Tre extra kronor till sjukvården – för varje extra krona till försvaret

Det är inom sjukvård och äldreomsorg som de verkliga behoven av upprustning finns i samhället. Foto: David Hall (CC BY 2.0)
Dela med dig

Sedan coronapandemins utbrott har 19 000 svenskar avlidit i covid-19. De som har fått dra det tyngsta lasset i kampen mot covid-19 är personalen inom sjukvård och omsorger. Många har ansträngt sig nästan till bristningsgränsen. Men den nödvändiga upprustning av både sjukvård och äldreomsorg som erfarenheterna från coronapandemin borde ha gett upphov till har uteblivit. Idag debatteras frågan knappt.

Inför årets sommarsemestrar är personalbristen akut i många av landets regioner, precis som under många tidigare somrar. Inom Region Västerbotten finns förslag på att stänga vårdcentraler under sommaren, bland annat i Bjurholm och Skellefteå. Den s.k. primärvårdsjouren föreslås hålla stängt på vardagar under åtta veckor. Dessutom kan antalet vårdplatser komma att minskas kraftigt på bland annat infektionsavdelningen på Norrlands universitetssjukhus (NUS).

Samtidigt innebär inte sommaren att människor behöver mindre vård. Minskas antalet vårdplatser måste personalen istället prioritera hårdare. Vilka patienter är så dåliga att de måste läggas in på avdelning? Vilka är tillräckligt friska – och kan skickas hem? Och stänger den närliggande vårdcentralen innebär detta ett ökat tryck på andra vårdcentraler och akutmottagningarna på lasaretten. Båda åtgärderna innebär ökade risker för patienterna.

Dagens problem inom sjukvård och äldreomsorg beror på en mångårig negativ trend. Antalet vårdplatser per 1000 invånare i Sverige hade halverats mellan åren 1994 och 2017. Före pandemin hade Sverige lägst antal vårdplatser per capita inom hela EU!

Det minskade antalet vårdplatser beror delvis på att de medicinska landvinningarna inneburit att patienterna behöver kortare vårdtid. Men det andra stora skälet handlar om nedskärningar. Och nedskärningarna har fört med sig sämre arbetsvillkor och bristande löneutveckling – vilket inneburit att färre sökt sig till vårdyrkena.

Tickande nedskärningsbomber och behov av upprustning

Under 2019 beslutade hela 17 av landets 21 regioner (landsting) att genomföra besparingar. När pandemin bröt ut sköt staten till extra pengar för att klara av själva pandemin. Men inom en rad regioner har nedskärningsbesluten legat och tickat, som bomber, under ytan.

Det har även byggts upp en väldig ”vårdskuld” inom sjukvården under pandemin. Tiotusentals operationer – även allvarligare ingrepp som canceroperationer eller hjärtoperationer – har fått ställas in eller skjutas fram under pandemin. För många av dessa patienter kan vårdbehovet vara ännu större idag än då deras ursprungliga operation var inplanerad.

Många svenska politiker talar om upprustning. Men nu handlar det om att försvaret ska rustas upp. Både regering och riksdag verkar ha glömt bort pandemins offer och personalens uppoffringar. Sanningen är att de verkligt stora behoven av upprustning och utbyggnad finns inom sjukvård och äldreomsorg. För varje extra krona som nu går till försvaret måste tre kronor gå till sjukvård och äldreomsorg.

Måste vi göra som i Finland?

Under april månad strejkade 25 000 vårdanställda i Finland för bättre löner och villkor. Även vårdpersonalen i Danmark och Norge har strejkat. Det verkar som att det krävs en rejäl strejk även i Sverige för att frågan om upprustning av sjukvård och äldreomsorg ska komma upp på dagordningen.


Dela med dig
×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.