Paludan misslyckades att provocera Umeå

Från Paludans möte i Umeå
Paludans möte var tungt bevakat av polis och fortlöpte lugnt. I slutänden brändes aldrig någon Koran. Foto: Frank Pettersson

Högerextremisten och provokatören Rasmus Paludan besökte Umeå på måndagskvällen (24/8). Paludan höll till i Döbelns park i centrala Umeå. Samtidigt arrangerades två manifestationer på andra platser i Umeå.

Den ena manifestationen ägde rum på Ålidhems Centrum under parollen ”Umebor för religionsfrihet, yttrandefrihet och ömsesidig respekt – mot rasism”. Initiativtagare var Jan Hägglund, ansvarig utgivare för Nya Arbetartidningen. Trots kort varsel deltog ett 40-tal personer på manifestationen. Ytterligare ett 30-tal stannade till en kort stund och lyssnade på vägen till eller från mataffären.

Från manifestationen för religionsfrihet, yttrandefrihet och ömsesidig respekt på Ålidhems Centrum. Foto: Davis Kaza

– Manifestationen hade två syften, förklarar Jan Hägglund. Det handlade dels om att dra bort uppmärksamheten från Rasmus Paludans manifestation, dels om att försvara religionsfriheten och yttrandefriheten samt visa en ömsesidig respekt och inte rasism i en svår situation.

– Högerextremisten Paludan har lyckats skapa kaos och så splittring och hat på en rad orter. Hans metod går ut på att bränna Koranen. Inför besöket i Umeå hade han, i sin ansökan till Polisen, även berättat att han tänkt använda sig av grisblod och urin.

– Tanken med manifestationen på Ålidhems Centrum var att vi umebor skulle visa upp ett beteende som utgör raka motsatsen till Paludans provokativa agerande, berättar Hägglund.

Förutom arrangören Jan Hägglund höll ytterligare tre personer appeller i samband med manifestationen. Ett genomgående tema i alla appeller handlade om att Paludan missbrukar yttrandefriheten för att angripa religionsfriheten och på så sätt spela ut olika grupper i samhället mot varandra.

På annat håll i Umeå arrangerade även föreningen Vän i Umeå en picknick med ett 20-tal deltagare, där det bland annat bjöds på sång och musik. Dessutom hade Umeås två moskéer uppmanat sina församlingsmedlemmar att inte besöka Paludans möte.

När det gäller Paludans arrangemang fortlöpte detta utan några konfrontationer. På plats fanns 60-70 poliser. Dessa understöddes av både drönare och polishelikopter. Paludan stod och höll tal i nästan två timmar innan han lämnade platsen. Någon Koran brändes aldrig. Ett knappt hundratal umebor hade samlats kring Paludans möte. Av dessa var kanske fem, tio personer sympatiskt inställda till Paludan. Övriga var till stor del personer som kommit för att ”bevittna spektaklet”.

– Jag ser detta som en stor seger för umeborna – mot högerextremisten Paludan, avslutar Hägglund. Det är vid sådana här tillfällen jag är stolt över att vara umebo.