Extra val till försvar av LAS – nej till marknadshyror

Socialdemokraterna måste bryta med Annie Lööf

Hyreshus
Dela med dig

Extra val är Socialdemokratins bästa alternativ – under förutsättning att partiet går till val på en politik som förmår att återvinna arbetarväljare som gått till SD. Den samlade borgerligheten (SD inräknade) erhöll 58 procent av alla väljare i riksdagsvalet 2018. S erhöll endast 28 procent. Detta kan inte döljas genom nya avtal. Spelet är över.

Socialdemokratin måste återvinna tappade väljare – eller tappa sin roll som statsbärande parti. Spelet i riksdagen är över för S. Den socialdemokratiska traditionens öde kommer att avgöras på arbetsplatser, torg och i trapphus – där partiet måste möta väljarna öga mot öga. Liberalernas sidbyte ger även S chansen att begrava Januariavtalet och gå till val på frågor som:

  • förstärk LAS – avskaffa allmän visstid,
  • nej till marknadshyror – renovera miljonprogrammet,
  • förstärk kollektivavtalen – stöd facklig organisering av nya grupper,
  • återställ 2018 års skattenivå – satsa på sjukvård och äldreomsorg.

Det är överlevnaden för S som står på spel. Det är inte endast partiet som hotas av undergång, utan även själva arbetarrörelsens historiska tradition. Bakom ligger åtminstone fyra faktorer:

  1. tillbakagången bland arbetarväljare,
  2. samarbete med borgare och islamister – istället för att försöka återvinna arbetarna,
  3. splittringen detta har skapat inom LO samt mellan S och V,
  4. reträtt inför Centern istället för försvar av arbetsrätten.

1. Tillbakagång bland arbetare

Se tabellen över förändringarna i väljarstödet för de skilda partierna under det kvartssekel som gått.

Förändringar riksdagsval (procent)

Partier19942018Differens
Socialdemokraterna45,328,3-17,0
M, C, KD och L41,440,2-1,2
Sverigedemokraterna0,317,5+17,2
Övriga (V+MP)11,212,4+1,2

Kommentarer:

  • De fyra traditionella borgerliga partierna har, sammantaget, bevarat sin andel av väljarkåren.
  • När det gäller V+Mp har även dessa två partier, sammantaget, bevarat sin andel av väljarkåren.
  • Den helt avgörande förändringen består i att S har genomgått något som motsvarar en partisplittring. Det typiska för denna partisplittring är att LO-anslutna arbetare slutar att rösta på S och avstår från facklig aktivitet. När det gäller yngre LO-arbetare går dessa allt oftare direkt till SD utan att ta omvägen via S.

Socialdemokraterna har förlorat nästan fyra av tio väljare sedan valet 1994. Denna väljarandel återfinns nu hos Sverigedemokraterna. Tabellen visar vad som måste betecknas som en historisk tillbakagång för socialdemokratin.

Politiska misslyckanden

*

Tillbakagången för S beror bland annat på att partiet har övergett sin traditionella politik när det gäller invandring och integration. Historiskt sett har svensk flykting- och invandrarpolitik varit stram och reglerad. Detta uttrycktes på följande sätt av Olof Palme i tidskriften ”Invandrare & Minoriteter” år 1977:
”För det första måste vi ha en reglerad invandring, det har jag alltid varit anhängare av. Alltså att vi på ett rimligt sätt, kvantitativt, kan bemästra problemet. För det andra att vi för en konsekvent jämlikhetspolitik. Om någon av dessa två förutsättningar brister, riskerar vi att få svåra problem”.

* Flyktingpolitiken under S präglades av solidaritet. Men den byggde också på insikten att det finns begränsningar för hur många människor som det svenska samhället kunde ta emot. Den kvalitativa sidan av invandrarpolitiken bestod i att samhället förmådde integrera invandrarna. Men år 2011 rev Alliansen, tillsammans med Mp, upp denna politik. Sverige påtvingades Europas kanske minst reglerade flyktingpolitik. Detta öppnade för det oansvariga flyktingmottagandet under åren 2012 – 2015. Tyvärr hann S ansluta sig till den nya och kompromisslösa flyktingpolitiken innan Löfven tvingades dra i handbromsen i slutet på 2015.

* S har även övergett sin tidigare restriktiva syn på arbetskraftsinvandring. Det var redan 2008 som Alliansen (med stöd av Mp) öppnade för en kraftigt ökad arbetskraftsinvandring. LO kallade det nya systemet för ”ett av västvärldens mest liberala” och ”det mest avreglerade inom OECD”. Bland annat togs kravet bort att det måste råda brist på arbetskraft inom en bransch för att ett arbetstillstånd ska beviljas. Idag har Sverige i praktiken en fri arbetskraftsinvandring. Förändringarna har underminerat arbetsrätten, kollektivavtalen och själva fackföreningarna. S har tyvärr inte gjort mycket för att riva upp borgarnas nya system.

