Extraval – det enda hedervärda som återstår för Magdalena Andersson och S

Det enda hedervärda för Magdalena Andersson och Socialdemokraterna vore att avgå och utlysa ett extraval. Foto: Martin Hörner Kloo (CC BY-NC-ND 2.0)
Dela med dig

Centerpartiet och Annie Lööf släppte fram en SD-förhandlad budget. Magdalena Andersson och Socialdemokraterna är beredda att regera på ”SD-budgeten”. Allt snack om att hålla SD utanför har visat sig vara lögn. Det enda värdiga som återstår är att Magdalena Andersson avgår och utlyser extraval.

Socialdemokratisk principlöshet

Den 24 nov blir historisk som den dag då S och C visade sig ha bluffat under sju år. Låt oss börja med S. Deras vägval för att behålla sin dominerande roll i svensk politik har inte bestått i att försöka återvinna alla LO-arbetare som slutat rösta på S (eller V). Istället har Socialdemokraterna valt att ersätta sin försvagade ställning bland LO-arbetare genom ett förstärkt samarbete med de borgerliga.

Och under vilken motivering?

För att hålla Sverigedemokraterna (SD) utanför allt politiskt inflytande! Därav Decemberöverenskommelsen efter valet 2014. Därav Januariavtalet efter valet 2018. Detta maktspel har saboterat det normala politiska arbetet i Sverige. Ett av de mest förödande resultaten har varit att Miljöpartiet – med sina endast 4 procent – har haft ett helt orimligt politiskt inflytande. Detta parti lyckades exempelvis spräcka den migrationspolitiska uppgörelsen som var på gång mellan S och M under 2020. Exemplen kan mångfaldigas. Men allt har i slutänden motiverats med att det gäller att hålla SD utanför politiskt inflytande.

Den 24 nov 2021 visade S sitt rätta ansikte. Deras enda målsättning är att behålla regeringspositionerna. Dessa positioner är till och med viktigare än makten – det vill säga innehållet i regeringens politik! För S har inte haft makten. Detta är den tredje gången efter valet 2014 som S väljer att styra Sverige på en borgerlig budgetreservation. De två tidigare tillfällena var efter valet 2014 och 2018. Och i Januariavtalet gick Socialdemokraterna bland annat med på att försämra LAS, försvaga kollektivavtalen och införa fri hyressättning i nyproduktion av hyresrätter (ett första steg mot marknadshyror). Till detta ska läggas att S, under sina sju år som regeringsbildare, har fortsatt Alliansens skattesänkarpolitik. Det handlar om ytterligare 68 miljarder i skattesänkningar. Genom detta har S även, i efterhand, i handling godkänt Alliansens tidigare skattesänkningar på 140 miljarder!

Det extra principlösa med agerandet från S är att de inte ens drar sig för att regera på en budgetreservation som SD har varit med om att utarbeta! Detta efter att ha berömt sig av att bygga sin politik på att isolera SD.

Detta visar att Socialdemokraternas ständiga förhandlande och retirerande inte handlade om att hålla SD utanför allt politiskt inflytande. Alla manövrer från S sida gick enbart ut på att erövra och behålla regeringspositionerna (genom att försöka hålla SD utanför det borgerliga blocket). Men, när detta nu misslyckats, är S alltså beredda att ge SD politiskt inflytande. Detta genom att, till och med, styra Sverige med hjälp av en budgetreservation som SD varit med om att utarbeta!

Allt S har hävdat under sju år har alltså varit en bluff. För vad är väl politiska ”principer” när regeringspositionerna står på spel…

Sedan till Centern

Detta parti måste straffas hårt av väljarna. Annie Lööfs ständiga tjatande om den ”breda mitten” har visat sig vara det alla, även centerpartister, insett: ett fantasifoster skapat av Lööf själv. Vad den breda politiska mitten innebar var Annie Lööfs egen variant av Decemberöverenskommelsen och Januariavtalet. Fast med den skillnaden att hon försökte ”styra in” Vänsterpartiet i samma isolering som SD befunnit sig i. Tidigare. Och det var just denna lilla detalj som Lööf missade. Sedan M i mitten av 2020 deklarerat att de, tillsammans med KD, siktar på att erövra regeringsmakten tillsammans med SD så befinner sig Jimmie inte längre ute i kylan. Allt tal från Annie Lööfs sida om SD som ett ytterkantsparti föll därefter platt till marken. Åtminstone hos majoriteten av de borgerliga väljare som röstar på M, KD och L.

