Centern har tvingat ordf. Annie Lööf att backa. Magdalena Andersson FÅR nu förhandla med V. Projekt ”breda mitten” har kraschat.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:

Sammanbrottet för Annie Lööfs
omnipotenta idé om den ”breda mitten”

__________________________

Uppdatering 17 november 2021
Det var något som saknades i mitt blogginlägg från igår angående Annie Lööfs påhitt den ”breda mitten”. Nu har jag kommit på vad. STÖLDEN. För vad är Lööfs påhitt den ”breda mitten” annat än hennes alldeles egna version av Decemberöverenskommelsen från 2014 och Januariavtalet från 2019 – fast med tillägg av Vänsterpartiet!

Lööf har alltså stulit Stefan Löfvens och Socialdemokraternas idé om att hålla SD borta från inflytande – och därmed sig själva kvar vid makten. Fast Lööf har dessutom lagt till Vänsterpartiet, ovanpå SD, så att säga. Och sedan har hon kallat denna taktikstöld för den ”breda mitten”. Stefan Löfven borde faktiskt stämma Annie Lööf för stöld av immateriell tillgång.

Men eftersom SD numera tillhör Ulf Kristerssons block, och Magdalena Andersson använder begreppet ”förhandlar” om sin kommunikation med V, måste Lööfs projekt ”breda mitten” anses vara dött. Dinousarie-utdött.

Slut på tillägg

_     _     _     _     _

Ingress
Personlighetens roll kan ibland vara väldigt stor. OM en gränslös person har tillkämpat sig ett alltför stort inflytande i ett parti, eller till och med inom en statsbildning, kan denna enda persons fixa idéer få väldigt stora och negativa konsekvenser.

Annie Lööf är en sådan gränslös (eller omnipotent) person.

Centerpartiets ledare har länge uppträtt som om hon var omnipotent – det vill säga som om hon tror sig besitta en gränslös insikt när det gäller det politiska spelet i Sverige. Detta har bland annat tagit sig två uttryck. Vi ska beskriva dessa nedan.

Del ett
Parollen ”den breda mitten”.
Lööf verkar tro att denna paroll var en strategi (en väg till målet) och dessutom en strategi för framgång. Ordförande Lööf tror uppenbarligen att det finns två fördelar med att framställa sig själv som en förespråkare för den ”breda mitten”. Dessa skulle vara följande:
* Den exkluderar de båda partierna SD och V som, tillsammans, fick 93 av riksdagens totalt 349 mandat. Om detta skulle ha lyckats hade det inneburit att Centerns specifika tyngd skulle öka, om inte dramatiskt, så i alla fall rejält. Detta oavsett om det blev Socialdemokraterna som bildar regering. Eller Moderaterna.
* Lööf lider av vanföreställningen att väljarna tror på, och attraheras av, någon sorts ”bred mitt” och att denna slogan därför skulle gynna henne och (hennes kompgrupp) Centern,

Del två
Annie Lööfs ”förbud” till S att inte tala med V.
För att kunna föra fram det Lööf (felaktigt) tror vara en strategi – den ”breda mitten” bestående av alla partier utom av V och SD – har Centerns ordförande länge tjatat om ”de båda ytterkantspartierna”. Lööf har passande nog glömt att linje 3, i kärnkraftsomröstningen, utgjordes av just Vpk och … Centern!

Som riksdagens mest marknadsliberala parti tycker Centern inte om SD. Centern vill krossa facket (se videoklippen från ungdomsförbundet) och anser att en helt fri arbetskraftsinvandring är en utmärkt metod som bidrar till detta. Men SD går inte med på fri arbetskraftsinvandring. Därför ogillar verkligen Centern SD och avfärdar gärna detta parti, tillsammans med med Socialdemokraterna, fast av andra skäl.

När det gäller Vänsterpartiet har det varit mer besvärligare för Lööf.

Socialdemokraterna har nämligen samarbetat med SKP/Vpk/Vänsterpartiet ”sedan Adam var länsman” (vilket var för mycket länge sedan). Därför måste Lööf drämma till med något ordentligt. Och eftersom Lööf är omnipotent (gränslös) ”förbjöd” hon Stefan Löfven och Socialdemokraterna att tala budget med Vänsterpartiet! Vilken partiledare har gjort något liknande – försöka förbjuda andra från att tala med vissa partier?

Men Lööfs agerande var en bluff. Jag ska återkomma till detta.

