Att bli alkoholist och medberoende kan gå snabbt – även för ett vanligt par

En soptunna med vinflaskor runtomkring.
Den som blivit alkoholist ser ofta inte själv sitt beroende. Foto: Aleksandr Kadykov / Unsplash.com
Dela med dig

Varje fredag kommer både unga och äldre ut från Systembolaget med flaskor i händerna. Det råder ”positiv stämning” i Sverige. De som köper billig alkohol i Tyskland och säljer den dyrare i Skåne (men ändå billigare än på Systembolaget) har mycket att göra. De har permanenta kunder.

Många som dricker tar det första glaset redan när de kommer in genom dörren efter jobbet. Vid kl 20.00 är de glada och uppspelta. Men vid kl 23.00 kan den uppspelta stämningen ha bytts till aggressivitet.

Vad ser människor i alkohol?

Varför behöver vissa människor en psyko-aktiv substans för att kunna må bra och koppla av på en fredag?

– Ja, vi har haft det så stressigt på jobbet. Vi vill ha kul på helgen, tänker de.

Men vad gör de egentligen? De riskerar att förstöra sitt liv.

De skulle kunna ha mycket kul utan att dricka. De kan ta en promenad. Springa. Gå till stranden och sola. Titta på en bra film. Läsa en intressant bok. Gå på konsert. Lyssna på klassisk musik. Umgås med sina vänner. Umgås med sitt husdjur. Ägna tid till att umgås och skoja med sina barn.

Vad gör de istället för att spendera kvalitetstid på helgen?

De tittar på en fotbollsmatch – och dricker. Grillar – och dricker. Umgås med sina vänner – och dricker. Lämnar barnen till sina föräldrar för att kunna ha ”egen tid” – och dricker.

Dricker de med måtta? Nej. De dricker mycket, mycket, mycket. Tills de blir helt däckade. Tills de inte vet vad de sade, vad de gjorde. Tills de inte känner igen sig själva. Tills de inte ens vet hur de såg ut.

– Det var en fantastisk kväll, tänker de.

Men det som var en fantastisk kväll en gång, två gånger, tre gånger. Det blir snart en månad, två månader, tre månader… Och vad ska hända efter att ett år har passerat?

Drickandet börjar bli en vana. De som tidigare drack en gång i veckan börjar bli alkoholister utan att veta när de började bli beroende av alkohol – så beroende att alkoholen tar kontroll över deras liv. Över deras beteende, tänkande…

I början tänker alla att de har kontroll över sitt drickande.

– Jag kan sluta dricka när jag vill. Jag är inte alkoholist! Jag dricker bara en gång i veckan.

Men plötsligt händer det. De har druckit så mycket hemma att deras hjärna börjar fungera annorlunda. Deras beteende ändras. Första gången tittar deras partner på dem med rädsla i ögonen.

– Vad är det som händer? tänker partnern. Det här är inte min älskade make. Eller fru. Det är någon annan. Jag måste akta mig för vad jag säger. Tänk om han blir irriterad?

Hjärtat slår fort på grund av rädsla. För första gången är partnern inte längre glad på helgen. Utan orolig. Det går inte längre att diskutera saker. Det blir direkt till gräl, nedsättning och aggression. Partnern gråter. Går in i ett annat rum.

Partnern har ont i magen, ont i hjärtat.

– Jag vill bara överleva natten.

På morgonen vaknar den som drack. Liksom hans partner. Halvt medveten om att det var en intensiv kväll kramar den som drack om sin partner. Kramar hårt. Så som att han vill säga: ”Förlåt för igår kväll”. Men han säger ingenting eftersom han inte kommer ihåg allt. Bara lite.

– Mitt beteende har nog inte varit så dåligt eftersom min partner inte är så arg på mig nu. Hon kramar mig tillbaka, tänker alkoholisten.

– Åh, han är äntligen snäll och normal som tidigare. Ännu mer än tidigare, tänker partnern.

– Jag sa kanske dåliga saker igår. Kanske. Jag kommer inte ihåg så bra. Det var kanske inte så farligt. Tack och lov att hon inte säger något till mig, tänker alkoholisten.

