Med hjälp av bland annat tabellen här nedan visade vi att asylpolitiken i Sverige saknar motsvarighet inom EU. Även år 2014 utfärdade Sverige överlägset flest uppehållstillstånd inom EU i relation till antalet invånare. I Sverige bodde 9 miljoner och i Tyskland 82. Det innebär att Sverige utfärdade 5-6 gånger fler uppehållstillstånd i förhållande till befolkningens storlek.
Vårt grundläggande budskap är det samma som i förra numret. Den dramatiskt förändrade asylpolitiken kommer ”att påverka de konkreta livsvillkoren för miljoner människor” i Sverige. För att klara situationen krävs ett dramatiskt investeringsprogram, dels för att rusta upp gamla, dels för att producera nya för- och grundskolor, äldreboenden, vårdcentraler och framförallt bostäder. Under de kommande fyra-fem åren måste det byggas ca 100 000 nya bostäder per år. Det är lika många som under miljonprogrammets dagar – och skulle innebära att den årliga produktionen av bostäder fyrdubblas i jämförelse med föregående tioårsperiod! Men detta är inte allt. Behovet av en våldsam ökning av antalet nyproducerade bostäder sammanfaller med behovet att renovera uppåt en halv miljon lägenheter – både tidsmässigt och finansiellt!
Samhället saknar helt beredskap för denna gigantiska uppgift. Detta framgår med brutal tydlighet på två avgörande områden: bostads- och arbetsmarknaderna. Det skulle kosta minst 1 200 miljarder att bygga 600 000 nya bostäder – bara för själva byggnaderna, marken och gatorna. Men sedan tillkommer väldiga kostnader för nödvändig kommunal service som förskolor, skolor, mm. Lägg sedan till kostnaderna för renoveringen av Allmännyttans bostäder som beräknas ligga på mellan 5-600 miljarder (Dagens Samhälle 9/4-2015).
När man mot denna bakgrund hör bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) i radions lördagsintervju (4/4) slå sig för bröstet och säga att regeringen kommer att satsa ”hela” 6,7 miljarder årligen för att öka byggandet (fr o m nästa år) är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Men när minister Kaplan sedan börjar lovorda ”modulbostäder” som en lösning på de gigantiska bostadsbehoven inser man att svaret måste bli gråt.
I föregående nummer skrev vi att asylpolitiken innebär ett val mellan att slå vakt om välfärdssamhället eller acceptera dess upplösning. De budskap som hittills sänts genom budgetutspel visar att allvaret i situationen inte bara överstiger bostadsministerns fattningsförmåga utan hela regeringens. Både regering och opposition befinner sig i ett tillstånd av politisk förnekelse, vilket i sin tur leder till en monumental brist på ansvar. Det som nu hotar är en tragedi av historiska proportioner.
Vi upprepar: Det som krävs för att klara välfärden är ett väldigt investeringsprogram för välfärdssektorn. Det krävs även väldiga investeringar inom industrin. Dagens kapitalexport som leder till en allt snabbare avindustrialisering måste stoppas. Situationen kräver att industrins vinster, i långt högre utsträckning än idag, återinvesteras i Sverige. Ett skäl är de väldiga behoven av nyproduktion och renoveringar av bostäder – men också av äldreboenden, gator, vägar och järnvägar. Detta kräver ökad industriell kapacitet – inte minskad. Ett annat skäl är att samhället inte klarar de väldiga förlusterna av jobb, skatteinkomster och kunskaper som en fortsatt avindustrialisering innebär. Behovet av investeringar är akut.
För att klara det akuta behovet av en väldig nysatsning på välfärden krävs mycket påtagliga skattehöjningar – som minst motsvarar sänkningarna under Alliansregeringens tid. Men detta räcker inte. Ska välfärdssamhället bestå måste även en större andel av de väldiga företagsvinsterna återinvesteras i Sverige. Dels inom industrin. Dels för att bidra till att finansiera de dramatiskt ökande investeringsbehoven inom bland annat bostadssektorn.
År 2014 uppgick den totala vinsten hos de 20 mest vinstrika företagen i Sverige till drygt 450 miljarder kr! För att en större andel av företagsvinsterna ska återinvesteras i Sverige krävs en medveten styrning av samhällets resurser – både av skattemedel och av storföretagens vinster. Ett avgörande instrument för att kunna styra resurserna är demokratisk kontroll av kapitalströmmarna. Samhället måste ta över ägandet av bank- och kreditsektorn.
Huvudrubriken i detta nummer antyder att många flyktingar riskerar ett permanent utanförskap genom hög arbetslöshet. Detta innebär bildandet av en ny underklass baserad på etnicitet som kan identifieras genom sitt utseende! I förra numret tog vi upp de krav som den nya asylpolitiken ställer på bostadsbyggandet. I detta nummer följer vi upp bostadsfrågorna och inleda dessutom en granskning av asylpolitikens effekter på arbetsmarknaden. Bland annat.
Läs även:
- Migrationsverkets asylmottagningssystem
- Asylbegrepp
- Kaplans moduler – en första panikreaktion
- Etniskt baserad underklass – eller dramatisk satsning på riktiga jobb och bostäder
- Kommunparadoxen – ökade behov minskar inkomster och arbetstillfällen
- Ny arbetslös underklass i utanförskapsområden -identifierbar genom hudfärg