Hälsning från en gammal mattant

Arbetet som bespisningspersonal kan vara stressigt.
Dela med dig

Jobbet som bespisningspersonal, eller ”mattant” som eleverna kallar oss, kan vara stressigt. Men i ett tillagningskök, där vi lagar maten från grunden, är inte stressen lika kännbar som i kök där vi bara kokar tillbehör.

Jag har jobbat som ”mattant” på två skolor i Umeå. Den första skolan hade ett tillagningskök. Där lagade vi mat inte bara till den egna skolan utan även till fyra andra skolor i närheten. Maten skickades iväg med en liten lastbil. Jag fick diska, städa och även vara med och laga maten från grunden.

Ett speciellt minne var då vi gjorde palt. Då kom det även personal från andra skolor och hjälpte till att rulla paltarna. Ibland blev det stressigt, speciellt i slutet av dagen då matleveranserna kom tillbaka med kantinerna vi skickat maten i som var smutsiga och behövde diskas. Men det var ett trevligt gäng att jobba med. Vi var åtta personer som jobbade i det köket.

Senare bytte jag arbetsplats och hamnade på en annan skola. På den andra skolan skedde ingen matlagning från grunden. Vi kokade bara pasta, potatis och ris. Maten kom från ett annat kök. Kökspersonalen förberedde också mellanmål som förskolan fick komma och hämta i köket.

Även i detta kök fick jag diska och städa. När skolans matsal skulle hyras ut torkade jag golven. Oftast var det på tisdagskvällar, för då var det bingo. Jag tyckte att det var ganska stressigt hela tiden på den skolan. Vi var bara fyra i detta kök. Det var en bra arbetsgemenskap. Men det var tråkigt att det inte bedrevs någon egentlig matlagning där, för det var verkligen kul att vara med och göra maten från grunden.


Dela med dig