Svidande kritik mot regeringen i Coronakommissionens slutbetänkande

Coronakommissionens slutbetänkande riktar svidande kritik mot regeringen och ansvariga myndigheter. Foto: Martin Sanchez (Unsplash.com)

I juni 2020, ett knappt halvår in i pandemin, beslöt riksdagen att tillsätta en kommission som skulle utreda den svenska hanteringen av coronapandemin. Nu är kommissionens utredning klar och i slutbetänkandet riktas skarp kritik mot den svenska regeringens och dess myndigheters agerande. Kritiken gäller framför allt smittskyddsåtgärder under den första delen av pandemin.

En av huvudpunkterna i kritiken är att landets regering och myndigheter inte har använt sig av ”försiktighetsprincipen”. Den går ut på att landets ledning i en krissituation, i stället för att passivt invänta bättre kunskap, bör agera kraftfullt för att motverka ett potentiellt hot. Kommissionen menar att regeringen inte tillämpat den hållning som används i vardagen inom brandförsvar och räddningstjänst: ”Grundregeln där är att rycka ut med tillräckliga resurser för en relativt stor olycka och sedan återkalla en del av styrkan om den visar sig inte behövas, snarare än att skicka ett fordon och först därefter rekvirera fler om situationen kräver det”.

Kommissionen menar att Sverige i februari/mars 2020, när det var känt att smittan fått fäste i norra Italien, skulle ha agerat snabbare och kraftfullare.

  • De anser att principen att restriktionerna i Sverige byggt på frivillighet varit bra – men de initiala restriktionerna skulle ha varit mycket hårdare.
  • Hemvändande sportlovsresenärer borde ha fått anvisning om hemkarantän och uppmaning om att testa sig för covid-19.
  • Kommissionen anser även att ett tidigt inreseförbud skulle ha stoppat en del av smittan från andra EU-länder.
  • I mitten av mars borde det ha skett en tillfällig stängning av inomhusverksamheter – exempelvis restauranger, kultur- och idrottsevenemang och simhallar. Kommissionen menar att det är ”anmärkningsvärt” att det dröjde till slutet av mars innan gränsen för större sammankomster sänktes till 50 deltagare.

Om kraftfulla åtgärder skulle ha vidtagits i början av pandemin så hade smittspridningen skjutits upp, menar kommissionen, vilket i sin tur hade kunnat ge mer tid för samhället att ställa om. Detta exempelvis genom att göra beredskapslager tillgängliga, förbättra skyddet för boende inom äldreomsorgen och förbereda smittspårning samt provtagning.

Regeringens bristande ledarskap

Kommissionen riktar också kritik mot regeringens ledarskap under pandemin. Precis som kommissionen påpekar är det en fråga om demokratiska principer att regeringen leder landet: ”I en demokrati kan medborgarna utkräva ansvar av sin regering, men inte av en myndighet”. Kommissionen pekar på att regeringen i högre grad hade kunnat ta befälet över olika myndigheter och att statsministern själv hade kunnat betona sin överhöghet över olika departement. Att regeringen lyckades samordna regionala och statliga resurser för storskalig provtagning först under sommaren 2020 kallar kommissionen, med rätta, för ett ”haveri”.

Kommissionen kritiserar också att Folkhälsomyndigheten (FHM) tilläts hålla i taktpinnen under pandemins första tio månader. Det var FHM:s övergripande förhållningssätt till pandemin som fick gälla och det var FHM:s ”förslag på åtgärder som fick styra”. Kommissionen menar att avvägningen mellan olika intressen i samhället (smittskyddsåtgärder, påverkan på folkhälsan och exempelvis ekonomiska effekter) i grunden är en politisk avvägning och därför bör göras av landets regering. Inte av chefen för FHM.