Annie Lööf, en av de mest destruktiva politikerna i svensk modern historia. Foto: Centerpartiet (CC BY 2.0)

Därmed föll även all logik bakom Lööfs taktik att försöka stämpla V som ett ytterkantsparti. Fattade ingen, varken i S eller C, att V skulle jämföra hur de blev behandlade (som en dörrmatta) inom det ena blocket, samtidigt som SD blev behandlade med respekt i det andra blocket? Vänsterpartiet kunde helt enkelt inte acceptera detta. V gjorde helt rätt som markerade sitt värde genom att visa Annie Lööf, Stefan Löfven och MP-språkrören att de var beroende av V. Om inte V hade fällt regeringen, i somras, hade detta inneburit att V accepterat en politiskt isolering. Detta samtidigt som SD krävde regeringsposter om Ulf Kristersson skulle få bilda regering efter nästa val.

Och denna orimliga situation, skapad av Annie Lööf, accepterade Socialdemokraterna! Detta är ofattbart. Det var lika ofattbart som att S övergav LAS och fortsatte Alliansens skattesänkarpolitik. Det går inte att ”tänka” bort ett parti. Detta har visat sig när det gäller SD. Detta skulle visa sig när det gäller V. Hur kunde Socialdemokraterna ta över Annie Lööfs fantasivärld i vilken hon – Annie – dikterade villkoren?  Vänsterpartiet fällde inte endast Stefan Löfvens regering. V visade att det inte heller gick att ”tänka” bort detta parti – lika lite som SD. Regeringskrisen i somras borde ha visat Annie Lööf att hennes myt om den ”breda mitten” är död (och den har aldrig levt). Men inte. Därför att Lööf lever i en fantasivärld.

Detta visas av hur Annie Lööfs Centerparti agerade den 24 november.

Centern har byggt avgörande delar av sin identitet på att vara anti-SD. Centern har investerat sju år på att vara det tidigare alliansparti som vägrar att ge SD något politiskt inflytande. Det var därför som de inte hakade på Liberalerna då detta parti bytte block. Men sedan släpper Centern först fram Magdalena Andersson som statsminister. Centern samarbetade alltså med Vänsterpartiet om att tillsätta en S+MP-regering. Detta borde göra det svårt för Lööf att kalla V för ytterkantsparti. Rent logiskt. Men Lööf agerar inte logiskt.

Därför kan Annie Lööf, bara några timmar senare, släppa fram en budgetreservation som SD har varit med om att utarbeta! Detta är fullständigt principlöst. Minns att Centern under hela sju år byggt avgörande delar av sin identitet på att hindra SD från att få politiskt inflytande. Vi ställer samma fråga till Centern som vi ställer till S: Varför stödde partiet då Decemberöverenskommelsen 2014? Varför deltog då Centern i Januariavtalet efter förra valet?

Det allra värsta är Centerns motiveringar för att släppa fram den budgetreservation som SD varit med om att utarbeta.

Annie Lööf säger bland annat följande:

  • ”Den socialdemokratiska vänstersvängen är mycket oroande”,
  • S har ”betonat sin idémässiga hemvist vänsterut”,
  • S och V har bedrivit ”intima förhandlingar”.

Dessa motiveringar skulle vara logiska om de hade använts av Lööf för att inte släppa fram en regering bestående av S+MP. Men som motiveringar för att inte stödja ett budgetförslag, i vilket Centern fått igenom en rad olika förslag, är Annie Lööfs motiveringar rent löjeväckande.

