Talibanerna har tagit över – vad händer nu?

Talibanernas premiärminister mulla Mohammad Hassan Akhund. Foto: Twitter
Dela med dig

På kvällen den 15 augusti hade talibanerna erövrat 33 av 34 provinshuvudstäder i Afghanistan – inklusive huvudstaden Kabul – på enbart tio dagar. Den 19 augusti utropade talibanerna ”Islamiska emiratet Afghanistan”. Knappt två veckor senare, tidigt på morgonen den 31 augusti, lämnade de sista amerikanska trupperna Afghanistan. Sedan minst en vecka tillbaka har talibanerna även tagit kontrollen över Panjshirdalen, där de sista spillrorna av den tidigare regeringen hållit ut.

Talibanernas snabba maktövertagande chockade stora delar av världen, inte minst USA. Även talibanerna överraskades över hur snabbt USA:s korrupta lydregim kollapsade. I ett filmat uttalande på kvällen den 15 augusti sa en högt uppsatt talibanledare följande: ”Vi har uppnått en seger som var oväntad. Vi måste visa ödmjukhet inför Allah”.

I början av september meddelade talibanerna att de hade tagit kontrollen över Panjshirdalen, den del av Afghanistan där den tidigare vicepresidenten och dennes bundsförvanter bildat ”Nationella motståndsfronten” (NRF) och den sista afghanska provins som talibanerna inte haft full kontroll över. Uppgifterna dementerades initialt av ”motståndsfronten”. Men enligt reportrar från den iranska nyhetsbyrån Tasnim News, som tagit sig till Panjshirdalen, tyder allt på att talibanerna har full kontroll över området.

Skillnad mellan städer och landsbygd

Medierapporteringen i bland annat Sverige har kretsat mycket kring både rädslan för, och motståndet mot, talibanernas nya styre som det uttryckts av många stadsbor, i synnerhet i Kabul. I städerna Kabul och Herat har kvinnor demonstrerat med krav på yttrandefrihet och att regeringen inte enbart ska bestå av män.

Samtidigt är stödet för talibanerna av allt att döma stort på landsbygden. När Svts utsända besökte en by i norra Afghanistan berättade byborna att de kände sig lugna och trygga eftersom talibanerna fått slut på 40 år av krig i landet. Det är även på landsbygden som hederskulturen är som starkast, liksom stödet för den strikta tolkning av sharia som talibanerna står för. Samtidigt är det av allt att döma få som vill ha tillbaka en kopia av talibanregimen från åren 1996-2001.

Under det förra talibanstyret var Afghanistan isolerade internationellt och landet led av svåra ekonomiska problem. När missnöjet mot talibanerna växte blev även repressionen mot de som satte sig upp emot regimen hårdare.

En ”mjukare” talibanregim?

Dagens talibaner skiljer sig från de som styrde under åren 1996-2001. Frågan är hur stora skillnaderna är. Ledningen bland talibanerna har arbetat hårt för att framställa sitt nya styre som annorlunda och ”mjukare” än förut. De har betonat att de vill bilda en regering där alla olika etniska grupper i Afghanistan finns representerade (det finns fyra större och 35 mindre folkgrupper inom landet). Talibanerna är även angelägna om att få internationellt erkännande som ”legitima representanter” för Afghanistan.

”Vi tror att världen har en unik möjlighet att närma sig och tillsammans ta sig an de utmaningar som inte bara vi utan hela mänskligheten står inför, och dessa utmaningar – från säkerheten i världen till klimatförändringarna – kräver allas kollektiva insats och kan inte uppnås om vi exkluderar eller ignorerar ett helt folk”, sa en ledande representant för talibanernas Kulturkommission till Voice of America (24/8). Han sa även att talibanerna skulle bilda en ”inkluderande islamisk regering” samt att ”minoriteternas rättigheter … ska skyddas”. Han betonade också att talibanerna skulle garantera att afghansk mark inte skulle användas för att hota säkerheten i något annat land.

”Övergångsregeringen” övertygar inte

Sammansättningen i den övergångsregering som talibanerna presenterade den 7 september övertygar dock inte när det gäller att visa upp en ny och ”mjukare” talibanrörelse. Många av ministrarna i övergångsregeringen satt även i den förra talibanregeringen eller på andra betydelsefulla poster under åren 1996-2001. Fem av ministrarna har dessutom varit inlåsta på det amerikanska Guantanamo-fängelset.