Del tre
Det första som föll var dock försöken att stänga ute SD. I juni 2020 bestämde sig nämligen Moderaterna för att inleda samtal om att bilda en regering tillsammans med KD. Denna regering skulle satsa på att ta regeringsmakten genom att stödja sig på SD. Detta innebar, å ena sidan, bildandet av ett nytt politiskt block i Sverige i vilket SD ingick, å andra sidan innebar detta slutet på all trovärdighet för Annie Lööfs snack om en ”bred mitt” bestående av S, C, MP, M, L och KD.

Men detta vägrade Annie Lööf att acceptera – förälskad som hon var av sin egen paroll om den ”breda mitten”. Lööf vägrade inse (vanligt bland omnipotenta som drabbas av motgång) att den ”breda”mitten” endast var en paroll – och en tom paroll dessutom – eftersom både väljare och övriga partier förkastade parollen. Detta just genom att bilda nya politiska block. Och dessutom har vi Liberalernas kovändning.

Del fyra
Därmed hade Lööf målat in sig i ett hörn. Hennes återkommande kritik mot de partier som samarbetade med SD – Moderaterna, KD och slutligen även Liberalerna – hade gjort henne omöjlig där. Åtminstone på kort sikt. Det som återstod var alltså att krama ut så mycket som möjligt ur samarbetet med Stefan och Socialdemokraterna. Så den omnipotenta Annie försatte att vidmakthålla att det hängde en bannbulla över huvudet på Vänsterpartiet (utfärdad av Lööf – som dock inte har påvens status, ännu). Men då Liberalerna hade bytt sida, och Lööf endast hade blocket med S+MP+V kvar att ty sig till, förändrades situationen. Men detta verkade Lööf vägra att acceptera.

Det ena ”ytterkantspartiet” var alltså inne i värmen tillsammans med tre tidigare allianspartier (M+KD+L). Och det andra blocket, i vilka Annie Lööf nu ingick, med eller mot sin vilja, var helt beroende av Vänsterpartiets röster. Ändå försökte Lööf vidmakthålla att S inte fick ”budgetförhandla” med V. Men, men. Det finns ett engelskt uttryck som lyder så här: ”bluffs doesn’t work in fundamental things”.

Vänsterpartiet visste att det nu var för sent för Centern att komma lommande, som den objudne kusinen från landet, till Ulf Kristerssons block. Vänsterpartiet visste också att det andra blocket bestående av S+MP+C var helt beroende av deras, Vänsterpartiets, röster. I detta läge synade Vänsterpartiet Annie Lööfs bluff och meddelade följande: – utan samtal eller förhandlingar – inget stöd för en ny regering eller en budget.

Och nu ”förhandlar” alltså Magdalena Andersson, ny partiledare för S, med representanter för Vänsterpartiet.Bara ordet ”förhandla” innebär ett nederlag för Annie Lööf. Helt självförvållat. Sedan: vi får mycket snart reda på om det ”endast” är för att få ett erkännande som likvärdig förhandlingspart V är ute efter. Eller om V kommer att fälla Magdalena Andersson om de inte får igenom för partiet centrala krav.

Avslutningsvis.
Annie Lööf har alltså tvingats backa och är idag en delvis vingklippt partiledare. Sannolikt har andra inom Centern insett att Lööf sjungit solo för länge och därför förklarat vissa realiteter för henne. Som att det block som Centern befinner sig i behöver Vänsterpartiets röster både om detta block ska bilda regering (vilket är nödvändigt om Annie ska få bli minister). Och om detta block ska få igenom sin budget.

Detta kräver att partierna kommunicerar med varandra. Talar eller förhandlar eller kalla det för vad som helst. Och det vore mycket sämre för Centern om S+MP+V först samtalar med varandra och därefter vänder sig till Centern för att meddela vad dessa tre har blivit ense om. Ur Centerns synvinkel skulle detta kunna bli resultatet om Annie Lööf tillåts fortsätta med sitt hittillsvarande omnipotenta agerande. Personligen hoppas jag att Annie Lööf avsätts. Detta skulle befria rikspolitiken från den största fackföreningsfienden i dagens Sverige.

Arvet från Stefan Löfven är tyvärr att han:
a) gav efter för Annie Lööf,
b) och försämrade anställningsskyddet,
c) samt därmed splittrade LO.

Ansvarig utgivare

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *