Inrikes

Kommunparadoxen – ökade behov minskar inkomster och arbetstillfällen

Jan Hägglund
Publicerad i
#82
Lästid 3 min

Sveriges 290 kommuner och 21 landsting (kommunsektorn) står inför ännu en drastisk kostnadsökning, vid sidan om behovet att producera nya och renovera gamla bostäder. Det handlar om stora volymökningar inom kommunernas tunga verksamheter: äldreomsorg, för- och grundskola samt individ- och familjeomsorg. Även sjukvården berörs.

Behoven ökar…
Från 80-talet och fram till 2005 minskade kommunernas och landstingens ekonomiska försörjningsbörda – sett utifrån den åldersmässiga sammansättningen av befolkningen (demografin). Den arbetsföra delen av befolkningen växte i förhållande till befolkningen som helhet – för att sedan behålla sin andel. Detta bidrog till att kommunsektorns verksamhet både kunde öka sin verksamhet och ändå klara ekonomin. Men nu förändras kommunsektorns åldersmässiga sammansättning på ett sätt som innebär fördyringar. Den arbetsföra andelen av befolkningen krymper!

Bara under de sju åren från 2013 till 2020 beräknas följande ökning: barn i förskoleåldern ökar med 13 procent; antal elever i grundskolan ökar med 19 procent; vårdtagarna inom äldreomsorgen ökar med 13 procent. Ökningen av äldre kommer att bestå. Fram till år 2030 beräknas antalet 80 år och äldre öka med hela 60 procent! Och det är kostnaderna för de äldre som är högst både hos kommuner och landsting. Samtidigt minskar alltså den arbetsföra delen av befolkningen – de som producerar varor, tjänster och betalar skatt. För kommunsektorn innebär detta att kostnaderna för utbildning, omsorg och vård nu kommer att öka mycket snabbare än skatteintäkter. Detta kommer med största sannolikhet att pressa fram skattehöjningar. Dessa kommer inte att vara ”rättvisa”. Redan stora kommuner ökar sitt befolkningsunderlag ytterligare. Många mindre kommer att fortsätta krympa.

…snabbare än inkomsterna
Om den andel av befolkningen som behöver barn- och äldreomsorg, grundskola och sjukvård ökar – samtidigt som den andel av befolkningen som är i arbetsför ålder minskar – borde det bli lättare att få jobb. Även för de yngre. Och skulle arbetstillfällen skapas endast utifrån behoven skulle detta stämma. Men eftersom skatteinkomsterna minskar – alltså de medel som ska finansiera underhållet av gamla och bygget av nya skolor, äldreboenden, vårdcentraler och lönerna åt de anställda – blir det inte alls lättare att få jobb. Utan skattehöjningar, eller inkomstökningar från annat håll, har kommunerna inte råd med att anställa personal i samma takt som behoven ökar. Resultatet blir att personalen får göra mer på samma tid. Ett annat uttryck för detta är minskad personaltäthet.

Därför består ungdomsarbetslösheten.

Denna artikel understryker behovet av en akut nysatsning på välfärden.

Läs även:

Jan Hägglund

Ansvarig utgivare

Lämna en kommentar