Foto: Denny Lorentzen / Vänsterpartiet (CC BY-NC 2.0)

Att lära sig kriminologi med Linda Snecker

Dela med dig

I maj 2020 publicerade vi en krönika som kritiserade Linda Snecker (V) och hennes syn på kriminalitet. Skribenten återvänder nu i en krönika som tar sin utgångspunkt i ett av Sneckers påståenden, som går ut på att kriminalitet i praktiken enbart beror på ekonomisk och social utsatthet, och redogör därefter för vad en rad moderna kriminologer och forskare har att säga om kriminalitetens orsaker. I denna, första, del av krönikan ligger tyngdpunkten på orsakerna. I nästa del kommer vi att närma oss lösningarna.

Visste du att bristande moral är orelaterad till kriminalitet? Det är spännande vad man kan lära sig av Vänsterpartiets rättstalesperson Linda Snecker. För att citera: ”Kriminalitet handlar inte om moral” [1].

Alla de som arbetar med att rehabilitera brottslingar kan alltså strunta i individens värderingar. De är tydligen oväsentligt om en dömd ser på andra människor som redskap för deras egna njutning eller som medmänniskor. Det enda man behöver se till är ”ekonomisk och social utsatthet” – förklarar Snecker [2].

Senaste gången jag skrev om Snecker, fick jag höra av en kritiker att mitt resonemang var osocialistiskt, då jag inte satte fokus på fattigdom som förklaring till brottslighet. Jag vill därför förtydliga att jag förstår att fattigdom och utanförskap utgör en del i förklaringen till att människor begår brott. Att lyfta och inkludera människor som befinner sig på samhällets botten och utkant, gör också att brottsoffer känner större tilltro till offentligheten och en ökad villighet att anmäla övergrepp de utsätts för. Att motverka utsatthet och fattigdom har dessutom ett egenvärde i sig, utöver att det minskar brottsligheten.

Men samtidigt lever vi inte i en endimensionell värld. Precis som det är dårskap att förneka näringsintagets vikt i relation till god hälsa, blir det samtidigt tokigt att strunta i andra hälsofaktorer som rörelse och gemenskap. Av samma anledningar kan det breda och komplexa fenomenet brottslighet inte reduceras till ett eller två orsaks- och verkanssamband. Vilket är vad Sneckers retorik i praktiken gör och därmed inbjuder till tolkningen att socialister saknar de teoretiska verktygen som behövs för att skapa ett tryggare Sverige. Låt oss gå igenom Sneckers resonemang – och jämföra dessa med den forskning som finns tillgänglig.

Moral: ”Erfarenhet visar att lyckligast blir han som har spridit mest lycka till andra” – Karl Marx [3].

Om vi börjar med moral, kan vi konstatera att det finns utförlig forskning som visar på att människors moral utgör en mycket viktig faktor i att förhindra brott. Studier kring ungdomars risk för återfall fann en stark koppling mellan upprepad brottslighet och svag moralisk utveckling. En brittisk undersökning dokumenterade att en väldigt liten grupp av ungdomarna stod för en enorm del av brotten, inklusive de mest allvarliga övertrampen. Det som skiljde den lilla destruktiva gruppen från den huvudsakligen laglydiga massan, var primärt deras värderingar. Individerna som avstod från att begå brott valde att göra det för att de ansåg att det var fel att förgripa sig på andra [4]. John Hegger, akademiker och yrkeserfaren från rättsväsendet, listar också ”anti-sociala värderingar” som en allmänt känd riskfaktor för kriminalitet [5].

Per-Olof Wikström, kriminologiprofessor vid Cambridge, menar att en mindre del av brottsligheten kan förklaras som orsakad av ekonomiska problem eller annan utsatthet, då merparten fattiga människor är laglydiga: ”Social utsatthet förklarar 3–4 procent av variationen av brottsligheten, medan personlig moral och självkontroll, samt de miljöer man deltar i förklarar runt 60 procent. De flesta som lever i social utsatthet är inte brottslingar. Detta kan inte i sig vara en orsak till brott” [6]. Jag skulle inte gå lika långt som honom i att nedgradera fattigdom som delorsak – men hans poäng om personlig moral går inte att ignorera.

Psykologen Stanton Samenow har arbetat länge med att rehabilitera kriminella. Han har givetvis stött på gott om fängelsekunder som har vuxit upp i fattigdom, i kriminella kvarter, med föräldrar utan hjärtan. Allt det vi tänker oss leder in på brottets bana. Men dessa individer hade oftast ett eller flera syskon som också vuxit upp under samma förhållanden men som valt att leva hederliga liv istället [7]. Människor som beslutade sig för att inte låta deras negativa erfarenheter definiera dem.

