Krig mellan USA och Iran?

Nej till Trump och Khamenei - oppositionen i de båda länderna måste stödjas

USA:s president Donald Trump (t v) och den iranska storayatollan Ali Khamenei (t h). Foto: Vita huset samt Beyt Rahbari (CC BY 4.0).
Dela med dig

Den eskalerande krisen mellan USA och Iran måste ses i historiens ljus. Den ökade risken för krig idag går tillbaka till mullornas maktövertagande 1979.

I samband med maktövertagandet stormades USA:s ambassad i Irans huvudstad Teheran, varvid 52 tjänstemän och civila togs som gisslan av den nya regimen under ayatollah Khomeini. Många i gisslan var mycket högt uppsatta diplomater. Detta ledde i sin tur till ett fritagningsförsök godkänt av den dåvarande amerikanske presidenten Jimmy Carter. Fritagningsförsöket blev en katastrof. Planen på att hämta hem gisslan genom en helikopterräd misslyckades på grund av att helikoptrar slutade fungera samt krockade med varandra. Åtta amerikanska soldater dog och ytterligare soldater skadades. Den tänkta räddningsstyrkan nådde aldrig fram till Teheran där gisslan hölls. USA:s misslyckande ledde till att Irans nya makthavare, i triumf, kunde visa upp de döda amerikanska soldaterna samt de vapen och helikopterrester som blev resultatet av misslyckandet. Denna incident bidrog dels till Irans isolering i förhållande till USA och Europa. Dels till att Jimmy Carter ersattes av den mer hårdföre Ronald Reagan som president i USA.

Det går inte att förstå dagens snabba upptrappning mellan USA och Iran utan att känna till den ovan beskrivna historiska bakgrunden. Tyvärr har media i allmänhet fullständigt missat denna avgörande ingrediens i dagens historiska kris.

Då Donald Trump anger antalet militära mål som USA kan tänkas slå till emot i Iran till just 52 är denna siffra ingen tillfällighet. Siffran motsvarar alltså antalet amerikaner som blev tagna som gisslan i samband med stormningen av USA:s ambassad i Teheran 1979. Minnet av detta plågar USA:s politiska och militära ledning än idag. Så när Iran, i USA:s ögon, agerar för att dra med sig människor i Irak i en ytterligare en stormning av en amerikansk ambassad i Mellanöstern ser USA detta som ett hot om en ny (och enorm) förnedring av USA som landet utsattes för 1979. Detta utgör en av de helt avgörande faktorerna till dagens våldsamma reaktion från USA:s sida. USA:s reaktion handlar inte, denna gång, om att Trump är labil – som någon ytlig och okunnig ”politisk” kommentator har påstått. Händelserna 1979 är med största sannolikhet förklaringen till att USA anser att det är helt legitimt att ta död på ledaren för Revolutionsgardets elitstyrka, general Qasem Soleimani. Detta eftersom han, i USA:s ögon, befann sig i Irak för att uppvigla folk mot USA. Detta begriper naturligtvis även ledarna i Teheran. Men de valde att spela högt.

USA:s politiska och militära ledare har inte hade tänkt på att den, i sin tur, spelar regimen i Teheran i händerna genom att döda general Qasem Soleimani. 

Underminerar oppositionen i Iran – och USA

Oppositionen i Iran har växt sig väldigt stark och utmanat den religiösa diktaturen, speciellt under hösten 2019. Oppositionella har vågat sig ut på gatorna för att protestera mot mullornas styre i en tidigare sällan skådad omfattning. Detta trots en våldsam reaktion från regimens sida, där revolutionsgardister har skjutit hejdlöst in i demonstrationståg av iranska landsmän. USA kunde ha hållit huvudet kallt och därmed stött oppositionen i Iran. Men en sådan politisk analys har sällan eller aldrig någon amerikansk administration varit kapabel till.

Genom att slå till mot generalen Qasem Soleimani, av många räknad som nr två i den iranska hierarkin, gav USA mullorna i Iran en enorm möjlighet återta initiativet hemma i Iran. Även om USA dödade den iranske generalen Soleimani då han befann sig i Irak, och i USA:s ögon var ansvarig för försöken att storma USA:s ambassad i Iraks huvudstad Bagdad, har detta gett Irans styrande den perfekta möjligheten att mobilisera enorma befolkningsmassor i vad som har kallats för historiens kanske största begravningståg. Mullorna har inte bara kunnat mobilisera sina egna anhängare utan även vidare kretsar av befolkningen i Iran. Detta genom att spela på den fientlighet mot USA som råder i långt bredare skikt av befolkningen än de som idag stöder mullornas regim.

