Drottning Lööf släpper kravet på fria hyror, kräver istället skattesänkningar och förnedrar V. Nu måste S förbereda ett extraval – till försvar av välfärden.

Arbetarpartiet vill ta ”regeringsansvar” för Umeå kommun tillsammans
med andra partier som delar vår uppfattning när det gäller behovet av trendbrott

________________________________

Inledning
Drottning Annie Lööf I (Den Första) håller på att måla in Centerpartiet – men även Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – i ett hörn från vilket det inte finns någon framgångsrik väg ut. Skälet ser vi i denna tabell över riksdagsmandatens fördelning (mina läsare vet att jag gillar tabeller):

C:   31,         L:  20,
S: 100,         M: 70,
MP:16,         KD:22,
V:   28,         SD:62
——–         ———-
175             174

Som alla ser klarar sig inte S+Mp+C utan Vänsterpartiets röster.

Del ett
Obekymrad om riksdagsmandaten meddelar Drottning Annie Lööf I (Den Första) att det för Centerpartiets del inte är aktuellt med ett budget- eller regeringssamarbete med Vänsterpartiet. Detta uttalande från Drottningen kan antyda att hon lever i ett alternativt universum. Men om vi, om så bara för en kort stund, utgår ifrån att så inte är fallet framstår det som om Drottning Annie Lööf I (Den Första) uppenbarligen räknar med att Vänsterpartiet återigen ska slå knut på sig själv för att vara henne till lags.

Drottningen verkar nämligen förutsätta att Vänsterpartiet både ska rösta för att återinstallera Centerpartiet i dess forna maktposition (genom att V återigen lägger sina röster på Stefan Löfvén som statsminister efter en s.k. talmansrunda) samtidigt som V ska acceptera att återta rollen som dörrmatta. Drottningen berättar nådigt för DN att det för Centerns del inte är aktuellt med något budget- eller regeringssamarbete med V. 

Detta understryker att det är dags för Socialdemokraterna att distansera sig från Centern så länge partiet regeras av Drottning Annie Lööf I (Den Första). Det enda sättet att distansera sig från Drottningens Centerparti, och samtidigt försöka förändra spelplanen till det bättre, är genom ett extraval.

Del två
Socialdemokraterna måste lära sig att acceptera den smärtsamma verkligheten. Verkligheten ser ut så här:
* partiets andel av väljarkåren minskade med nästan 40 procent mellan 1994 och 2018,
* S förlorade riksdagsvalet 2018,
* den samlade borgerligheten fick 58 procent av väljarna,
* S fick endast ca 28 procent,
* inga nya uppgörelser, som de i dec 2014 eller i jan 2019, kan trolla bort partiets valnederlag.

Därför måste S bita i det sura äpplet, lämna spelet riksdagen bakom sig, och återbekanta sig med torg, trapphus och arbetsplatser. Det är på dessa avlägsna platser som det går att träffa de arbetarväljare som S måste återvinna från SD. Jag talar alltså om att förbereda och genomföra ett extraval (nyval). Detta om S-ledningen har ambitionen att vara ett arbetarparti, och dessutom vara tillräckligt starkt för att kunna prägla Sverige med en politik som har något med socialdemokrati att göra.

Del tre
Skälet är att om S fortsätter att samarbeta med Centern riskerar detta att a) fördjupa splittringen inom LO, b) splittra S från LO, c) omöjliggöra att S återvinner arbetarväljare från SD, d) ytterligare försämra relationerna mellan S och det idag ”socialdemokratiserade” Vänsterpartiet.

Drottning Annie Lööf I (Den Första) är ”livsfarlig” för den historiska tradition som kallas för ”arbetarrörelsen”. Detta är inte att undra på: Drottningens mål är nämligen att radera ut allt som hindrar den råa kapitalismens härjningar. Och då är arbetarrörelsen – med dess partier, fackföreningar, kollektivavtal, lagen om anställningsskydd (LAS) – Drottningens strategiska fiende. I jämförelse med Drottning Annie Lööf I är Ulf Kristersson en riktig fackföreningskramare.

Det är en mätare på hur djupt S-ledningen har sjunkit när den är beredd att satsa på ett samarbete med Centern – vilket kräver att det som finns kvar av ideologi inom S offras – för att få bekläda regeringstaburetterna under ett drygt år fram till nästa val.

Nu kräver Drottningen ”rejäla” skattesänkningar. Socialdemokratin ska alltså blidka henne för att kravet på fri hyressättning föll. Men försvaret av trygghetssystem vid arbetslöshet, sjukdom och pensioner – eller utbildningssystemet, sjukvården eller äldreomsorgen – kräver att nivåerna på skatteinkomsterna måste försvaras.

Avslutning
Jag upprepar: Istället för att springa ärenden åt Centern bör S utlysa extraval. Socialdemokraterna måste antingen satsa på att återta tappad styrka – genom att försvara välfärdssamhället – eller så måste S acceptera att historien lämnar partiet bakom sig. Det finns inget stillastående. Antingen framåt, genom att återvinna förlorad styrka, eller fortsatt tillbakagång.

Spelet i riksdagen är över för Socialdemokraterna. Nu måste partiet ut och kämpa för sin egen, och välfärdssamhällets, överlevnad.

Även S kan säga att Januariavtalet är överspelat och sedan gå till val på frågor som:
* förstärk LAS – avskaffa allmän visstid,
* nej till marknadshyror – renovera miljonprogrammet,
* förstärk kollektivavtalen – stöd facklig organisering av nya grupper,
* återställ 2018 års skattenivå – satsa på sjukvård och äldreomsorg,

Ansvarig utgivare

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *