvärr till Alliansens och Mp:s flyktingpolitik. S hade börjat krypa för Mp. Och för Muslimska brödraskapets inflytande inom det egna partiet.

Del två
S har även övergett sin tidigare mycket restriktiva syn på arbetskraftsinvandring
. Det var alliansregeringen som, även då tillsammans med Mp, redan i november 2008 öppnade för en kraftigt ökad arbetskraftsinvandring till Sverige. Det nya systemet för arbetskraftsinvandring kallades av LO för ”ett av västvärldens mest liberala” och ” det mest avreglerade inom OECD”. Bland annat togs kravet bort att det måste råda brist på arbetskraft inom en bransch för att ett arbetstillstånd ska beviljas. Reglerna ändrades också så att alla arbetstillstånd automatiskt, efter fyra år, omvandlades till permanenta uppehållstillstånd. Tidigare gavs permanenta uppehållstillstånd endast till de som började arbeta i yrken med långvarig brist på arbetskraft. Till detta ska läggas att facket, tidigare, i praktiken, hade haft en vetorätt mot arbetskraftsinvandring i branscher där svensk arbetskraft gick arbetslös. Men idag har Sverige i praktiken en fri arbetskraftsinvandring. Bakom ligger alltså allianspartierna och Mp. Alliansens syfte var att underminera arbetsrätten, kollektivavtalen och själva fackföreningarna. S har inte rivit upp denna uppgörelse från 2008. S har velat vara Centern till lags.

Del tre
Socialdemokraterna har, precis som övriga partier, saknat en fungerande integrationspolitik. S har vägrat se hur Muslimska brödraskapet och wahhabitiska salafister strävat efter att skapa enklaver där sharia (tron på gudomlig lagstiftning) ersätter svensk lag, ställt Sverige försvarslöst mot de som återvänt efter att ha begått folkmord och massvåldtäkter, infört slavmarknader och barnäktenskap, under sin kamp för IS-kalifatet i Syrien och Irak. Precis som för övriga partier tog det alldeles för lång tid för S att förstå allvaret i den nya organiserade, och även släktbaserade, kriminaliteten.

Del fyra
Gör Din plikt – och låt andra skörda frukterna av Din rätt?
Det informella samhällskontraktet håller på att slås sönder. Detta kontraktet består i att knegarna ska jobba, betala skatt och ”sköta” sig. I gengäld ska de få vård vid sjukdom, pension då den tiden kommer och deras barn utbildning. Samt ett tryggt och säkert samhälle.
Socialdemokraterna har gärna populariserat sin politik inför arbetare på följande sätt: Gör din plikt – och kräv din rätt.
Knegarna i Sverige har fortsatt att göra sin plikt – men allt fler av dessa har i praktiken inte kunnat kräva sin rätt. Bakgrunden är består naturligtvis av flera faktorer. Den nästan fria arbetskraftsinvandringen och den periodvis nästan fria flyktinginvandringen har bidragit till att det har vuxit fram ett skuggsamhälle. I detta återfinns exempelvis en växande oorganiserad arbetskraft – ofta kontrollerad av mer eller mindre kriminella bemanningsföretag – som lever under oacceptabla förhållanden. Denna arbetskrafts tvingas ta jobb till låga löner, pressa arbetsvillkoren för andra arbetare och konkurrera ut företag som följer spelreglerna. Till detta kommer de stora nedskärningarna som S påbörjade under 1990-talet, de väldiga skattesänkningarna under Alliansen bidragit till samt en misslyckad integrationspolitik. Ur detta misslyckande följer ökade problem i form av hedersförtryck, islamism samt gäng- och klanbaserad brottslighet.

Alla gör inte längre sin plikt.

Samma krav ställs inte längre på alla. Arbetare är inte dumma. De går inte på att just de – arbetarna – ska göra sin plikt samtidigt som andra skördar frukterna av deras rätt? När arbetarna uppfattade att de socialdemokratiska (och även de gamla kommunistpartierna) övergav dem började de att vända sig till högerpopulistiska partier. Denna trend har kunnat iakttas i allt fler av Europas länder. Även i Sverige

Vi har beskrivit några av de avgörande skälen bakom framgångarna för högerpopulistiska partier. Dessa har vanligtvis inte en nazistisk bakgrund som SD. Men detta har inte längre någon betydelse för väljarna. Och numera inte heller för tre av de fyra borgerliga partierna i Sverige. Frågan är hur länge det avhåller Annie Lööf – om hon blir erbjuden att bli finans- eller utrikesminister – att sluta upp tillsammans med de övriga borgerliga partierna. SD kommer säkert att kräva ministerposter – men kan lika säkert inleda med att avstå om detta skulle krävas för att få med Annie Lööf och Centerpartiet.

Del fem
S måste bryta med Centern.
Socialdemokraterna har, statistiskt sett, förlorat över var tredje väljare till SD. Detta beror till stor del på att partiet övergivit sin tidigare politik när det gäller invandring och integration. Låt mig citera Olof Palme igen:
För det första måste vi ha en reglerad invandring, det har jag alltid varit anhängare av. Alltså att vi på ett rimligt sätt, kvantitativt, kan bemästra problemet. För det andra att vi för en konsekvent jämlikhetspolitik. Om någon av dessa två förutsättningar brister, riskerar vi att få svåra problem”.

Men det beror naturligtvis även på andra faktorer.

Del sex
Genom Januariavtalet håller S på att överge resten av sin tidigare politik. Samarbetet med Centern riskerar att skrämma bort en andra tredjedel av partiets väljare. Så sent som på partikongressen 2017 lovade finansminister Madelene Andersson att epoken av skattesänkningar skulle vara över. Men efter det senaste valet har S själva sänkt skatterna med minst 56 miljarder. Men det finns mer. Arbetarna kommer inte att stanna hos ett parti som genomför Januariavtalet.

Socialdemokraterna måste lära sig att acceptera verkligheten:
* de förlorade det senaste valet,
* partiets andel av väljarkåren minskade med nästan 40 procent mellan 1994 – 2018,
* den samlade borgerligheten fick 58 procent av väljarna i det senaste valet,
* S fick endast ca 28 procent,
* inga nya överenskommelsen som de december 2014 eller i januari 2019 kan trolla bort nederlagen.

Avslutning
Extraval på ett handlingsprogram för rättvisa
Istället för att springa Centerns ärenden måste Socialdemokraterna utlysa nyval. Även S kan nu, med stor trovärdighet, göra som Liberalerna och säga att Januariavtalet är överspelat. Sedan kan partiet gå till val på
att förstärka LAS – och avskaffa allmänna visstidsanställningar,
att förkasta marknadshyror – statliga satsningar på att renovera miljonprogrammet,
att förstärka kollektivavtalen – och stötta facket i arbetet med att organisera de som idag inte är med,
att återställa skattenivån från 2018 – och satsa på sjukvård och äldreomsorg.

Detta blir en vinst för V. Men risken är att S annars tappar ytterligare en stor del av sina väljare i det ordinarie valet 2022. Och alla delar av sin ideologiska tradition.

Ansvarig utgivare

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *