Drottning Lööf använder begreppet ”ytterkantsparti” om V då hon inte kan hantera SD. Men i omröstningen om kärnkraft samarbetade C och V.

Arbetarpartiet vill ta ”regeringsansvar” för Umeå kommun tillsammans
med andra partier som delar vår uppfattning när det gäller behovet av trendbrott

________________________________

Inledning
Dagens Centerparti utgör den mot arbetarrörelsen mest aggressiva flygeln av borgerligheten.
Med arbetarrörelsen avser jag  Socialdemokraterna, LO-facken, Vänsterpartiet (det socialdemokratiserade), ABF, Hyresgäströrelsen, Arbetarpartiet, m fl). I jämförelse med Centerpartiet under Drottning Lööf var, och är, Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson rena fackföreningskramare. Låt mig beskriva (dagens) Centerparti på riksplanet (vilket inte är detsamma som C lokalt i Umeå – detta vill jag betona).

Del ett
Först försöker Annie Lööf skriva om historien. Hon talar om dagens socialdemokratiserade Vänsterparti som ett ”ytterkantsparti”. Detta inget annat än en form av historieförfalskning från Drottning Lööfs sida.

Skälet till att de traditionella borgerliga partierna, och ”deras” media, så ofta började använda begreppet ”ytterkantsparti” om Vänsterpartiet i samband med valet 2018 var följande: då de traditionella borgerliga partierna inte kunde tillgodogöra sig SD:s 62 riksdagsmandat för att fälla regeringen (S+Mp), så skulle de i alla fall beröva främst Socialdemokraterna stödet från Vänsterpartiets 28 mandat. Och skälet till att Annie Lööf idag envisas med att kalla V för ett ”ytterkantsparti” beror på att hon vill beröva Socialdemokraterna den styrka som ett försvagat S får, i förhållande till just Centern, om V tillåts utgöra en jämbördig del i blocket S, Mp, C och V.

Jag ber mina läsare lägga märke till följande: I samma stund som Liberalerna bytte block, och därmed accepterade att använda sig av SD:s riksdagsmandat för att bilda regering, sade Sabuni även att Liberalerna numera var redo att samtala med alla riksdagens partier (alltså även med Vänsterpartiet). För M, KD och L har nu alltså behovet att tala om ”ytterkantspartier” fallit bort. Detta sedan de själva godtagit SD som en jämbördig part. Idag är det därför endast Annie Lööf som försöker odla myten om att Vänsterpartiet-Socialdemokraterna (tidigare Vänsterpartiet-Kommunisterna) skulle vara ett ”ytterkantsparti.

Del två
Även Arbetarpartiet, som jag tillhör, brukar kritisera V. Men detta beror på det vi anser vara bristerna i V:s konkreta politik. Vi kritiserar däremot inte Vänsterpartiet-Socialdemokraterna för att de skulle vara något ”ytterkantsparti”. Låt mig ta ett exempel på vad jag anser bevisar att Annie Lööf, med flera, har uppfunnit begreppet ”ytterkantsparti först under senare år. Samt att detta berodde på att de ursprungligen inte kunde hitta en metod som gjorde att de kunde tillgodogöra sig SD:s 62 mandat i riksdagen.

Inför kärnkraftsomröstningen 1980 – som var en verklig ödésfråga för bland annat Sverige – samarbetade Centerpartiet och dåvarande Vänsterpartiet-Kommunisterna (Vpk) på ett utmärkt sätt. Detta samarbete gällde väldigt mycket mer än vad en årlig budgetförhandling gör. Inför kärnkraftsomröstningen 1980 utgjorde C och Vpk den partipolitiska ryggraden i Linje 3 – kärnkraftsmotståndarna. (Linje 3 bestod dessutom av en rad mer eller mindre ideella och partipolitiskt oorganiserade krafter – en rörelse som senare födde Miljöpartiet).

På denna tid hette det alltså Vänsterpartiet Kommunisterna (Vpk),
På denna tid existerade både Sovjet och Östblocket,
På denna tid hade Vpk ”broderliga förbindelser” med Sovet, Östtyskland, m fl,
Men lik förbannat kunde Centern samarbeta med Vpk i en fråga som var väldigt mycket viktigare än en årlig budgetförhandling. Detta utan snack, från Centerns sida, om att Vpk skulle vara något ”ytterkantsparti”. I debatterna satt Karin Söder (C) och C H Hermansson (Vpk) och stred mot kärnkraften – sida vid sida. Och detta utspelade sig alltså för hela 41 år sedan.

Del tre
Dagens C utgör alltså den mot arbetarrörelsen mest aggressiva flygeln av borgerligheten. Låt mig beskriva Centerpartiet under Drottning Annie:

* Centern under Annie Lööfs ledning var bland de ivrigaste när det gällde att ta bort värnskatten (år 2019 betalades s.k. värnskatt på fem procent på inkomster som översteg 703 000 kronor),
* C kämpar hårdast för vad som i praktiken är fri arbetskraftsinvandring. Skälet är att detta underminerar fackföreningarnas och kollektivavtalens ställning på arbetsmarknaden. Hela denna inställning andas Annie Lööf.
* Som alla vet angrips LAS av Centern i Januariavtalet för att arbetsrätten ska omarbetas så att löntagarnas ställning försvagas kraftigt. Bakom står Annie Lööf
* Det finns i Januariavtalet skrivningar som innebär ett första steg mot att underminera kollektivavtalens ställning. Mer Annie Lööf.
* Ingen som följer den politiska debatten är ovetande om att Centern, under Annie Lööf, vill ha fri hyressättning i nyproduktion. Många, bland annat Arbetarpartiet, som ser detta som ett första steg mot marknadshyror,
* Nu kräver Lööf kompensation i form av ”rejäla” skattesänkningar för att hon (Drottningen) inte fick igenom fri hyressättning”. Detta krav riktar sig mot S, Mp (och V som hon – Drottningen – ju inte budgetförhandlar med…).

Sammantaget är handlar detta inte endast en borgerlig fördelningspolitik.

Del fyra
Centerpartiets politik under Drottning Lööf har minst tre (3) syften:
1. att bedriva en borgerlig fördelningspolitik,
2. att riva upp tidigare reformer på exempelvis arbets- och bostadsmarknaderna som reglerade marknadskrafterna på ett sätt som gynnade löntagare och hyresgäster. Vi talar om Centerns angrepp på LAS, och på systemet bestående av bruksvärdesprincipen samt förhandlingar mellan Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna (istället för de marknadshyror som C vill ha),
3. att försvaga, eller utplåna, de krafter som för löntagarnas och hyresgästernas talan. Jag tänker i första hand på fackföreningarna.
Det hårdaste slaget mot facken består av vad som i praktiken är en fri arbetskraftsinvandring i kombination med ett steg mot att försvaga kollektivavtalen i Januariavtalet.

Det är därför jag skriver att dagens Centerparti utgör det borgerliga parti som är mest aggressivt mot arbetarrörelsen. Annie Lööfs politiska förebild är Margaret Thatcher. Den tidigare brittiska premiärministern Margaret Thatchers mål var inte främst den ena eller andra politiska reformen. Thatchers främsta mål var att slå sönder de organisationer som reglerade marknadsekonomin (eller kapitalismen). Främst fackföreningarna. Detta verkar dock varken S eller V begripa.

Del fem
Det verkar inte finnas något historiskt kunnande kvar inom S och V. Det framstår som om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet-Socialdemokraterna (tidigare Vänsterpartiet Kommunisterna) båda lever kvar på 1930- respektive 1950-talen. Det vill säga under den tid då Socialdemokraterna, och det dåvarande Bondeförbundet – som bytte namn till Centerpartiet 1957, bildade två koalitionsregeringar tillsammans:
*1936-39,
*1951-57

Under denna period speglade Bondeförbundet Sveriges jordbrukare. Bondeförbundet organiserade en stor del av den arbetande delen av befolkningen. Bondeförbundet hade påfallande inslag av folkrörelsekaraktär. Men denna tid är för länge sedan borta. Centerpartiet har bytt karaktär. Under Maud Olofsson övergav Centern sitt kärnkraftsmotstånd. Under Annie Lööf har Centern blivit ett extremt högerparti – och arbetarrörelsens främsta partipolitiska fiende.

Men trots detta vill både Socialdemokraterna under Stefan Löfvén, och Vänsterpartiet under Nooshi Dadgostar, alltså bilda regering med Annie Lööfs Centerparti. Titta här nedan på hur ”ytterkantspartiet” V kryper för Drottning Annie Lööf I (Den Första).

Dadgostar (V) tror på regeringssamarbete med Annie Lööf

Denna detta tragi-komiska rubrik kunde hittas i bland annat Göteborgs-Posten den 17 maj i år.

Avslutning
Vill S och V begå politiskt självmord ska de försöka bilda en koalitionsregering med Centern under Annie Lööf. Vill de inte begå politiskt självmord måste dessa båda partier förbereda sig för ett Extra val. De måste blåsa liv i det som finns kvar av folkrörelsekaraktär i arbetarrörelsen. Det spelar faktiskt mindre roll ifall de segrar eller förlorar i ett Extra val. Det handlar om att rädda sin politiska identitet inför valet 2022. Och detta blir omöjligt ifall de bildar regering med vad som utgör deras mest aggressiva motståndare.

S och V måste sluta blunda. Vakna upp ur nostalgin från 1930- och 50-talen.

Våga se världen som de är idag.

Ansvarig utgivare

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *