Varifrån kommer egentligen Jultomten?

Jultomten - så som vi är vana att se honom idag.
Dela med dig

Midvinternattens köld är hård, 
stjärnorna gnistra och glimma. 
Alla sova i enslig gård 
djupt under midnattstimma. 
Månen vandrar sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tomten är vaken.

Så börjar den första strofen i Viktor Rydbergs klassiska dikt Tomten från 1881. I denna dikt på elva strofer får vi möta en gårdstomte som vandrar från gård till gård, och som tycks osynlig inför människorna som sover. Denna osynlighet kräver även tomten dess ensamhet och utanförskap. Det är bara tomten som är vaken och det är han som ser till att allt står rätt till på den ensliga gården.

Denna typ av tomte har funnits i svensk folktro sedan åtminstone 1300-talet, dock av ett grymmare slag än vad som porträtteras i Rydbergs dikt. Gårdstomtarna var de som skötte om djuren, boskapen och huset. Var du inte på det torra med din gårdstomte så fanns hotet att han kunde ta ifrån dig dina kor. Det var viktigt att du ställde fram gröten också, och gärna med mycket smör i. Då var hustomten nöjd och glad!

Idag har vi en ihopsatt bild av tomten som influerats av hela västvärlden. Den tomte som knackar på varje julafton och kommer med presenter till alla snälla barn har sitt ursprung i skyddshelgonet Sankt Nicolaus, och grundar sig i en ortodox och katolsk tradition. Sägnen berättar att helgonet hjälpte en fattig familj genom att slänga in en säck med guld genom deras fönster. När helgonet på tredje dagen upptäcktes av pappan bad han honom att inte prata om detta. Denna osjälviska och sympatiska handling är det jultomten idag får stå för.

En annan influens kring tomten som kulturellt väsen kommer från den onda bocken Krampus, som härleds till tysk folktro och gestaltar djävulen. Krampus och St Nicolaus gick från dörr till dörr och frågade om det finns några snälla barn. Alla elaka barn fick följa med Krampus ner till helvetets gap. Denna onda gestaltning av tomtens knackningar har vi helt släppt under 1900-talet, då det blev socialt och ekonomiskt gångbart att istället skildra tomten som den glada, tjocka, trevliga gubben som kommer med presenter. Här får då glädjen och osjälviskheten från St Nicolaus istället träda fram som en kontrast till det onda.

Under 1930-talet skildrade illustratören Haddon Sundblom en tomte för Coca-Colas varumärke. Denna bild, tillsammans med Walt Disneys klassiska Santa’s Workshop som hade premiär 1932 (och som vi idag fortfarande ser varje jul kl 15:00), har kraftigt format samtidens jultomte.

Den svenska gårdstomten med en röd luva, det ortodoxa skyddshelgonet och den ekonomiskt gångbara tomten har idag bidragit till den stora kapitalistiska högtiden. Idag kan det dock vara girigheten för presenter som snarare är framträdande än den givmilda, osjälviska idén som tomten ursprungligen kom ifrån. Men precis som de sista raderna i Rydbergs Tomten blir återkopplingen till det naturromantiska ett sätt att hämta hem något annat än det konsumtionssamhälle som vuxit fram efter 1800-talet.

Månen vandrar sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tomten är vaken.


Dela med dig
×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.