* Integrationspolitiken har misslyckats. Bakgrunden till detta består av en rad faktorer varav vissa ligger långt tillbaka i tiden. En faktor utgörs av de rekordstora nedskärningarna inom offentliga sektorn som påbörjades under S efter valet 1994. En annan faktor handlar om de omfattande skattesänkningarna under Alliansen. Under senare år har andelen oorganiserad arbetskraft ökat. Denna är inte sällan kontrollerad av kriminella bemanningsföretag som utnyttjar de oorganiserade till att ta över ”vita” jobb, pressa lönenivåerna samt konkurrera ut företag som följer reglerna. Till bilden hör även religiösa extremister, hedersförtryck och en ny typ av organiserad (ibland klanbaserad) brottslighet. Detta har bland annat lett till en dramatisk ökning av antalet dödsskjutningar. Tillsammans har dessa faktorer lett till att det har växt fram ett skuggsamhälle.

* Idag befinner sig samhällskontraktet i upplösning. Vi knegare förutsätts jobba, betala skatt och ”sköta” oss. I gengäld ska vi få vård vid sjukdom, pension då det är dags och våra barn utbildning. Dessutom ska gator och torg vara trygga. Men samhället förmår inte längre leva upp till sin del av kontraktet. Många arbetare har därför vänt sig till högerpopulistiska partier. Denna trend finns i hela Europa. SD fyller denna roll i Sverige.

Löfvén lämnade ansvaret till talmannen. Hoppas bli omvald utan nyval. Foto: Björn Nordqvist (CC BY-NC-ND 2.0)

2. S ger upp arbetarna – samarbetar med islamister…

I stället för att satsa på att försöka återvinna arbetarna från SD, har ledningen för partiet vänt sig till nya grupper och partier. Redan 1999 gjorde S upp med Muslimska brödraskapet som står för en extrem tolkning av islam. (En av deras ledande teologer, Youssef al-Qaradawi, hyllade år 2009 Adolf Hitler i TV-kanalen al-Jazira, genom uttalanden som att Förintelsen var Guds sätt att straffa judarna!)

”Brödraskapet” skulle använda sitt inflytande i moskéerna för att få muslimer att rösta på S. Partiet skulle i sin tur ge plats på sina valsedlar för de kandidater som extremisterna i Muslimska brödraskapet utsåg! Resultatet av detta har blivit att S, samt i ännu högre utsträckning MP, har infiltrerats av ”Brödraskapet”. Men denna välorganiserade minoritet bland muslimerna motarbetar aktivt integrationen vilket har bidragit till dess misslyckande. De nya tongångar som samarbetet med ”Brödraskapet” har inneburit inom S har i sin tur stött bort ytterligare arbetare.

…och borgare

Inför valet 2014 verkade dock S och LO inriktade på att återvinna arbetare från SD. Planer fanns på att sprida ett s.k. tiopunktsprogram på arbetsplatserna. Syftet var att komma tillrätta med den otillbörliga låglönekonkurrensen. Men denna satsning rann ut i sanden. Ett skäl var att S fördjupade sitt samarbete med MP inför valet. Detta parti hade tidigare försvagat fackföreningarna i samarbete med Alliansen. Satsningen på tiopunktsprogrammet och arbetsplatserna rann ut i sanden. Och på den vägen är det.

I Januariavtalet efter valet 2018 gick som bekant S med på en rad krav från Centern och Liberalerna. Bland dessa återfanns bland annat några av dagens stora stridsfrågor:
a) försämrad anställningstrygghet, genom angreppet på LAS,
b) fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter, ett första steg mot marknadshyror,
c) ett första steg mot att försvaga kollektivavtalens ställning

Till detta ska läggas det förnedrande sätt på vilket V blev behandlat. I texten före uppräkningen av de 73 punkterna i januariavtalet stod det att V inte skulle ges något inflytande över politiken. Någon motsvarande formulering om SD fanns inte. Detta gick alltså S med på!

3. Angreppet på LAS splittrat arbetarrörelsen

Arbetsgivarna har länge velat återerövra de maktpositioner de förlorade genom de arbetsrättsliga reformerna under 1970-talet. Bakom dessa reformer stod Socialdemokraterna och LO. Det första angreppet efter valet kom på senhösten 2019. Det var en attack på begreppet ”saklig grund” vid uppsägning. Bakom angreppet stod både arbetsgivarnas organisation Svenskt Näringsliv och de två fackliga federationerna LO och PTK! En rad fackförbund, främst från LO men även Lärarnas Riksförbund, riktade skarp kritik mot försöket att pressa tillbaka löntagarna.

Nästa angrepp kom hösten 2020. Kraven på försämrad anställningstrygghet genom förändringar i LAS kvarstod i något förändrad form. PTK sade ja till arbetsgivarnas förslag medan LO sade nej. Men angreppen på LAS kom från två håll. I Januariavtalet hade Centern och Liberalerna fått igenom skrivningar som innebar försämringar lagstiftningsvägen om inte arbetsmarknadens parter kom överens. Vår tolkning är denna: S backade för C och L. Men S reträtt skedde via de två fackförbunden – IF Metall och Kommunal – vars ledare gick den socialdemokratiska partiledningens ärenden. Detta splittrade LO. Samtidigt hotade Vänsterpartiet, gång på gång, med en misstroendeomröstning mot regeringen om de inte sa nej till försämringar i LAS. Socialdemokraternas reträtt inför Annie Lööf skapade alltså både motsättningar inom LO, mellan delar av LO och S samt mellan S och V!

