Varför är det så svårt att bryta beroendet av fossila bränslen som olja, kol och naturgas? Denna fråga ställer sig nog alla som oroar sig för klimatuppvärmningen. En studie med några år på nacken kan ge en del av svaret. Men i grunden handlar det om den kapitalistiska marknadsekonomins sätt att fungera.
Tidningen EurekAlert skrev för några år sedan om en studie som redogjorde för den närmast ofattbara mängd energi som finns i olja. Den olja som pumpas upp ur jorden idag, liksom kolet som bryts, består av träd och andra växter som fanns på jorden för miljontals år sedan. Under årmiljonerna har denna växtlighet pressats samman och blivit till bland annat olja och kol.
Vad studien visade var att det för varje liter bensin som produceras idag går åt ungefär 24 ton förhistorisk växtlighet. Allt fossilt bränsle som användes under 1997, som var året som studien utgick ifrån, motsvarade 44 miljoner miljarder (44 000 000 000 000 000) ton kol. Detta är 400 gånger mer kol än vad som finns i alla växtlighet som växer på jorden under ett åt!
Studien undersökte också vad som skulle krävas för att ersätta all användning av fossila bränslen med bränslen baserade på biomassa. Detta skulle kräva att 22 procent av all landbaserad växtlighet på jorden skördades varje år! Det bör i detta sammanhang påpekas att användandet av fossila bränslen ökat enormt sedan 1997, bland annat till följd av Kinas ekonomiska tillväxt.
Det kan sammanfattas som att ödet gett mänskligheten en förbjuden frukt, som klår alla andra samtida energikällor men som samtidigt förstör vår framtid. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Under 2020 kom hela 83 procent av all energiproduktion i världen från fossila bränslen. Se tabell nedan.
Energitillförseln globalt 2020
| Olja | 31 % | Vattenkraft | 7 % |
| Kol | 27 % | Kärnkraft | 4 % |
| Naturgas | 25 % | Förnyelsebart | 6 % |
| Summa fossila bränslen | 83 % | Summa övrigt | 17 % |
Det finns ett stort antal högermän som menar att marknadsmekanismer måste på något sätt förse oss med lösningen på denna civilisatoriska självbehärskningsprövning, att Adam Smiths spöke ska rädda stackars moder jord.
Så frågan är då, varför har inte den gudaförklarade marknaden räddat oss ännu? Företagsledare som Elon Musk har lovat att ägna sina resurser till att dra mänskligheten ur den ekologiska krisen. Med världens rikaste man, verklighetens svar på Iron Man, på vår sida – vad kan gå fel?
Elon Musk utgör en lämplig fallstudie, då han gjort sig en förmögenhet på sina elbilar av märket Tesla. Offentligt har Musk sagt sig vara villig att dela med sig av sin elbilsteknik till andra företag, för att på så sätt påskynda övergången till icke-oljeberoende transportmedel. Men när andra bolag väl har begärt få ta del av tekniken har de fått kalla handen (Brancaccio, David och Conlon, Rose (2021-08-27) ”Does Tesla actually want competitors to make electric cars?” Marketplace).
I detta läge är det frestande att nöja sig med någon slags moralism riktat emot Musk som person, med anklagelser om hyckleri och liknande. Jag menar varken att försvara eller fördöma honom, men kan konstatera att bedömningar av personlig dygd sällan ger någon djupare vägledning till att förstå samhället. Istället behöver vi analysera rollen som Musk fyller och systemet han tillhör.
Vad har storkapitalägaren och företagsledaren för piska bakom sig och morot framför sig, när det kommer till miljöförstöring? Jo, de vill förstås inte att ekologiska sammanbrott och allt som detta medför ska förstöra deras privata förmögenhet, eller förmögenheten hos deras investerare. Samtidigt har alla företag ett intresse av att spendera så lite av sina egna resurser som möjligt för att lösa klimatproblemen. Alla företag gagnas nämligen av att någon annan investerar i lösningen. I detta fall leder det till att de superrika sitter och leker chicken race medan domedagsklockan tickar ner.
Ett illustrativt exempel utgörs av att Tesla, Elon Musks elbilsföretag, bolaget tjänar in ett antal utsläppskrediter från den amerikanska staten för att de producerar elbilar. Dessa krediter säljer Tesla sedan vidare till andra företag, varvid dessa företag får släppa ut mer växthusgaser än tidigare. Mer miljömedvetna företag möjliggör alltså i praktiken för mindre miljömedvetna företag att smutsa ned mer.
Jag är säker på att den goda lilla trädkramaren inne i Musks hjärta skulle vilja låta dessa utsläppskrediter löpa ut oanvända – istället för att säljas vidare. Problemet är att Musk måste fylla rollen som företagsledare och investerare. Och dessa roller bryr sig föga om intentioner och oro för naturen, de mäter sina resultat i hårda siffror. Levererar du inte som VD för att träden står i vägen för guldkitteln vid regnbågens slut, då ersätter styrelsen dig med någon som inte är rädd för att fälla lite skog.
Och då är vi tillbaka vid den förbjudna frukten. Tillgången till billig energi från fossila bränslen har varit avgörande för den ekonomiska tillväxt, och det relativa välstånd, som den kapitalistiska marknadsekonomin har skapat. Återigen: 83 procent av all energi som användes under 2020 kom från fossila bränslen som olja, kol och naturgas. Systemets interna logik gör det därför svårt även för välvilliga storföretagare att göra tillräckligt.
Den som söker lösningar på klimatkrisen bör därför söka sig till Marx snarare än Musk.