Partinytt vecka 40

Partinytt denna vecka handlar om följande:

* Denna vecka: The Pandora Papers blir denna veckas rapport på ett arbetsmöte som i övrigt kommer att handla om tidningen: både i form av prenumerantvärvning och artikelskrivande,

* Nästa vecka
– Mötestema. Lars Vilks är död: Hans liv utgör beviset för att etablissemanget i Sverige tillät de våldsbejakande islamisterna att åsidosätta yttrandefriheten i svensk grundlag,
– Insamling och ekonomilördag


Veckans politiska rapport

I de s.k. Pandora Papers avslöjas hur bland annat politiker, företagsledare, kungligheter, välkända artister, sportstjärnor och kriminella gömmer sina rikedomar i olika skatteparadis. Läckan består av nästan 12 miljoner dokument som visar hur miljardbelopp gömts undan genom stiftelser och anonyma s.k. brevlådeföretag. Listan över kända personer som använt sig av denna typ av avancerad skatteplanering är lång. Några internationella exempel:

* Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair,
* Jordaniens kung Abdullah II,
* Premiärministrarna i Tjeckien, Elfenbenskusten, Libanon och Förenade Arabemiraten,
* Presidenterna i Ukraina, Montenegro, Ecuador, Kenya, Kongo och Gabon,
* Artister som Shakira, Ringo Starr och Elton John.

Enligt uppgifter i media ingår 200 svenskar i läckan. Däribland en av Sveriges rikaste familjer, en börs-VD, högerextremister, tidigare medlemmar i Hells Angels samt den världskända musikgruppen Swedish House Mafia.

* Den arbetande delen av mötet kommer att bestå av ringande till prenumeranter och skrivande av artiklar till nästa nummer av NyA.

Nästa vecka

Ekonomivecka med insamling och ekonomilördag

Under nästa vecka kommer vi att lägga extra vikt vid att stärka partiets ekonomi. Det blir en insamling på nästa veckas möten – vår första insamling på sju veckor. Lördagen den 16 oktober planerar vi även vår första ordentliga ekonomilördag för denna höst.

Politiskt tema

Konstnären Lars Vilks och två poliser dog i en trafikolycka under söndagen. Idag är media fullt av artiklar och inslag där Lars Vilks (nu, efter sin tragiska död) lyfts fram som en person som stod upp för yttrandefriheten via sin konst. Detta är osmakligt. Sanningen är att Vilks var ”persona non grata” för nästan hela det etablerade Sverige – för andra kulturarbetare, för media, för riksdagspartierna. Under många långa år var Vilks en icke önskvärd person.

Lars Vilks blev mest känd för att han ritade en karikatyr av profeten Muhammed som en rondellhund i tidningen Nerikes Allehanda år 2007. Det är 14 år sedan. Publiceringen ledde till en våg av protester från islamister – runt om i hela världen. I Pakistan förekom exempelvis demonstrationer där islamister brände den svenska flaggan tillsammans med en docka som föreställande den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt. Även Irans dåvarande president kritiserade bilden.

Lars Vilks själv utsattes för flera mordförsök. Och många fler mordhot. Liksom Salman Rushdie tvingades Vilks att leva under ständigt polisbeskydd under resten av sitt liv. En irakisk organisation som stod terrornätverket Al-Qaida nära utlovade en belöning på 100 000 dollar till den som dödade Vilks. Belöningen skulle stiga till 150 000 dollar om Vilks ”slaktades som ett lamm”. Innebörden var att han skulle få halsen avskuren. Och det fanns alltså de som var beredda att verkställa uppmaningarna. I mars 2010 greps sju personer på Irland som planerade att mörda Lars Vilks. Samma år utsattes även Vilks hem för mordbrand. Planen var att Vilks skulle komma ut från sitt brinnande hem och att han då skulle slaktas med kniv, men Vilks var inte hemma. År 2015 avlossades 30-40 skott mot ett möte i Köpenhamn där Vilks deltog. Vid detta tillfälle dog en person och två skadades.

För att sammanfatta: Trots att Lars Vilks utsattes för mordhot, mordförsök och fick sitt liv extremt begränsat fick han alltså väldigt sällan någon uppbackning varken av kulturetablissemanget, av media eller av ledande politiker.

