Arbetarpartiet intensifierar arbetet mot coronapandemin

men tar avstånd från vaccinationsintyg

Foto: David Baillot/UC San Diego Jacobs School of Engineering
Dela med dig

Arbetarpartiet strävar efter att bidra i kampen mot coronapandemin på de olika sätt som vi kan. Vi kan främst bidra med opinionsbildning. Vi hoppas att detta ska leda till att den andel av befolkningen som vaccinerar sig ökar. Vi i Arbetarpartiet koncentrerar oss i första hand på fyra delar:
■ vi redogör för farorna med coronaviruset,
■ vi argumenterar för den, i våra ögon, nödvändiga strategin mot pandemin,
■ vi redogör för de åtgärder som krävs för att backa upp denna strategi,
■ vi understryker att Sverige inte längre är ett homogent land utan ett land med parallella samhällsstrukturer – och att detta kräver olika metoder för att besegra coronaviruset.

Vårt syfte är, naturligtvis, att minimera coronapandemins skadeverkningar på befolkningen och på samhällets verksamheter. Vi tänker bland annat på företag, sjukvård, skola och äldreomsorg. Därför argumenterar vi för den strategi som gör det möjligt att förutse vilka åtgärder som kommer att vara mest effektiva när det gäller att begränsa coronavirusets skadeverkningar. (Se ”Åtgärdsprogram mot coronaviruset”).

Vår strategi bygger på insikten att coronapandemin blir kvar under överskådlig tid. Vi förespråkar därför åtgärder som vi anser vara de bästa för befolkning och samhällets organisationer sett på lång sikt. Det naturliga är naturligtvis att utgå från coronaviruset och sedan försöka välja rätt åtgärder. Men det har blivit nödvändigt för oss att göra ett undantag från denna metod. Det handlar om beslutet att utfärda vaccinationsintyg – eller ”covidpass” – som en åtgärd i kampen mot coronaviruset.

När det gäller vaccinationsintyg anser vi att det är nödvändigt att göra tvärtom och utgå ifrån åtgärden. Vi tar alltså vaccinationsintygen som utgångspunkt och försöker sedan bedöma hur dessa intyg kommer att påverka spridningen av coronaviruset. Men vi försöker även bedöma vilka övriga effekter som vaccinationsintygen kommer att få – för befolkningen och för samhällets organisationer. Inte minst när det gäller befolkningens förtroende för samhällets myndigheter.

Detta är vaccinationsintygens korta historia. I somras gav regeringen Folkhälsomyndigheten (FHM) i uppdrag att utreda den eventuella nyttan med vaccinationsintyg. Sedan begärde FHM hos regeringen att intygen skulle börja användas från och med den första december i år. Beslutet stöddes av en majoritet av riksdagens partier.

Vaccinationsintyg saknar motstycke

Vi vill understryka att införandet av vaccinationsintyg, eller covidpass, skiljer sig från övriga åtgärder riktade mot coronapandemin. De övriga åtgärderna kan sägas vara lika för alla. Syftet med vaccinationsintygen, däremot, är att dela upp befolkningen i samband med allmänna sammankomster och offentliga tillställningar inomhus där fler än ett visst antal personer deltar. Vissa får vara med, andra inte. Det som avgör är om personerna är vaccinerade eller inte.

Vaccinationsintygen är ett försök att normalisera samhället trots att alla inte har vaccinerat sig. Grundtanken bakom intygen är att de som har vaccinerat sig inte kommer att bli sjuka och därför inte heller kommer att smitta andra. Men sanningen är att både vaccinerade och icke vaccinerade kan bli sjuka och sprida coronaviruset vidare.

Det hör även till saken att skillnaden mellan vaccinerade och icke vaccinerade har minskat stort – sett ur smittspridningssynpunkt.

Före deltavarianten uppgick skyddet från vaccinet Pfizer-BioNtech till cirka 95 procent efter två vaccinationer. I detta läge var skillnaden mellan vaccinerade och icke vaccinerade väldigt stor. De vaccinerade var långt mindre smittsamma. Men då deltavarianten tog över sjönk skyddet för de som vaccinerat sig, vid två tillfällen, till ”endast” 80 procent. Och detta var då den vaccinerade hade som flest antikroppar. Som alla vet sjunker antalet antikroppar med tiden. Efter sju månader är det endast 15 procent kvar. Det är därför det är så viktigt med en tredje vaccination.

Med omikronvarianten har skillnaden mellan vaccinerade och icke-vaccinerade minskat ytterligare när det gäller risken för att smitta andra. De första studierna pekar på att skyddet för de som vaccinerats två gånger ligger under (eller till och med långt under) 50 procent.