– Jag vågar inte säga något, jag vill inte starta en ny stressig diskussion igen. Det räcker med all stress som uppstod igår. Nu vill jag bara kramas och mysa. Jag hoppas att det inte ska upprepas, tänker partnern.

 – Kom närmare. Håll om mig. Du är mitt allt. Du betyder allt för mig, säger alkoholisten.

Detta är början.
Början på ett beroende och ett medberoende.

De kramas och njuter i morgonstunden. De glömmer tillfälligt allt som hände igår. Men sedan funderar partnern.

– Vilken tur att barnen låg i sitt rum och sov igår. Tack och lov är deras rum inte så nära vårt rum.
– Vad ska jag göra? Vart ska jag gå? Vi har barn. Tack och lov har han blivit som tidigare igen. Faktiskt ännu snällare än tidigare. Så söt och fin och snäll…
– Jag vill inte förstöra det här ögonblicket.
– Ok, när han har sovit färdigt, när han är ordentligt utvilad, då måste jag prata med honom, tänker partnern.

– Kan ni vara tysta, du och barnen, jag måste ha tystnad och mörker, säger alkoholisten.
– Det är bättre att gå ut med barnen, tänker partnern.

Partnern går ut med barnen, handlar, går till parken, kommer tillbaka, lagar mat, äter med barnen, läser böcker för barnen. Alkoholisten sover. Fortfarande.

Plötsligt vaknar alkoholisten. Dricker mycket vatten. Behöver kaffe för att bli helt vaken. Klockan är 17.00.

Barnen leker i sitt rum. Partnern försöker prata med alkoholisten, tyst och snällt och försiktigt.

– Vet du vad du gjorde igår kväll? Hur du betedde dig? Vad du sa till mig?
– Jag sa bara sanningen. Allt var bara sanningen, förnekar alkoholisten.
– Men hur talade du till mig? Du var så aggressiv, fortsätter partnern.

Alkoholisten fortsätter att förneka. Partnern ger upp. Accepterar.

– Jag hoppas att det bara blir en gång. Det var kanske för att han var nervös. Jag har kanske gjort något fel. Jag måste bli försiktigare och bete mig bättre så att han inte blir arg på mig i framtiden, tänker partnern.

Sedan följer två fantastiska dagar. Alkoholisten tar hand om barnen, går på jobbet, beter sig supersnällt. Översnäll! Köper presenter både till sin partner och sina barn.

På den tredje dagen ska partnern och barnen gå på teater. Då kan alkoholisten passa på att ta sig en sup. När de kommer hem från teatern, ser partnern direkt vad som hänt – i alkoholistens ögon. De tittar annorlunda på partnern och barnen.

– Åh nej, alkoholen igen. Jag måste bara överleva kvällen, tänker partnern – den medberoende.

Efter många veckor, månader, kanske år, anpassar partnern sitt beteende. Men familjen är förstörd. Barnen känner sig mindre värda. Känner skuld. Blir blyga och passiva.

Partnern har ofta huvudvärk. Alkoholistens hälsa blir sämre och sämre. Den medberoendes hälsa blir sämre och sämre. Det är inte längre alkoholisten och dennes partner (den medberoende) som bestämmer över familjen. Det är alkoholen som bestämmer allt.

De har inte något riktigt liv längre.

Partnern är trött. Vill gå ifrån förhållandet. Vill rädda sig själv och barnen. Men hur? Vart ska hon gå? Sanningen är att den medberoende blir beroende av alkoholistens beteende. Den medberoende är så van att leva det turbulenta liv som ett förhållande med en alkoholist innebär, att hon inte har ork att göra något, ork att börja ett nytt liv.

Det blir en ond cirkel.

Alkoholisten erkänner ingenting. Vill inte söka hjälp.

– Jag tycker om att dricka. Kolla, alla andra dricker. Alla! Jag kan sluta dricka när jag vill. Men jag vill inte sluta, behöver inte sluta, tänker alkoholisten.

Sanningen är att alkoholisten inte längre kan klara sig igenom dagen på grund av ångest och oro, m.m., om han inte dricker.