USA:s agerande har alltså haft två fördelar för ledarna i Teheran. Dels har man fått en chans att försvaga oppositionen på hemmaplan genom att rikta all uppmärksamhet mot USA. Dels handlar mobiliseringen av miljontals människor i samband med begravningen av Soleimani om en styrkedemonstration mot USA och dess allierade i hela Mellanöstern.

Stöd för det minst onda – eller stöd till Oppositionen både i Iran och USA

Denna kris kommer att leda till att många – stater, partier och enskilda individer – tar ställning. Vissa för USA och andra för Iran. De flesta utifrån att de anser att den ena politiska ledningen är barbarisk och den andra imperialistisk. För oss är båda dessa alternativ, i längden, oacceptabla. Det finns ett långt bättre alternativ. Det handlar om att stötta Oppositionen – både i USA och Iran.

Båda länderna är splittrade. Låt vara på mycket olika sätt. I Iran finns en mångfacetterad heroisk opposition mot mullorna som är värd allt stöd. Inför presidentvalet 2016 fanns en rörelse i USA kring Bernie Sanders som hade haft större chans att besegra Donald Trump i presidentvalet 2016 än vad höken Hillary Clinton (som stött alla USA:s krig) hade. Denna rörelse finns kvar och kommer att ställa upp även i årets presidentval. Denna opposition är också värd allt stöd i årets val. Den växande demokratiska, sekulära, socialistiska rörelse som Arbetarpartiet representerar väljer alltså att stöda Bernie Sanders rörelse i USA och den demokratiska sekulära oppositionen i Iran. Vi väljer varken Donald Trumps administration i USA eller Irans religiösa diktatur under Seyyed Ali Khamenei.

Således: Nej till ett våldsamt militärt angrepp från USA mot Iran. Stöd Bernie Sanders politiska rörelse i deras försök att fälla Donald Trump i årets amerikanska presidentval.

Nej till mullornas islamistiska stormaktsambitioner i regionen och deras styre av Iran som kastat landat 100 år tillbaka i tiden. Denna islamistiska regim har påtvingat en till stor del sekulariserad befolkning en tolkning av islam som pressat kvinnorna tillbaka i samhällslivet vilket bland annat syns genom att dessa åter tvingas bära slöja. Allt stöd till den iranska opposition som trotsat mullornas massiva våld och vågat protestera mot den religiösa diktaturen under hösten 2019.

Kommer det att bli krig?

Det som är problem när ledare i två länder mobiliserar hemmaopinionen mot ett annat land – Donald Trump mobiliserar USA:s befolkning mot Irans ledare, och Irans ledare mobiliserar befolkningen i Iran mot Trumps USA – är att ledarna kan bli fångade av sina egna ”löften” att visa ”styrka”. Det som i början var menat att bara skrämma det andra landets ledning kan uppfattas som ett sorts löfte av hemmaopinionen om att verkligen slå till. Detta gäller både för USA:s ledare Trump och för Irans mullor. Det är denna situation som kan leda till att båda sidor känner sig tvungna att trappa upp, vilket innebär att den andra parten i sin tur måste slå till ännu hårdare för att inte förlora sin egen befolknings respekt – i en spiral av alltmer våldsamma hot som kan slå över i verkliga krigshandlingar. Det vi syftar på är inte enstaka raketer mot militära mål utan massiva krigshandlingar riktade mot både militära och civila med väldiga förluster i människoliv och material.

Situationen står och väger. Det finns fortfarande möjligheter till en nedtrappning. Men risken är uppenbar att situationen kan trappas upp ytterligare. Därför är det helt korrekt att ställa frågan: Är utvecklingen på väg mot ett krig mellan USA och Iran? Och om ett krig skulle bryta ut – vilka effekter skulle detta få i resten av Mellanöstern? Hur skulle länder som Ryssland och Kina, Israel och Saudiarabien reagera och agera?

Den största militära katastrofen sedan andra världskrigets slut 1945?

Ett krig mellan USA och Iran skulle, i värsta fall, kunna leda till ett större krig som omfattar även andra länder i vad som bara kan beskrivas som den värsta militära konfrontationen efter slutet på andra världskriget. Det bör dock betonas att detta inte är en av ödet förutbestämd utveckling. Det är en möjlig utveckling. Situationen är extremt spänd. Det vi vill betona, förutom detta, är att det är omöjligt att förstå dagens situation för den som inte känner till händelserna 1979 som vi beskrev inledningsvis.


Dela med dig
×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.