Nederlaget i Afghanistan – början till slutet på USA:s världsordning

Är USA:s roll som världspolis över? Foto: Flickr. Infällt: Faksimil The Guardian
Dela med dig

Talibanernas seger i Afghanistan kan inte endast analyseras utifrån vad som har utspelats i detta land. USA:s förnedrande nederlag måste även ses mot bakgrund av den pågående förändringen av maktbalansen i världen.

Ett av de tydligaste och viktigaste dragen i denna förändrade maktbalans är Kinas växande styrka. Detta innebär en utmaning mot USA:s position som ensam ”supermakt” (efter Sovjets och Östblockets sammanbrott 1989-91). Detta har i sin tur gett upphov till ett nytt ”kallt krig”. På ena sidan befinner sig främst USA, EU och Nato. På andra sidan befinner sig bland annat Kina och Ryssland. Talibanernas seger i Afghanistan kan innebära att temperaturen blir ännu frostigare i detta nya ”kalla krig”.

Historien upprepar sig – men aldrig på ett identiskt sätt

Det är alltid vanskligt att jämföra historiska epoker. Historien upprepar sig aldrig exakt. Men det går ända att utskilja perioder vars grundläggande karaktär präglas av en balans mellan de viktigaste stormakterna (som stater, jätteföretag eller politiska och religiösa ideologier) i världen. Denna maktbalans skapar en relativt stabil världsordning. Dessa perioder av relativ stabilitet skiljer sig dramatiskt från perioder där maktbalansen mellan stormakterna rubbas. I denna bemärkelse kan vi jämföra dagens historiska epok med den epok som inleddes med utbrottet av första världskriget 1914 och som förslagsvis kan sägas ha avslutats 1949 då Mao Zedong hade erövrat makten, och utropat Folkrepubliken Kina.

Likheten mellan dagens epok och den epok som inleddes 1914 består i att en gammal maktbalans inte längre accepterades och började bryta samman, samtidigt som det inte fanns någon möjlighet för stormakterna att enas om en ny maktbalans.

Utbrottet av första världskriget 1914 följde på en relativt fredlig och stabil period mellan stormakterna (även om folken i de erövrade kolonierna såg annorlunda på denna fråga). Perioden hade varat ända sedan Napoleonkrigens slut 1815. Sedan den slutgiltiga segern över Napoleon vid Waterloo hade Storbritannien dominerat världen. Detta främst genom sina kolonier och sin dominans till sjöss genom sin överlägset stora handelsflotta och sina överlägsna sjöstridskrafter. Storbritannien dominerade handeln och utgjorde dåtidens ”världspolis”. Perioden mellan 1815 och 1914 har därför gått till historien som Pax Britannica. Uttrycket innebär att Storbritannien, som den erkänt dominerande handels- och militära stormakten i världen, dikterade villkoren för denna relativt fredliga och stabila period mellan dåtidens stormakter.

Första världskrigets utbrott 1914 inledde en turbulent period då en gammal maktbalans och världsordning föll samman.

Men detta brittiska århundrade avslutades i och med utbrottet av första världskriget. Under perioden 1914 – 1949 genomgick världen en nästan ofattbar omvandlingsprocess som slutade med en helt ny maktbalans och med denna även en helt ny världsordning.

Vi anser alltså att denna epok kan jämföras med dagens. Låt oss repetera varför. Skälet är att världen idag, precis som under de år som följde på första världskrigets utbrott 1914, befinner sig i en period där en maktbalans och världsordning rubbas. Hur den nya maktbalansen, och den nya världsordningen som de förändrade styrkeförhållandena kommer att skapa, vet vi lika lite som medborgarna visste 1914. Låt oss titta på vad som hände under epoken 1914 – 1949. Låt oss samtidigt vara klara över detta: även om förändringarna även idag tar sig snabba och våldsamma uttryck vet vi att historien aldrig upprepar sig på ett identiskt sätt.

Undergången för en världsordning – epoken 1914-1949

Under denna epok utkämpades två världskrig. Det första bidrog starkt till Oktoberrevolutionen i Ryssland 1917. Födelsen av den första arbetarstaten i världen inspirerade både till revolutionsförsök i andra länder och till att demokratiska reformer som allmän och lika rösträtt påskyndades (exempelvis i Sverige). Under mellankrigstiden (1918 – 1939 föddes också fascistiska massrörelser i många europeiska länder. Dessa kunde erövra statsmakten i Italien och Spanien. Motsättningarna i Europa var enorma och inbördeskrig utkämpades i bland annat Ryssland, Finland och senare även i Spanien.

Oktoberrevolutionen i Ryssland ersattes med upprättandet av en stalinistisk diktatur. Den politik av tvångskollektiviseringar som sedan följde ledde fram till vad som kan kallas för ett ensidigt inbördeskrig i Sovjet riktat mot bönderna med en väldig hungersnöd som följd. I Tyskland innebar nazisternas maktövertagande att vägen öppnades för ett andra världskrig samt för försöket att förinta alla judar och romer i Europa.