Detta har inneburit att bland annat den finska smittskyddsmyndigheten har meddelat att det kan bli aktuellt att ”pausa” det ”covidintyg” som idag används i landet! (HBL, 18/12)

Det är mot denna bakgrund som bestraffningen av de ovaccinerade måste ses. Och låt oss understryka att bestraffningen är exceptionell i svensk historia. Speciella ”pass” utfärdade enbart till en viss del av befolkningen skapar mycket obehagliga associationer till tider och stater då bland annat inrikespass användes. Begreppet ”stigmatisera” har överutnyttjats grovt i Sverige. Ofta för att slippa nödvändiga diskussioner kring frågor som hedersförtryck. Men åtgärden att utfärda vaccinationsintyg riskerar verkligen att stigmatisera vissa grupper i samhället.

Proportionerna saknas

Den exceptionella åtgärden att dela upp befolkningen genom vaccinationsintyg har alltså genomförts trots att argumentet för denna åtgärd, utifrån behovet att bromsa smittspridningen, är mycket bristfällig.

Samtidigt vill vi understryka att vaccinen är ovärderliga. De som fått två vaccinationer drabbas vanligen långt mildare av covid än de ovaccinerade. Det är en enorm skillnad mellan en mild förkylning och att hamna på en intensivvårdsavdelning. Detta både för den insjuknade individen och för sjukvården. 

Vi vill upprepa att det är en exceptionell åtgärd, i Sverige, att dela upp befolkningen i olika grupper med hjälp av intyg eller ”pass”. Samtidigt har alltså skillnaden ur smittspridningssynpunkt mellan vaccinerade och icke vaccinerade minskat väldigt mycket. Kombinationen av dessa två faktorer gör att åtgärden (att dela upp befolkningen med hjälp av vaccinationsintyg) riskerar att lämna en bitter eftersmak. Åtgärden står inte alls i proportion till vinsten i form av minskad smittspridning.

I våra ögon framstår vaccinationsintygen som ett fräckt försök från politiker och andra beslutsfattare att ersätta 30 år av uteblivna satsningar på sjukvård, omsorger och beredskapslager med en auktoritär lagstiftning. Detta kan vi aldrig acceptera.

Ett sluttande plan

Tittar vi ut över Europa ser vi att det finns en trend av att trappa upp bestraffningarna mot de som inte vaccinerar sig. Denna trend betraktar vi med stigande oro. Se separat artikel. Men innan vi för resonemanget vidare krävs en markering från vår sida.

Arbetarpartiet anser, och argumenterar hårt för, att alla bör vaccinera sig. Samtidigt kan ingen tvingas att vaccinera sig mot sin vilja. Men även de sjuka och de som är i behov av omsorg ska inte heller tvingas – att riskera livet. Alla har alltså rätt att inte vaccinera sig. Men även de sjuka och de som är i behov av omsorg ska ha rätt att säga nej till att behandlas och vårdas av ovaccinerad personal. Därför stöder Arbetarpartiet möjligheten för regioner och kommuner att inte anställa ny personal inom sjukvård och omsorger om de vägrar att vaccinera sig. Vi stöder även rätten att omplacera den personal inom sjukvård och omsorger som vägrar att vaccinera sig. Däremot anser vi inte att det är rätt att avskeda redan anställda som vägrar att vaccinera sig.

Inte längre ett homogent land

Såväl myndigheter som politiker verkar ha väldigt svårt för att förstå, och acceptera, att Sverige inte längre är ett av världens mest homogena länder. Tvärtom är landet idag långt mindre homogent, med ett mycket större och djupare utanförskap, än de nordiska grannländerna. Detta kan iakttas i utanförskapsområdena. Dessa är långt fler i Sverige och präglas ofta av långt större problem. Även bland etniska svenskar finns en ökande polarisering.

Denna samhällsutveckling tar sig många uttryck. Ett är den organiserade klan- och gängbrottsligheten som bland annat har resulterat i så många skjutningar. Ett annat är hederskulturens förtryck. De hårdnande politiska motsättningarna utgör ett ytterligare exempel. Det en gång så homogena landet Sverige är idag ett minne blott.

Det är mot bakgrund av ett alltmer splittrat samhälle som vi ska se den ojämna viljan att vaccinera sig. Den lägre benägenheten att vaccinera sig är mest påtaglig i utanförskapsområdena. Låt oss exemplifiera detta. Den 3 september hade 75 procent av alla i riket boende, som var 16 år och äldre, vaccinerat sig två gånger. Men i typiska utanförskapsområden som Rinkeby, Rosengård och Gårdsten låg motsvarande siffra på endast 20 – 30 procent!

Sedan dess har det gjorts särskilda satsningar i en rad utanförskapsområden. Men skillnaderna är fortfarande väldigt stora. I slutet på november var det över 80 procent av den vuxna befolkningen i riket som hade vaccinerat sig två gånger. Siffrorna för Rinkeby, Rosengård och Gårdsten släpade fortfarande efter. De låg endast på cirka 40 procent. Vaccinationsgraden var alltså mindre än hälften så stor i jämförelse med riket som helhet (DN / SCB).

