Den 4 juli gick 900 piloter vid SAS i Sverige, Norge och Danmark ut i strejk. Många medier lyfter fram hur detta drabbar flygresenärerna och arbetsgivaren. Men piloternas strejk är absolut nödvändig och handlar om principiella frågor om hur arbetsmarknaden ska fungera.
I samband med coronapandemin blev närmare 600 piloter på SAS uppsagda. Enligt avtal mellan facken (pilotföreningarna i SAS Pilot Group, SPG) och SAS hade piloterna rätt att bli återanställda när behovet av fler piloter återuppstår. Nu ökar åter behovet av piloter. Men istället för att följa avtalet har SAS startat interna bemanningsföretag för att kunna ta in nya piloter utifrån, till sämre villkor.
De piloter som är kvar hos SAS är oroliga för att även deras jobb hotas om SAS får grönt ljus att rekrytera piloter via sina bemanningsföretag. Detta har nämligen SAS-ledningen hotat med om inte pilotföreningen går med på arbetsgivarens krav på kraftigt försämrade villkor. Det handlar om lönesänkningar, ökade arbetstider, minskade vilotider och slopad sommarsemester.
Pilotföreningen har förhandlat med SAS under nio månader och bland annat varit beredda att gå med på vissa effektiviseringar och kostnadsbesparingar – så länge anställningstryggheten stärks. Men SAS-ledningen har vägrat. Det är detta som tvingat fram en situation där piloterna inte har något annat val än att gå ut i strejk.
Strejken handlar alltså om frågor som är principiellt viktiga för alla löntagare. Ska facket acceptera att en arbetsgivare kringgår eller bryter mot avtal, exempelvis genom att använda sig av bemanningsföretag? Denna fråga är inte unik för flygbranschen. Metoden att kringgå avtal och lagar genom att använda sig av bemanningsföretag är något som idag förekommer i en lång rad branscher.
Därför är piloternas strejk helt nödvändig.