Den som bedrivit alltför ”intima förhandlingar” med Socialdemokraterna är just Annie Lööf. Hon har lyckats med bedriften att få S att försämra LAS och fortsätta Alliansens skattesänkarpolitik. Lööf har även lyckats få S att spräcka LO; Lööf har skapat djupa sprickor mellan S och LO samt mellan S och V. Till detta kommer att Lööfs Centerparti, genom att fälla budgeten, lyckades spräcka S+MP-regeringen!

Vänsterpartiet fick, å sin sida, igenom ett garantitillägg som en ny del i bostadstillägget till pensionärerna. Men detta kommer att träda i kraft först elva (11) dagar innan valet 2022. Och efter dagens turbulens, då Socialdemokraternas regeringsalternativ ligger i spillror, har sannolikheten att Ulf Kristersson blir statsminister efter nästa val ökat. Detta minskar naturligtvis chansen att bostadsbidraget till pensionärerna blir verklighet. Detta är innebörden av agerandet från Centerpartiet under Annie Lööfs ledning.

Klarar S av att se det problematiska i att ha med Annie Lööf att göra?

Extraval

I samband med regeringskrisen i somras sade Stefan Löfven att han skulle avgå om han inte fick igenom sin budget till hösten. Detta var helt rätt av Stefan Löfven. Det enda hedervärda som nu återstår för Socialdemokraternas nya ledare Magdalena Andersson är att göra såsom Löfven sagt och avgå! Detta understryks av att Miljöpartiet har lämnat regeringen.

Stefan Löfven är bekymrad
Stefan Löfven lovade att avgå om han inte fick sin budget igenom i riksdagen. Foto: Staffan Andersson (CC BY-SA 4.0)

Om inte Centern nu löper hela linan ut, och tolererar en regering ledd av Ulf Kristersson baserad på SD:s mandat, måste Magdalena Anderssons avgång också leda till ett extraval.

Flera partier, och ledarskribenter, skulle gnälla om det utlyses ett extraval så nära jul. Men sanningen är att alla har vetat att detta har varit ett möjligt scenario ända sedan Vänsterpartiet fällde regeringen den 21 juni. De som inte är förberedda på ett extraval har endast sig själva att skylla.

Det politiska spelet i riksdagen har aldrig varit så smutsigt som idag. Den 24 nov kommer att gå till historien som den dag då S och C gav begreppet principlöshet ett nytt ansikte. Under sju år har dessa två partier motiverat en rad uppgörelser, och ställningstaganden, med att SD inte skulle ges politiskt inflytande. Och vid det första verkliga testet föll dessa högtidliga uttalanden samman som korthus. Socialdemokraterna satte regeringspositionerna först. C satte sin motvilja mot Vänsterpartiet först. Inget av dessa partier (S och C) stod fast vid principen om att inte ge SD politiskt inflytande.

M + KD + SD

Det är naturligtvis barnsligt av dessa tre partier att låtsas som att de har utarbetat ett eget budgetförslag på riktigt. Det som M+KD+SD har gjort är att lägga gemensam budgetreservation. Denna reservation handlar om att omfördela 20 miljarder av en budget på ca 1 200 miljarder. De tre partiernas alternativ består alltså av att ha omprioriterat utgifter för 1,7 procent av statsbudgeten!

Men det viktiga är inte storleken. Det viktiga är dels att M+KD+SD har lyckats komma överens i budgetsammanhang och därmed visade enighet. Dels att de vann omröstningen och på så sätt visade S+MP-regeringens svaghet. Centerns avhopp, som gjorde att S+MP-regeringens budget föll, fick MP att lämna regeringen. Återigen: det enda anständiga nu är att utlysa ett extraval.

Då politikerna i riksdagen misslyckats måste bollen (ansvaret) återlämnas till väljarna. Tyvärr saknar sannolikt politikerna i riksdagen det förtroende för väljarna som ett extraval kräver.

Riksdagspolitikerna skulle behöva ett nytt folk!


Dela med dig