Internationellt

Putin måste ta över – eller riskera att störtas

Inom USA och EU vill ledarna att både Putin och regimen faller. Detta visas av den ekonomiska krigföring som inletts mot Ryssland. Foto: Kremlin.ru (CC BY 4.0)
Jan Hägglund
Publicerad i
#176
Lästid 5 min

Putin behöver två fredsuppgörelser inom en relativt snar framtid. Annars ser framtiden för honom och hans regim mörk ut. En militär uppgörelse med Ukraina. En uppgörelse för att avsluta det ekonomiska krig som USA och EU bedriver mot Ryssland i syfte att störta såväl Putin som hans regim.

Än så länge verkar huvuddelen av befolkningen i Ryssland sluta upp bakom Putin och hans regim. Men skulle stödet väl börja minska på grund av effekterna av den ekonomiska krigföringen – arbetslöshet, inflation, höga räntor och varubrist – kan slutet för regimen komma snabbt. Sannolikt finns det folk inom Kremls ledande kretsar som förstår just detta.

Detta ställer Putin inför ett val – med två alternativ. Antingen måste han skaffa sig närmast diktatoriska maktbefogenheter, rensa ut tänkbara motståndare och mobilisera stöd för detta hos folket och den ortodoxa kyrkan. Eller så kommer Putin, förr eller senare, att störtas. För Rysslands president finns inget status quo. Antingen måste Putin skaffa sig mer makt, eller riskera att utsättas för en palatskupp. För Putin gäller det att gå framåt, eller falla bakåt.

Sergej Sjojgu. Foto: Mil.ru

Vilka skulle kunna störta Putin? Ingen alls om vi får tro s.k. experter i svensk media. Men detta är barnsligheter. Alla ledare som är beroende av polis och militär kan störtas av just dessa. En tänkbar initiativtagare till en kupp är försvarsminister Sergej Sjojgu. Även denne är populär bland samma befolkningsskikt som idag stöder Putin. Med Kina bakom ryggen, i ett läge då regimen behöver en syndabock för att överleva, skulle Sergej Sjojgu kunna ta initiativet och avsätta Putin. Sjojgu har fördelen av att inte tillhöra Putins gamla KGB-garde.

Men försvarsministern kan inte agera ensam. Skulle det ske en kupp skulle en sådan sannolikt utföras av en grupp inflytelserika individer. Bland dessa är det mycket troligt att det skulle ingå ett antal generaler som är djupt missnöjda med hur Putin har skött kriget i Ukraina. Efter en kupp skulle en sådan grupp ge Putin skulden för allt. Dels för beslutet att angripa Ukraina, dels för den inflation, arbetslöshet, höga ränta, varubrist och den internationella isoleringen som blivit följden av den ekonomiska krigföringen mot Ryssland.

En grupp som störtar Putin skulle, för att stärka sin ställning, kunna plocka ut Alexej Navalnyj ur fängelset och försöka nå en uppgörelse med honom och hans anhängare. En paroll som ”nystart för Ryssland” och en strävan efter nationell enighet vore logisk efter en kupp mot Putin. Navalnyj är populär inom vissa skikt av befolkningen. Det beror på hans kamp mot korruptionen. Samtidigt är Navalnyj, liksom många inom Putins regim, också han en ”storryss”. Enligt Washington Post sade sig Navalnyj vilja deportera ”icke-vita” immigranter från Centralasien och Kaukasus ut ur Ryssland (2011). Ännu tidigare ska Navalnyj ha jämfört invandrare med ”kackerlackor” i en video (Källa: BBC). Nationalismen skulle kunna utgöra ett förenande kitt mellan en grupp kuppmakare i Kreml och Navalnyj.

Draget att ta med anti-korruptionskämpen Navalnyj skulle också ge en ny regering ett försonande drag. Det skulle, eventuellt, göra det möjligt för Putins regim att leva vidare utan Putin. Detta under förutsättning att Navalnyj lever och vill göra en insats för att rädda Ryssland från det pågående ekonomiska kriget från Västs sida.