När sedan frågan om fri hyressättning ställdes på dagordningen hade Vänsterpartiet nått smärtgränsen. Partiet förklarade att de skulle ta initiativ till en misstroendeomröstning mot Stefan Löfven. Detta utgör bakgrunden till att regeringen (S+Mp) fälldes måndagen den 21 juni.

4. Reträtt inför Centern – eller försvar av LAS

Socialdemokratin har fått betala ett väldigt högt pris för att kunna fortsätta i regeringsställning efter valet 2018. Detta trots att den samlade borgerligheten (SD inräknade) erhöll 58 procent av väljarna. För att stanna kvar i det s.k. Januarisamarbetet kräver nu Annie Lööf kompensation för att S, Mp och C inte lyckades driva igenom kravet på fri hyressättning – det första steget mot marknadshyror.

Samtidigt säger Annie Lööf att det för Centerpartiets del inte är aktuellt med något budget- eller regeringssamarbete med Vänsterpartiet. Uppenbarligen räknar Lööf med att Vänsterpartiet ska rösta för att återinstallera Centerpartiet i dess forna maktposition (genom att V återigen lägger sina röster på Stefan Löfven som statsminister).

Lööf förutsätter också att V ska finna sig i att stängas ute från höstens budgetförhandlingar som kommer att föras mellan S, Mp och C. Men dessa tre partier är helt beroende av Vänsterpartiets riksdagsmandat för att få igenom sin budget. Låt oss titta på mandatfördelningen i riksdagen (se tabellen nedan).
Som alla ser klarar sig inte S+Mp+C utan Vänsterpartiets röster. Men Annie Lööf verkar inte bry sig om detta. Hon agerar medvetet provokativt.

C31L20
S100M70
MP16KD22
V28SD62
Total175 174

C kan byta sida

Här måste vi öppna för ett nytt perspektiv. Lööf säger, om och om igen, att hon är beredd att förhandla med alla partier utom SD och V. Det är inte helt uteslutet att Annie Lööf, förutsatt att SD inte får något inflytande över höstens budget, skulle kunna byta block. Det som krävs är att en återuppstånden Allians skulle föra fram en budget som utarbetas av M, C, KD och L. C skulle kunna byta sida om SD inte får något inflytande över en sådan budget, men samtidigt röstar för densamma. Det är exakt detta krav som Annie Lööf ställer på V. Även om detta scenario inte är det troligaste går det inte heller att utesluta!

Oavsett vilka planer Annie Lööf har är det dags för Socialdemokraterna att distansera sig från Centern. Det enda sättet att göra detta är att förändra de politiska styrkeförhållandena. Detta kan bara ske genom en valframgång för S som bygger på att partiet tar strid för löntagarnas anställningstrygghet och hyresgästernas intressen genom att säga nej till marknadshyror.

S måste bryta med Annie Lööf – arbetarrörelsens fiende nummer 1. Foto: Senterpartiet (CC BY-ND 2.0)

S måste vända sig till arbetarna

Om S gick till val med sådana krav skulle partiet kunna återvinna stora grupper av arbetarväljare från SD. Samtidigt skulle partiet även kunna lappa ihop sprickorna inom LO, mellan LO och partiet samt mellan partiet och V.

Det finns många som nu vänder sig bort från socialdemokratin och fackföreningarna. Bakgrunden är det svekfulla agerandet från ledarna inom det socialdemokratiska partiet och vissa fackförbund. Men det är fel att vända ryggen åt arbetarrörelsen som helhet i detta läge. Det som står på spel, och måste försvaras, är själva den historiska traditionen av arbetarpartier och fackföreningar.

Vad bör göras?

I ett krisläge som detta är det Arbetarpartiets plikt som demokratiska socialister att försvara LAS och bekämpa marknadshyror. Dessa frågor berör miljontals löntagare och hyresgäster.

Det sätt på vilket vi kan göra detta idag är genom att knyta kontakt med och stödja de kampdugliga delarna av arbetarrörelsen. Dessa finns inom LO-förbunden, socialdemokratin och Vänsterpartiet. Dessutom kommer en ideologisk debatt inom arbetarrörelsen att bli oundviklig i framtiden och vi måste delta i denna.

Det är också vår plikt att bekämpa arbetarrörelsens svurna fiender. Av dessa utgör Annie Lööf den mest aggressiva.

Det är därför vi nu gör allt för att understryka hur viktigt det är att socialdemokratin bestämmer sig för att utlysa ett Extra val på ett program för att slå vakt om LAS, hyrorna, kollektivavtalen och välfärdssamhället i stort. Bara så kan arbetarna vinnas tillbaka från SD.


Dela med dig