Alkoholisten kan aldrig sluta dricka utan allvarlig behandling. Det är sanningen. Den medberoende har ett val. Hon kan försöka övertyga sin partner att söka hjälp. I många fall utan framgång. Om det inte går har den medberoende valet att lämna alkoholisten – eller att stanna kvar och bli sjuk, allvarlig sjuk. Av stress. Av rädsla.

Även barnens liv riskerar att förstöras. Eftersom barnen känner allt. Vet allt. Man kan inte lura barnen. Kroppen avslöjar allt. Man kan lura sin hjärna, men inte kroppen och inte hjärtat. Alla plågor syns i huden, i ögonen, på hela kroppen. Och de lämnar spår inuti kroppen, vilket läkaren snart kommer att berätta. Alkoholisten och den medberoende är inte lyckliga, utan de är sjuka. Lyckan lyser inte från deras ögon. Man ser bara desperata, sjuka och ledsna blickar.

Alkoholen lurar hjärnan att den är avkopplande för kroppen. Men i själva verket är den orsaken till så mycket stress, så många olyckliga dagar. Alkohol är inte alls bra. Inte ett glas vin. Eller ett glas brännvin. Det är inte alls bra, för det kan komma en dag när ett glas vin inte längre räcker för att ge samma stämning. En dag behövs ett till glas för att ge samma avkoppling. Och en dag behöver alkoholisten en stor mängd alkohol bara för att överleva. Istället för den tidigare lugnande effekten leder alkoholen nu till en storm i kroppen. Men för alkoholisten kan inte kroppen fungera utan alkohol, utan stormen i kroppen. Alkoholisten blir aldrig mer lugn, utan kämpar bara för att få dricka mer alkohol. I stora mängder. Varje dag.

Processen liknar det som händer med en drogberoende. Men på sätt och vis är det farligare, eftersom alkoholism är långt mer accepterat i samhället. Alkoholen är välkommen i många olika sammanhang och kretsar i samhället. Alkoholismen blir därför ett av de värsta beroendena som en människa kan råka ut för. Och inte bara det. Den som är medberoende till en alkoholist hamnar ofta i ett mer långvarigt medberoende än den som är medberoende till en drogmissbrukare. Just för att alkoholismen är mer accepterad i samhället.

En människa kan leva ett långt liv som alkoholist. Ett stressigt och dåligt – men långt liv.

– Jag är inte alls alkoholist. Jag kan sluta när jag vill, tänker alkoholisten.

Jag tror att den som tar droger är mycket mer medveten om drogens påverkan och beroendet som den skapar. Många är medvetna om att det inte går att leva ett långt liv som drogberoende. Antingen söker man hjälp – eller så dör man väldigt snart.

Jag tror också att den som är medberoende till en drogmissbrukare blir väldigt rädd och lämnar missbrukaren väldigt fort. Eftersom knark är olagligt, kopplat till kriminella och polis. Den medberoende blir också rädd för polisen. Alkoholen är tillåten och accepterad i samhället. Den som är full blir inte gripen av polisen. Polisen gör inte husrannsakan för att kolla om någon har stora mängder alkohol hemma. Systembolaget finns och man kan köpa alkohol på krogen från 18 års ålder.

Jag tycker inte att man ska förbjuda alkohol på samma sätt som droger. Jag tror inte att det går. Men jag vill peka på hur alkoholism är långt mer accepterat i samhället. Trots att alkoholen förstör fler familjer och liv än någon annan psykoaktiv substans.

Det meddelande som jag vill skicka till dig som läser är detta:

Snälla barn, snälla ungdomar, säg nej till era kompisar om de bjuder på alkohol eller någon annat psykoaktiv substans. Att säga nej till psykoaktiva substanser betyder att er personlighet är starkare. Att ni har egna jag. Att ni är mogna och mer vuxna. Det finns så många vänner som tränar någon sport, som hjälper sina föräldrar, som umgås med sina kompisar på något annat sätt. Kreativt, inspirerande och med mycket skoj och skratt.

Och till er som är föräldrar: Tänk på vilken förebild ni vill vara för era barn.

Ida B.


Dela med dig