Fynden vi just gick igenom rimmar väl med forskning kring värderingar som gjorts utanför kriminologin som visat att personer som värdesätter prylar och status oftare agerar egoistiskt och hänsynslöst samt lever något olyckligare liv [8]. På det temat, kan nämnas att modern vetenskap har styrkt Marx-citatet ovan – att hjälpa andra medför lycka [9]. Att lära upp en altruistisk livsfilosofi är alltså inte bara bra för samhället, utan gagnar även individen.

Ironiskt nog verkar Snecker själv, eventuellt halvt i hemlighet, vara öppen för att den personliga moralen kan vara viktig när det gäller att förklara brottslighet. Trots citatet jag inledde med, har Snecker i ett annat sammanhang beskrivit män som köper sex av prostituerade som ”giriga”. Hon har även sagt följande: ”De, ofta män, som köper kvinnors kroppar, som anser sig ha rätt att göra fruktansvärda saker, de måste få ett kännbart straff” [11].

Denna beskrivning belyser just den kriminelles moral istället för dennes förmodade utsatthet. Det viktiga blir i sammanhanget vad de ”anser sig ha rätt att göra”. Det tycks rimma illa med hennes förklaringsmodell, som i övrigt enbart verkar se ekonomiska faktorer, och där dessutom ”kännbarheten” i straffet inte är relevant. För att citera Snecker: ”Anledninen till att en person faller in i kriminellt beteende handlar om klass … [Dom som tror att] straffet inte är tillräckligt kännbart och att det är därför personen begår brott, dom har inte koll på läget” [12].

Sneckers tal om att bekämpa ”machokulturen som föder våld och skjutningar” [13] verkar också vittna om någon dimmig insikt om att den personliga moralen inte är helt irrelevant när det gäller att förklara brottslighet. Vad är det som utmärker denna ”machokultur” inom kriminella subkulturer, om inte dess antisociala värderingar?

Neurologiska utmaningar

Det kommer nog inte som en överraskning att forskningen påvisat att psykopater löper en högre risk att agera kriminellt och oftare återfaller i brott än andra [14]. Det som nog tar fler på sängen är det faktum att diagnosen ADHD är kraftigt överpresenterad bland brottsdömda [15].

Sambandet till lägre IQ är något kontroversiellt, men anses av flera forskare vara en reell riskfaktor för vissa brott [16]. Det kan tilläggas att IQ är ett trubbigt verktyg och det är diskutabelt hur mycket det faktiskt mäter ”intelligens” i djupare mening och hur mycket det bara är graden av läshuvud som fångas upp. De med lägre IQ ska inte ses som generellt sett ”dummare” – utan som innehavande svårigheter i vissa områden.

Vi ska självklart inte ta dessa fakta som en anledning till att misstänkliggöra de med ADHD eller lägre IQ. Den absoluta merparten av dessa är goda medmänniskor. Vår reaktion bör istället grunda sig på lyhördheten inför andras utmaningar – och uppmaningen att fråga oss hur vi bäst hjälper dessa innan de gått snett.

Brott – fattigdomens mor och dotter i ett

Stanton Samenow, psykologen som nämndes tidigare, driver tesen att brott skapar fattigdom. FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott har också uttalat sig om att kriminalitet både kommer ur fattigdom samt orsakar ytterligare fattigdom [19].

Den som är genuin i sin oro för att ekonomiska svårigheter skapar nya brottslingar, bör därför förstå vikten av att låsa in de som redan blivit kraftigt antisociala – för att dessa inte ska förstöra andras förutsättningar. Specifikt behöver de oskadliggöras under ungdomsåren då de löper störst risk.

För att citera kriminologen Fredrik Kärrholm: ”För korta fängelsestraff är däremot kontraproduktiva. En kunskapssammanställning från Brå visar att unga personer som döms till fängelse löper en ökad risk att fortsätta begå brott när de släpps. Fängelsestraffet måste således vara tillräckligt långt för att inkapaciteringen ska ha en positiv nettoeffekt. I ekvationen är ålder vid frisläppande en central variabel. Benägenheten att begå brott avtar med fler levnadsår. Detta fenomen är inom kriminologin känt som ålderskurvan för brott (crime-age curve). Hjärnans frontallob – som bidrar till konsekvenstänkande – är fullt utvecklad först i 25-årsåldern. Testosteronnivåerna börjar sjunka i 30-årsåldern. Därtill förändras sociala omständigheterna vid högre ålder och incitamenten för brottslighet minskar.” [20].

Eventuell risk för att fängelser ska fungera som ”skolor för brott”, slås alltså ut av det faktum att den intagna hålls inne tillräckligt länge för att växa bort från sådant beteende. Faktum är att även Linda Snecker medger att åldrande fungerar brottsreducerande: ”Det är i åldern 18-20 som de absolut högsta nivåerna av lagföring sker, det är ett mönster som varit oförändrad över tid. Den viktigaste lärdomen som finns angående kriminalitet, är att den minskar i takt med att personen blir äldre” [21]. Snecker drar dock inte slutsatsen att det skulle finnas någon nytta i att låsa in de antisociala under deras farligaste år.

Längre fängelsestraff för de mest samhällsuppluckrande står inte i motsatsrelation till humanitet eller rehabilitering. Att smyga runt i samhällets baksida är inte ett värdigt tillstånd. Du gör inte någon en tjänst genom att låta personen leva på rån och att missbruka narkotika. Det blir knappast lättare att rehabilitera någon som är fri att fortsätta begå brott.

Amerikanen Matthew Hahn utgör ett exempel på att frigivning av brottslingar inte alltid är en nådehandling. Som ung finansierade Hahn sitt missbruk via inbrott och andra stölder. Vid ett tillfälle hittade han barnporr, specifikt bevis på våldtäkt av barn, hos en av de han stal från. Han valde att lämna in beviset till polisen och det hela slutade med att både Hahn och pedofilen fick avtjäna fängelsestraff.

Hahn beskriver i en intervju hur han såg ungdomar från sitt gamla gymnasium diskutera hans fall. Vissa ville inte att Hahn skulle fängslas, utan att hans goda handling av att ha lämnat in beviset skulle ha frigett honom. Hahn själv avvisar den hållningen, utan menar att han befann sig i en period i livet som definierades av att det faktum att han ”behövde vara borta ett tag” [22].

Det är inte bara den dömde som kan gagnas. Istället för att visa upp och skryta med sina lyxprylar som finansierats genom brottslighet inför fattiga eller på annat sätt sårbara barn får den kriminelle sitta inne längre. När vederbörande släpps har personen en större chans att ha mognat nog för att ha lagt av med sin utsvävande livsstil. Den långvariga ofriheten gör det tydligt för ungdomar att det är ett livsval som inte är gynnsamt att imitera. Under tiden förövaren suttit inlåst har dessutom lokala butiker inte rånats, höginkomsttagare har inte flyttat ut för att undgå vederbörandes härjande, överlag har det som skulle varit den kriminelles närområde getts möjlighet att växa ekonomiskt samt utveckla trygghet. Barn som skulle har fördärvats, har getts en bättre chans att fatta kloka livsval.

Den 23-årige svenske gängledaren som sköts till döds i Danmark 2019 ville hoppa av brottets bana. Att sitta i fängelse under stor del av ungdomen är inte glamoröst, men för människor i hans situation kan det ofta vara det enda säkra alternativet till en för tidig död eller till att utsätta andra samt själv utsättas för bestialiska övergrepp. Polisen menar att andelen skjutningar i Malmö har minskat av flera orsaker, bland annat till följd av att fler gängmedlemmar sitter häktade [25].

I en debattartikel i tidskriften Kvartal summerar Fredrik Kärrholm forskningen på följande sätt: ”[Jerzy] Sarnecki har fel när han skriver att det inte finns något starkt samband mellan de skärpta straffen och den minskande brottsligheten i USA […] den brittiske kriminologiprofessorn Tim Newburn … [ställer] i boken Criminology: A Very Short Introduction […] frågan om den ökade inlåsningen i USA sedan 1980-talet haft en effekt på brottsligheten. Svaret är [ett] otvetydigt [ja!…] Positiva effekter av straff har likaså påvisats i en lång rad andra länder, bland andra Nederländerna, Italien och Danmark” [26].

Christian Berggren skrev tidigare i samma tidning att: ”Tvärtemot vad tongivande kriminologer som professor Jerzy Sarnecki hävdar så tyder mycket forskning på att skärpta straff kan vara både bra och lönsamt för samhället och även sänka brottsligheten.” [27].

