Bäddat för en ny regeringskris före jul?

Löfven sitter kvar - men saknar majoritet för sin budget

Stefan Löfvens "nygamla" regering. Foto: Magnus Liljegren / Regeringskansliets pressbild
Dela med dig

Den 9 juli presenterade Stefan Löfven sin nya regering. Men detta betyder på intet sätt att regeringskrisen är över. Tvärt om pekar det mesta på att krisen kommer att fortgå under hela hösten och fram till budgetomröstningen i december. Löfven och Socialdemokraterna verkar tyvärr sätta det egna innehavet av regeringsmakten före väljarnas respekt för samma regeringsmakt.

Regeringsmakten befinner sig i förfall. Detta måste stoppas genom a) ett extraval och b) en revidering av regeringsformen. Det principlösa spel som alla åtta riksdagspartier nu deltar i riskerar, om det får fortgå hela hösten, att undergräva respekten för själva principen med folkstyre. Förhållandet mellan riksdagens partier är absurd.

Låt oss se hur Stefan Löfven tvingas inleda sin ”nygamla” regeringsperiod:
1. Löfven måste reda upp sina relationer med regeringskollegorna i Miljöpartiet. Dessa har nämligen, klart och tydligt, sagt att Löfvens löften till Annie Lööf (C) inte kommer att genomföras i Miljöpartiets namn! Situationen mellan de två regeringspartierna är alltså helt osannolikt dålig. Löfven har tvingats gå bakom ryggen på MP, och ställa det andra regeringspartiet inför fullbordat faktum, bara för att tillfredsställa Drottning Annie!
2. Löfven måste också försöka gissa sig till vad som kan göra både Lööf och Vänsterpartiet nöjda i samband med att riksdagen ska anta budgeten i december. Detta är naturligtvis omöjligt. Speciellt som Annie Lööf har ”förbjudit” statsministern att förhandla om budgeten med Vänsterpartiet! Detta är också makabert. Nooshi Dadgostar har, i sin tur, sagt att V inte kommer att stödja en budget som de inte har fått vara med och påverka – samt att V:s tid som dörrmatta är över. Detta innebär en omöjlig ekvation för Löfven om inte något av partierna – Centerpartiet eller Vänsterpartiet – backar. Men vem ska backa?

Det som Stefan Löfven har accepterat, i spetsen för S och MP, är att bilda regering på vad som bara är en chansning när det gäller att få igenom sin budget. Till detta kommer att Löfven har sagt att om regeringen inte får igenom sin budget i december så kommer han att avgå. Detta innebär alltså att om inte chansningen går hem – om inte S+MP:regeringen får igenom sin budget i december – så uppstår det en ny regeringskris några veckor för jul! Detta agerande måste betecknas som sällsynt ansvarslöst.

Extra val – och reviderad grundlag

Det som nu krävs är två saker. Först och främst måste ett extra val utlysas för att undanröja den uppenbara risken för en ny regeringskris då budgeten ska antas av riksdagen i december. Om de valda riksdagspartierna misslyckas måste ”bollen” återgå till väljarna. Detta kan i sin tur bara ske genom ett extra val. Snacket om hur nära det är till ordinarie val, om pandemin och den ekonomiska krisen är bara undanflykter. De som talar så är bara rädda för väljarnas dom.

Därefter måste det snarast genomföras en revidering av regeringsformen. Detta som ett led i att stärka den svenska konstitutionen (de fyra grundlagarna). Ett väldigt nödvändigt led. Om regeringsformen i Sverige var som konstitutionen i Italien är skulle partierna tvingas att ”disciplinera” sig:
a) Löfven skulle helt enkelt inte kunna tillträda i nuvarande situation. Detta eftersom han idag inte har en majoritet för sin budget i riksdagen. Han bara chansar på att han kommer att få detta – genom att använda statsministerämbetet för att försöka pressa fram eftergifter. Detta är inte direkt statsmannamässigt.
b) Men inte heller M, SD, KD och L skulle kunna tillträda! Även om Liberalerna skulle ha hittat en annan förevändning för att byta block skulle deras röster inte räckt för att de fyras gäng (M, SD, KD och L) skulle ha fått igenom en gemensam budget. Och Vänsterpartiet skulle naturligtvis inte utarbeta en budget tillsammans med SD, M och KD.

En regeringsform, som den som bland annat Italien har, skulle alltså tvinga partierna i riksdagen att uppträda mindre ansvarslöst än vad de gör idag. En regeringsform som kräver att statsministern får igenom sin budget i riksdagen skulle också, med stor sannolikhet, ha fått V, SD, KD och M att tveka inför att begära en misstroendeomröstning. De hade nämligen tvingats tänka igenom sina olika motiv för att fälla Löfven. Och sedan fundera på om de hade kunnat ta fram en gemensam statsministerkandidat – som hade kunnat få igenom sin budget i riksdagen. Detta hade naturligtvis varit omöjligt.

S på väg mot en katastrof

Den väg som Stefan Löfven och S-ledningen nu har valt innebär att den socialdemokratiska arbetarrörelsen är på väg mot en katastrof. Om detta ska undvikas måste S försvara LAS, kollektivavtalen samt bekämpa marknadshyror. S måste satsa mer pengar på sjukvård, äldreomsorg och pensioner. Och detta går inte ihop med Annie Lööfs krav på ytterligare ”rejäla” skattesänkningar. För att överleva måste S utkämpa kommande val i samarbete med LO-förbunden, hyresgäströrelsen och Vänsterpartiet (utan att köpa V:s orealistiska integrations- och invandrarpolitik).

S måste acceptera att partiet har misslyckats när det gäller långtidsarbetslösheten och de växande inkomst- och klassklyftorna, misslyckats när det gäller hedersförtryck, religiös extremism och integration. Det krävs därför att S återvänder till den politik som de själva drev för inte alls så länge sedan. I detta ingår naturligtvis att S slutar att anpassa sig till C, V och MP – och istället satsar på att återvinna de arbetarväljare partiet förlorat till SD.

Läs mer om regeringskrisen på Jan Hägglunds blogg


Dela med dig