Men det finns även stora skillnader bland etniska svenskar. I januari i år tillfrågades olika partiers väljare av Novus om sin inställning till att vaccinera sig. SD:s väljare stack ut. Av SD-väljarna var det endast 57 procent som uppgav att de tänkte vaccinera sig. Bland S-väljarna låg motsvarande siffra på nästan 90 procent. Tittar vi på alla tillfrågade var det 77 procent som uppgav att de tänkte vaccinera sig. 

En tredje väg – mellan förkastande av vetenskap och auktoritära drag

Vi inledde med att säga att Arbetarpartiet strävar efter att bidra till att andelen av befolkningen som vaccinerar sig ökar. Det finns olika och oroande trender, både i Europa och i övriga delar av världen. En trend förkastar vetenskap, en annan trend går i auktoritär riktning.

I Sverige pågår en framväxt av parallella samhällsstrukturer, å ena sidan. Å andra sidan ser vi ett politiskt etablissemang där partierna tävlar om att ge polis och andra myndigheter ökade maktbefogenheter. Det är Arbetarpartiets mål att stoppa båda dessa trender.

Det finns även en antivetenskaplig trend och en reaktion mot denna som inte sällan tar sig auktoritära uttryck. Arbetarpartiet ser det som sin uppgift att både bekämpa det antivetenskapliga och auktoritära. Vår uppgift består i att formulera och försöka vinna stöd för ”en tredje väg”. Denna handlar om en förbättrad integration, inte om att ytterligare öka statens maktbefogenheter. Denna handlar också om att stå upp för vetenskapliga metoder mot de extremister, både religiösa och högerextrema, som bland annat sprider ovetenskapliga konspirationsteorier.

Alla ska med – även de i utanförskap och tillfälliga SD-väljare

I juni föreslog det moderata kommunalrådet i Göteborg, Hampus Magnusson, att militären skulle få sättas in för att förstärka polisen i kampen mot de kriminella gängen. Detta var naturligtvis rent vansinne. Om militären verkligen skulle sättas in riskerar detta att ytterligare försvåra integrationen av invandrare i det svenska samhället. Många skulle uppfatta en militär närvaro som en ockupation. Istället gäller det för samhället att ta tillbaka förlorade positioner i de segregerade och utsatta områdena. I denna strävan utgör en permanent kvarterspolis, nattvandrare avgörande inslag. Men de boende i de utsatta områdena måste också dras med i den nödvändiga kampen för social rättvisa och för anständiga arbeten åt alla.

Samhället måste sträva efter att vinna tillbaka förlorade positioner i de utsatta områdena. Foto: Jorchr (CC BY-SA 3.0)

När det gäller SD-väljare har dessa länge avfärdats, inte minst av S-ledarna, som rasister. Och dessutom som för dumma att förstå sitt eget bästa. Handlar det om SD-väljare som innehaft fackliga positioner har dessa inte sällan blivit uteslutna ur facket. Detta driver dessa SD-väljare ännu längre bort från arbetarrörelsen. Istället måste den oro över problemen, både på arbetsmarknaden och i övriga samhället , som dessa LO-arbetare ger uttryck för tas på allvar. Även om dessa under en period röstar på SD.

Alla måste med i kampen för att försvara anställningstrygghet, sjukvård och anständiga pensioner. Det som krävs är en kamprörelse att delta i. Både folk från stabila och från utsatta områden, både de som röstar på S och på SD. De LO-arbetare som idag lägger sin röst på SD skulle återkomma till en arbetarrörelse som förmår visa hur dagens och morgondagens problem ska lösas. Och för de som bor i de utsatta områdena skulle en kamprörelse kunna bli en ytterligare väg in i det svenska samhällslivet.

Det är vår uppgift att formulera och vinna stöd för en ”tredje väg” även när det gäller coronapandemin. Då vi strävar efter att öka den andel av befolkningen som vaccinerar sig gäller detta även de som bor i utsatta stadsdelar och etniska svenskar som tappat förtroendet för samhällets traditionella institutioner på grund av den bristande integrationen.

Vi strävar bland annat efter att samarbeta med upplysta representanter både för facket och för de troende i utsatta områden. Vi vet att det inte går att integrera de som redan står utanför samhället med hjälp av tvång. Detta är ett ytterligare skäl till att vi motsätter oss vaccinationsintyg.

Partistyrelsen säger nej

Bakom beslutet att säga nej till vaccinationsintyg, i dess nuvarande utformning och i den nuvarande situationen, står partistyrelsen för Arbetarpartiet.


Dela med dig

Din e-postadress kommer inte publiceras.