Putin kommer sannolikt inte att överleva en sådan kupp. Ska en syndabock hittas måste denne nämligen få skulden för allt och helst inte ges tillfälle att tala om de övrigas medverkan. Särskilt i samband med ett krig brukar palatskupper ha en tendens att bli blodiga. Men det som talar emot en kupp är bland annat att Putin, genom att ha styrt Ryssland under drygt två årtionden, har skaffat sig en legitimitet hos befolkningen. ”Bättre den djävul vi känner…”.

Putin har idag en folklig bas att stå på om han tvingas skaffa sig diktatoriska maktbefogenheter som gör det möjligt för honom att fängsla eventuella motståndare. Med sådana maktbefogenheter kan Putin peka på att agerandet från USA/EU/Nato har försatt rysk ekonomi i en situation som tvingar fram följande beslut:
1. Undantagstillstånd,
2. Allmän mobilisering,
3. Övertagande av de viktigaste av de 1000 utländska företag som lämnat Ryssland,
4. Omställning av ekonomin till krigsmateriel- och livsmedelsproduktion.

Kommentarer:
Sådana beslut kommer att vara impopulära hos yngre som är rädda för att skickas till fronten. Men Putin skulle få stöd hos stora delar av militären. Och den rysk-ortodoxa kyrkans stöd har han redan. Det viktigaste draget från Putins sida vore att nationalisera inte endast de utländska företag som lämnat Ryssland utan att även nationalisera företag och andra tillgångar hos Rysslands nästan ofattbart rika kapitalister (oligarkerna). Och sedan använda deras tillgångar till ”folkets” bästa.

Detta skulle i sin tur innebära att Putin, i syfte att sitta kvar, i praktiken skulle ha avskaffat kapitalismen i Ryssland. Och att han, utan att någonsin ha velat ta detta steg, ha återinfört ett förstatligat näringsliv som börjar producera efter behov. Och nu utgörs behovet av krigsmateriel och livsmedel.

Denna process kan delvis redan ha börjat. Sedan den 24 februari har uppåt 1000 utländska företag fryst eller helt avslutat sin verksamhet i Ryssland. I mitten av maj nationaliserades den franska biltillverkaren Renaults fabrik i Moskva. Enligt uppgifter från Moskvas stadsfullmäktige, som tagit över driften av fabriken, ska fabriken användas till att åter producera det sovjetiska bilmärket Moskvitch.

Och regimvänliga politiska kommentatorer, bland annat chefen för TV-kanalen Russia Today, har krävt att den ryska staten ska beslagta tillgångarna för de utländska företag som lämnar Ryssland. Återigen: Går Putin vidare i denna process innebär detta en väldig paradox. I syfte att skydda sig från sina egna misslyckanden skulle Putin alltså avskaffa kapitalismen och kapitalisterna och därmed genomföra en social ”revolution” ovanifrån. Detta genom att stödja sig på kyrkan, KGB:s efterträdare FSB och paroller om att folkets bästa går före oligarkernas.

Demokratiskt socialistiskt Ryssland

Om Arbetarpartiets medlemmar fanns i Ryssland skulle vi, på det sätt som var möjligt, föra fram följande paroller:

  • Omedelbart eldupphör i Ukraina – de ryska trupperna måste dras tillbaka,
  • Folkomröstning i Donbass och på Krim för att avgöra om dessa områden ska tillhöra Ukraina, Ryssland eller vara självständiga,
  • Ned med Putins regim – stoppa USA:s ekonomiska krigföring mot Ryssland
  • Nationalisera oligarkernas tillgångar
  • För en demokratisk planering av ekonomin och ett rättvist utnyttjande av Rysslands tillgångar
  • För ett demokratiskt socialistiskt Ryssland

Jan Hägglund

Ansvarig utgivare

Lämna en kommentar

×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.