Etablissemanget tillät våldsbejakande islamister att sätta grundlagen ur spel
Debatten kring Lars Vilks borde ha handlat om de rättigheter som svenskar har, både som medborgare och konstnärer, enligt de svenska grundlagarna. Dessa är regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. Lars Vilks höll sig nämligen, till skillnad från de som försökte tysta honom på alla sätt, inom grundlagarna.

Men istället för den konstnärliga friheten som ska garanteras genom grundlagarna om yttrandefrihet och tryckfrihet kom debatten att handla om huruvida Lars Vilks hade gjort rätt eller fel som avbildat profeten Muhammed som rondellhund. Detta i ett land där få upprördes av att utställningen Ecce Homo (där Jesus kopplas samman med homosexualitet) även fick visas i Uppsala Domkyrka.

Det som antyddes, och även sades rakt ut av bland annat Täppas Fogelberg, var att Lars Vilks hade gjort fel och därför hade sig själv att skylla när han utsattes för hot och attentat! Men den konstnärliga friheten handlar inte om vad någon eller några anser vara bra eller dålig konst. Den konstnärliga friheten handlar om vad som är tillåten konst. Och det som fega opportunister av Täppas Fogelbergs typ – tillsammans med större delen av det svenska etablissemanget – gjorde var att de övergav den yttrande- och tryckfrihet som ska vara garanterad enligt grundlagen. Och de gjorde denna reträtt på grund av att de som inte gillade Lars Vilks konst var beredda att döda. Större delen av det etablerade Sverige gjorde alltså precis som under andra världskriget. De gav efter för hot. Fast denna gång var eftergiften bara så mycket ömkligare. Det hade kostat oändligt mycket mindre att stå upp för Lars Vilks, mot de som hotade honom, än vad det hade kunnat kosta att stå upp mot Nazityskland.

Behandlingen av Lars Vilks kan jämföras med reaktionerna efter terrordådet mot tidningen Charlie Hebdo i Paris 2015. Även Charlie Hebdo hade publicerat karikatyrer av profeten Muhammed. Långt fler och långt grövre. Men bakom Charlie Hebdo slöt inte bara hela det franska samhället upp, utan politiska ledare och medier från hela världen inklusive Sverige använde sig av parollen ”Je suis Charlie” (Jag är Charlie). Men ingen ville vara ”Lars Vilks”.

Debatten kring Vilks spelade islamisterna i händerna
Debatten efter dådet mot Charlie Hebdo kom alltså att präglas av en rad manifestationer till stöd för yttrandefriheten. Debatten kring Lars Vilks har istället spelat islamisterna i händerna. Islamisterna vill nämligen ha en debatt om ifall det är rätt eller fel att häda en viss religion. Islamisterna vill INTE ha en debatt rörande om det är rätt eller fel att hota, misshandla och mörda i religionens namn. Islamisternas (och de svenska medlöparnas) metod går ut på att skylla på offret – inte på dem som begår våldsdåden. Detta påminner om hur kvinnor som utsatts för övergrepp brukar få höra att de får skylla sig själva.

Självcensur sedan 1989
Islamistiska riktningar bland muslimerna (som Muslimska brödraskapet och Wahhabitiska salafister) har, genom våld och hot om våld, framtvingat en självcensur bland många journalister, författare, politiker och andra samhällsdebattörer. Detta har inneburit att det går att utnyttja den grundlagsskyddade yttrandefriheten till att driva med exempelvis kristendom och judendom. (Det finns inga organiserade riktningar inom dessa religioner som systematiskt sysslar med hot, våld och folkmord). Men det gör det inom islam. Där upphör yttrandefriheten. Denna process har pågått även i exempelvis i Europa och USA ända sedan 1989 då ayatollah Khomeini, Irans dåvarande religiöse diktator, utfärdade en fatwa (religiöst påbud) som uppmanade alla rättroende muslimer i hela världen att döda författaren Salman Rushdie på grund av dennes bok Satansverserna.

I praktiken har alltså islamistiska extremister lyckats inskränka yttrande- och tryckfriheten även i länder som ska ha denna rättighet! Detta har de gjort genom att hota, döda och förfölja personer vars åsikter de ogillar. Detta utgör ett grovt, och mycket allvarligt angrepp på alla demokratiska-sekulära samhällen, även på Sverige. Och Lars Vilks var den som fick betala priset för detta.