Fängelsets Janusansikte

Det finns i Sneckers retorik en spänning i förhållandet till fängelset som institution. Hon oroar sig vid ett tillfälle för att ett avskaffande av straffrabatten ska leda till ökad brottslighet: ”Det här är någonting som väldigt många känner är bra för stunden, men då får alla partier som [förespråkar detta förslag] komma förslag med vad som ska ske när unga 18-åringar låses in och kommer ut som kriminella fullblodsproffs när de är 26-27 år … [kriminalitet kommer] vara det enda dom här grabbarna har lärt sig i livet.” [28].

Uttalandet framstår spontant väldigt allmänt. Men i andra sammanhang uttrycker hon sig mer villkorat. I en debatt framför hon vikten av att ”person som sitter på anställt […] kommer komma ut som gängledare, om vi inte ser till att kvalitén inne på anstalterna är tillräckligt bra” [29].

Jag tycker att det är klurigt att förstå vad Sneckers hållning egentligen är. Står hon fast vid sin gamla position, som uttrycktes på följande sätt: ”Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka bara för att dom är på sjukhus” [30]. Eller intar hon den mycket okontroversiella hållningen att fängelser kan agera rehabiliterande så länge de sköts väl? När det gäller frågan om sexuella övergrepp och våld mot kvinnor har Snecker faktiskt förespråkat hårdare straff [31]. Så någon tilltro till fängelsestraff verkar det finnas.

Min kritik mot Snecker handlar inte bara om vikten av tydlighet, utan om att inte sprida myten om att kriminella är ”obotbara”. Det tycks finnas vissa som tror att om man bara kritiserar fängelsernas rehabiliterande potential tillräckligt – då kommer allmänheten att acceptera låga fängelsestraff. Detta är dock högst naivt. Den amerikanska sociologen Robert Martinson ansåg att fängelser behövde avskaffas helt. När han genomförde en sammanställning av forskningen kom han fram till att försöken till rehabilitering i princip alltid misslyckades – ”inget fungerar” blev slagordet hans forskning spred om rehabilitering.

Men hans dröm om att ”gradvis riva” fängelser gick inte i uppfyllelse. Istället omfamnade USA:s rättsväsende en onyanserad hyllning av längre straff. Logiken blev något i stil med ”om du inte kan göras ofarlig, då måste vi hålla dig inlåst så länge som möjligt”. Senare nådde Martinson slutsatsen att hans tidigare forskning var felaktig och att flera former av rehabilitering inne i fängelset faktiskt fungerade. Men vid det laget hade USA redan styrt om till en mycket långtgående inlåsningspolitik [32]. Nyanslös nedvärdering av fängelser, bidrog ironiskt nog till att pendeln gick för långt åt andra hållet och att de överanvändes.

Problemen med Sneckers opinionsbildade går även djupare än så. Jag har vänner som suttit av fängelsestraff, samt vänner som begått kriminella handlingar utan att fångas upp av lagens långa arm. En av dem hade kunnat åtalas för oaktsam våldtäkt om hans drogpåverkade övergrepp mot sin dåvarande flickvän hade skett efter att samtyckeslagen stiftats. En av dem skickade en polis till sjukhus. En annan har under ett drogrus slagits av tanken att ”vore det inte kul att gå ut och spöa upp en uteliggare”. Han nyktrade dock till innan dådet han blomma ut till något riktigt. Jag har försökt trösta en kamrats mamma när hon bröt ihop för att sonen skickats iväg till fängelse.

Dessa män har glidit igenom uppväxten obemärkta, ingen har insett att det behövde göras något förens det var försent. Två av dem växte dessutom upp i stabila villaområden i trygga familjer. De hade inte hjälpts av fler fritidsgårdar, utan behövde specialiserad assistans tidigt.

Jag har haft tur. Andra närstående har hamnat i rollen av brottsoffer men jag själv har i huvudsak skonats brott. Även med den relativt begränsade personliga erfarenhet jag har, kan jag säga att Vänsterpartiets agerande i området är långt ifrån betryggande. Socialister behöver kunna erbjuda lösningar som är humana, men som också är förtroendeingivande även för de som inte redan köpt att klassfrågor primärt förklarar brott.

Städa upp idag för att kunna bygga en bättre morgondag

Min ton är hård, men jag tror att kamrat Snecker har hjärtat på rätt plats. Inget av det som skrivits ovan ska tolkas som en antydan att hennes borgerliga motparter ligger närmare sanningen. Jag begriper att hennes huvudsakliga meningsmotståndare förespråkar en styrning av landet som på sikt enbart kommer förvärra situationen. Borgarnas och SD:s människo-fientliga politik riskerar att skapa ett vi-och-dom-samhälle, där medlidande trängs undan av marknadsdyrkan eller jingoism.