Skarp kritik mot Folkhälsomyndigheten

Kommissionen är skarp i sin kritik mot Folkhälsomyndigheten. De anser att FHM intog en ”…hållning präglad av krav på evidens – inte försiktighet – och hade defensiv syn på möjligheten att bromsa smittspridningen.” FHM vidtog ”få, sena och föga kraftfulla åtgärder”. Vidare anser kommissionen att FHM:s sätt att kommunicera var luddigt. Istället för att uppmana medborgarna att ”stanna hemma i påsk” gavs rådet att ”fundera på om ni kan spara en resa till nästa påsk”. I praktiken innebar detta att ansvaret för att bedöma en resa utifrån smittskyddssynpunkt lades på den enskilde medborgaren, som i de flesta fall saknar kunskaperna för att kunna göra en sådan bedömning. Rapporten understryker särskilt att medborgare som inte har svenska som modersmål hade behövt tydliga besked.

Rapporten tar också upp om FHM:s inställning till munskydd. Trots att WHO tidigt rekommenderade munskydd för att begränsa smittspridningen menade statsepidemiolog Anders Tegnell att munskydd till och med kunde öka risken för smitta! Några månader senare, i början av 2021, hade FHM plötsligt ändrat sig och rekommenderade munskydd i lokaltrafiken.

Kommissionen kritiserar regeringen och statsministern för att ”okritiskt ha godtagit sin expertmyndighets bedömningar”. Den anser att regeringen borde ha lyssnat på en bredare del av vetenskapssamhället – även kritiker till FHM:s linje. I slutänden är det dock regeringen som har det yttersta ansvaret för att alldeles för få och för försiktiga åtgärder vidtogs i pandemins inledning.

De ekonomiska åtgärderna var snabba och omfattande

Enligt Coronakommissionen var de ekonomiska åtgärder som vidtogs under pandemin motsatsen till smittskyddsåtgärderna – dvs snabba och omfattande (även om Nya Arbetartidningen tidigare kritiserat hur och till vem som stöden betalades ut). Redan den 11 mars 2020 offentliggjordes en kompletteringsbudget som skulle ge kommuner och regioner kostnadstäckning för utgifter under pandemin. Sedan lanserades flera stora stödpaket till företag och ersättningar till sjuka och arbetslösa förbättrades. Riksbanken förbättrade dessutom lånemöjligheterna för företagen. Och de tog i ordentligt. Endast hälften av de 300 miljarder som avsattes under 2020 var använda när året tagit slut.

Svidande kritik mot nuvarande och tidigare regeringar

Rapporten pekar ut både den nuvarande regeringen och tidigare regeringar som ansvariga för att inte ha åtgärdat de brister inom äldreomsorgen som varit kända länge. Kommissionen pekar också på att svininfluensan 2010 uppenbarade en rad brister i den svenska pandemiberedskapen, men som inte åtgärdades.

Totalt sett är corona-kommissionens slutbetänkande en svidande kritik mot den svenska regeringens och ansvariga myndigheters agerande under pandemin. Regeringen agerade snabbt och kraftfullt när det gällde att bemöta den ekonomiska krisen. Men bristerna när det gäller smittskyddsåtgärder, oförmågan att åtgärda tidigare kända brister inom äldreomsorg och beredskapslager samt regeringens oförmåga att visa ledarskap i en svår kris ger grund för kommissionens skrivning om att pandemin avslöjade ”både bristande materiell … och mental beredskap hos beslutsfattare”. Sannolikt har svenskar dött i onödan på grund av dessa brister.

Fakta: Coronakommissionen

Coronakommissionen har letts av juristen Mats Melin och består främst av en rad oberoende forskare, professorer och tjänstemän inom olika ämnesområden. Kommissionen har också initierat ett forskningsprogram där ett 30-tal forskare vid Stockholms universitet, parallellt med kommissionens arbete, studerat konsekvenserna av pandemin och smittskyddsåtgärderna på olika delar av samhället. Kommissionen har delvis haft svårt att genomföra hela sin granskning då ansvariga inom regeringskansliet vägrat att lämna ut sina minnesanteckningar.

×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.