I Asien utbröt det andra kriget mellan Kina och Japan redan på sommaren 1937. Det fanns tre parter som stred om makten: ockupanterna från Japan, den kinesiska nationalistregimen samt den av Mao Zedong ledda, och av stalinism influerade, bondearmén. Denna konflikt måste ses som en del av andra världskriget. Antalet dödade under andra världskriget var enormt. Siffror på mellan 50 – 60 miljoner döda brukar uppges. Antalet judar och romer som mördades i förintelselägren uppgick till 6 miljoner.

I Europa slutade det andra världskriget i maj 1945 med att Nazityskland krossades. Den huvudsakliga kraften bakom detta hade Sovjet och dess Röda armé stått för. Det dog totalt över 20 miljoner sovjetmedborgare (soldater och civila) under kriget. Resultatet av krigsslutet i Europa blev bland annat att Tyskland delades i Väst och i Öst samt att nästan hela Östeuropa kom att domineras av Sovjet. Japan kapitulerade i augusti, cirka tre månader senare, efter att USA hade fällt två atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Efter detta genomgick Japan en grundläggande politisk omorganisation och knöts till ”Väst” via USA. Kriget i Kina slutade med att den av Mao Zedong ledda bondearmén besegrade nationalisterna under Chiang Kaishek och kunde utropa Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949.

Dagens maktbalans är rubbad…

Under den extremt turbulenta epoken 1914-1949 sopades alltså Storbritanniens dominans över världen bort. Istället upprättades en helt ny världsordning. De två huvudsakliga blocken i den nya maktbalansen bestod av de kärnvapenbestyckade ”supermakterna” USA och Sovjet med sina respektive allierade.

Vi avslutar med att upprepa de två inslagen i vår analys. Å ena sidan menar vi alltså att den period som världen befinner sig i just nu påminner om den extremt turbulenta situation som uppstod i samband med första världskrigets utbrott 1914. Å andra sidan vill vi understryka att det naturligtvis finns stora skillnader mellan dagens epok och den som inleddes 1914. Likheten består i att en gammal maktbalans håller på att bryta samman, samtidigt som någon ny maktbalans – och därmed en ny världsordning – ännu inte har börjat etableras. Vi tror inte heller att någon ny maktbalans, och världsordning, kommer att etableras förrän det har skett en rad kraftmätningar – ekonomiskt, militärt och diplomatiskt (förmågan att bygga allianser) – mellan de olika grupperna av stater. En ny maktbalans kan också uppstå om det skulle ske en revolution inom någon av dagens stormakter. Sovjets och Östblockets sammanbrott 1989-91 påverkade maktbalansen i världen på ett dramatiskt sätt!

…men nya världskrig är inget ”måste”

Efter Sovjet och Östblockets upplösning har USA varit världens enda supermakt. Pax Britannica ersattes av Pax Americana. Men USA:s ekonomiska styrka har underminerats. Deras militära förmåga har ifrågasatts efter motgångarna i Irak och nu katastrofen i Afghanistan. Samtidigt som Kinas ekonomiska, militära och diplomatiska styrka stadigt ökar. Det pågår redan en kraftmätning mellan bland annat USA och Kina, samt mellan EU och Ryssland. Det har bland annat handlat om åtgärder som skulle ha kunnat leda till ett fullskaligt handelskrig samt bevisade och påstådda anklagelser om avlyssning och spioneri.

Vi vill understryka att det inte finns något ödesbestämt i att dessa kraftmätningar måste ta sig samma våldsamma uttryck som de gjorde mellan Nazityskland och Stalins Sovjet, eller mellan USA och Japan. Vi förutspår ingen undergång i form av ett tredje världskrig utkämpat med massförstörelsevapen. Vi förutspår däremot en väldigt turbulent period på grund av att maktbalansen i världen är, oåterkalleligt, rubbad.

Afghanistan – ett exempel på USA:s tillbakagång

Det var inte Kina som försåg talibanerna med de vapen som gjorde USA:s ställning i Afghanistan omöjlig. Det var främst de enorma kostnaderna för det 20-åriga kriget som fick USA att dra sig ur. Siffror som 2 000 miljarder dollar brukar nämnas. USA:s försvagade ekonomi har inte råd med denna typ av krig. Samtidigt är det mycket sannolikt att Afghanistan, under talibanernas styre, kommer att söka ekonomiskt-tekniskt stöd hos Kina. Detta innebär att USA:s nederlag kan komma att framstå som en seger för Kina.

Sannolikt kommer USA att söka revansch för detta på något annat håll i världen. Antingen genom någon form av ekonomisk konfrontation med Kina. Eller genom militära styrkedemonstrationer riktade mot ledarna i Beijing. Oavsett vilket understryker talibanernas maktövertagande i Afghanistan den försvagade positionen för USA. Och om talibanerna vänder sig till Kina för hjälp kommer efterspelet till USA:s 20-åriga misslyckande att understryka Kinas allt starkare ställning.

Det behövs en tredje kraft. Demokratisk sekulär socialism är en internationell ideologi. Vi är inte ensamma i arbetet om att sprida dessa idéer.


Dela med dig