Men att enbart bekämpa fattigdom kommer inte att lösa brottsutvecklingen. Samtidigt kommer angrepp på arbetstryggheten och facken knappast att bidra i positiv riktning. Långsiktigt blir vägen mot en radikalt tryggare tillvaro att bygga ett socialistiskt samhälle, där medmänniskor definieras som kamrater i högre grad än konsumenter och konkurrenter.

Vi måste dock inse att vi inte kan presentera en politik som enbart går ut på att bekämpa brott visionärt genom att konstruera en rättvisare värld. Det blir som att ersätta hela landets ambulanskår med dietister i hopp om att förhindra istället för att behandla sjukdomar.

Källor

[1] Linda Snecker på Twitter 2020/02/20

[2] Linda Snecker på Twitter 2020/02/20

[3] Marx, Karl (1835)”Reflections of a young man on the choice of a profession – Karl Marx” libcom

Min översättning från den engelska formuleringen: ”experience acclaims as happiest the man who has made the greatest number of people happy”

[4] Romeral, Laura, Férriz; Fernández, Jorge, Sobral och Fraguela, José Antonio Gómez  ”Moral reasoning in adolescent offenders: A meta-analytic review” Psicothema 2018, 30:3

Morality prevents crime” summerar Wikström P-O, Oberwittler D., Treiber K.. & Hardie B.. (2012). ”Breaking Rules. The Social and Situational Dynamics of Young People’s Urban Crime” Oxford: Oxford University Press.

[5] Hegger, John (2015/05/20) ”6 traits that lead to criminal behavior” Police1

[6] (Höjer, Henrik (2020/02/27) ”Brynäskillen som blev mästare på kriminologi” Forskning och Framsteg

[7] Samenow, Stanton (2014/11) ”Inside the Criminal Mind: Revised and Updated Edition” Crown, sida 30.

[8] Kasser, Tim (2002) ”The High Price of Materialism” MIT Press.

[9] Curry, Oliver med flera (2016/09) ”Happy to Help? A systematic review and meta-analysis of the effects of performing acts of kindness on the well-being of the actor”

[11] Olsson, Lova (2019/10/30) ”V vill skärpa sexköpslagen” SR

[12] ”Betänkande:Unga lagöverträdare” debatt i riksdagen 2020/03/04, se 45.00 och framåt

[13] Snecker, Linda (2019/12/11) ”Nej, skärpta straff minskar inte gängvåldet” Expressen

[14] Hemphill, James F., Hare, R. D och Wong, Stephen (1998) “Psychopaty and Recidivism: A Review” Legal and Criminological Psychology, volyme 3, nummer 1, se sida 139-70

Kiehl, Kent A. och Hoffman, Morris B. (2011) ”The Criminal Psychopath: History, Neuroscience, Treatment, and Economics” Jurimetrics

[15] ”ADHD and a Pathway Toward Criminality: Preventing Trouble Before It Begins” CHADD

[19] 2014/12/24″Crime Causes Poverty” Psychology Today
2005/10/07 ”Crime is both cause, consequence of poverty” pressmeddelande

[20] Kärrholm, Fredrik (2020-09-08) ”Knäck gangsterkulturen med avsevärt skärpta straff” DN Debatt

[21] ”Betänkande:Unga lagöverträdare” debatt i riksdagen 2020/03/04, se 44.00 och framåt

[22] ”Sword and Scale” #89 – Hör från 40.00-1.10.00

[25] Mutambla, Alice (2021/01/28) ”Färre mord när många kriminella sitter häktade” SVT.

[26] Kärrholm, Fredrik 2020/11/20 “Fattigdom förklarar inte gängvåldet, Sarnecki” Kvartal.

[27] Berggren, Christian (2019/10/10) “Dags att göra upp med Stockholmskriminologerna” Kvartal

[28] ”Betänkande:Unga lagöverträdare” debatt i riksdagen 2020/03/04, se från 40.00 och framåt

[29] 2020/09/03 ”Hanif Bali och Linda Snecker ryker ihop om gängvåld: ”Jättemärklig retorik”” Expressens Youtubekanal – se från 6.00 och framåt.

[30] Linda Snecker på Twitter 2017/01/18

[31] Snecker, Linda 2020/02/19 ”Höj straffen för män som begår brott mot kvinnor” Expressen.

[32] Miller, Jerome (1989/03) ”The Debate on Rehabilitating Criminals: Is It True that Nothing Works?” Washington Post.


Dela med dig