Premiärministern var en av de fyra män som grundade talibanrörelsen i Afghanistan 1994. Han var utrikesminister i den förra talibanregeringen och är belagd med FN-sanktioner för sin roll i denna regering.

Inrikesministern är ledare för det ökända Haqqani-nätverket, som är den del av talibanrörelsen som anses stå terrornätverket Al-Qaida närmast. Haqqani-nätverket har stått för några av de mest våldsamma attackerna mot den afghanska militären och dess västallierade under åren. Inrikesministern är även efterlyst av FBI och den som kan förmedla information som leder till hans gripande kan belönas med hela tio miljoner dollar!

Av övergångsregeringens 33 ministrar tillhör dessutom hela 30 folkgruppen pashtuner, som utgör ca 40 procent av landets befolkning. Av de övriga tre ministrarna är två tadzjiker och en uzbek. Den fjärde större folkgruppen i Afghanistan, hazarerna, är inte alls representerade i regeringen.

Talibanerna hävdar att detta är just en övergångsregering, och att en ”riktig” regering kommer att tillsättas som bättre representerar sammansättningen i det afghanska samhället. Hur det blir med den saken återstår att se.

Svår ekonomisk situation

Oavsett hur talibanerna kommer att sätta samman Afghanistans nya regering kommer det splittrade och krigshärjade landet att ställas inför enorma ekonomiska problem. Landets ekonomi bygger idag till stor del på opiumproduktion och på bistånd från utlandet. I år har dessutom det ”vanliga” jordbruket i stora delar av Afghanistan drabbats hårt av torka och vattenbrist.

Sedan maktövertagandet har dock Kina kastat ut vissa diplomatiska trevare till talibanerna. Sedan 2015 har Kina gjort gigantiska investeringar i vad som kallas för den Kinesisk-Pakistanska ekonomiska korridoren (CPEC). I detta projekt ingår att bygga 3 000 km väg, järnväg, tunnlar, broar och pipelines från Kina och ned till den pakistanska kusten. Projektet innefattar även en väldig utbyggnad av energiproduktionen i Pakistan. Sedan talibanerna tagit makten i Afghanistan har kinesiska myndigheter uttryckt intresse att även ansluta Kabul till infrastrukturprojektet (India Today 25/8). Den 14 september träffade den kinesiske ambassadören talibanernas utrikesminister i Kabul.

Möte mellan Kinas ambassadör och talibanernas utrikesminister i Kabul den 14 september. Foto: Twitter

Kinesiska investeringar skulle kunna lindra de ekonomiska problem som Afghanistan står inför. Detta kräver dock att talibanerna klarar av att vidmakthålla den fred och säkerhet som stora delar av befolkningen hoppas att deras styre ska föra med sig. Och att talibanerna kan erbjuda ett ledarskap som enar landets olika folkgrupper. Den nya övergångsregeringen övertygar inte på någon av dessa punkter.

Varför stängde alla västländer sina ambassader?

Trodde de att talibanerna skulle genomföra en massaker på dem allihop? Var den panikartade flykten en fortsättning på krypandet för USA i en av supermaktens minst ärofyllda stunder någonsin?

Representanter för den svenska regeringen talar om att den inte ska stoppa biståndet. I så fall borde personal på ambassaden ha stannat kvar. Istället hade kanske fler afghaner som samarbetat med svensk militär och svenska diplomater, och vars liv verkligen är hotade, kunnat få plats på planet hem. Journalisten Magda Gad åker nu omkring i Afghanistan och rapporterar för Expressens räkning. Även hon borde ha en ambassad som backar upp henne.

Eller kräver disciplinen inom EU ett samfällt agerande?

Vem är vem i Afghanistan?

* Mulla Mohammad Hassan Akhund. Talibanernas premiärminister. Belagd med FN-sanktioner.

* Sirjahuddin Haqqani. Talibanernas inrikesminister. Ledare för Haqqani-nätverket som anses stå Al-Qaida nära. Efterlyst av FBI.

* Mulla Abdul Ghani Baradar. Vice premiärminister i talibanernas regering. Undertecknare av Doha-avtalet med USA i februari 2020.

* Ashraf Ghani. Tidigare president som flydde landet med miljontals dollar i kontanter.

* Amrullah Saleh. Tidigare vicepresident som ledde motståndsrörelsen i Panjshirdalen.

* Zabihullah Mujahid. En av talibanernas offentliga talespersoner. Mycket aktiv i sociala medier, som Twitter.

Källor


Dela med dig
×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.