Insändare: Eve of Destruction?

Så etsar sig ännu ett datum in i själen på oss alla: den 24 februari 2022. Dagen då Rysslands diktator tog sig rätten att invadera ett fredligt grannland. Ett fritt grannland. Och alla löften, uttalanden och underskrifter smulades sönder och uttrycket ”aldrig mer krig” förlorade sin mening. Jag måste erkänna att jag blev känslomässigt utslagen hela förmiddagen, att sitta och grina vid köksbordet eller diskbänken är inget ovanligt numera. Inte framför teven heller.

Tänk, jag trodde aldrig jag skulle få uppleva sånt här krig i Europa, freden höll alltså bara min levnad. Ryssland hotar nu alla länder ”som lägger sig i” med kärnvapen, hörde jag inte biologiska vapen också?! Det är svårt att ta in.

Lika svårt är alla lögner som kommer från Kreml, karln måste ju för sjutton vara mytoman. Men troligare är väl att det är en del av en strategi att demoralisera stridsviljan hos det ukrainska folket, samt att lura den egna befolkningen. Att det sen tar lite längre tid än han räknat med, det här så kallade kriget mot nynazister, det säger bara något om viljan att försvara sitt land. Även presidenten imponerar stort, jag tror hela världen följer honom. Och givetvis gjuter det stort mod i soldaterna, och det Ukrainska folket, att ”Kapten är kvar på skutan”. Och t.om blinkar till oss som tittar på honom!

Måtte han överleva för att få styra ett fritt Ukraina. Måtte alla ukrainare få leva i ett fritt land. Vi tänker på er, ber för er och de som kan försöker bistå er så mycket som möjligt. Det känns som hela världen är på tårna för Ukraina! Ett fritt Ukraina!

Gunnel Malm