Stefan Löfvén gick nyligen ut och sa att han ville bryta blockpolitiken med motiveringen att den var ”fördummande”. Detta är det senaste i angrepp på den arbetarrörelses fotfolk som jobbar febrilt, ofta obetalt, för att få förändring.
Att det inte lyckades bli rödgrön seger i valet 2010 säger mer om de rödgröna än om alliansen själv och sen har det fortsatt utför. Först ställde partiets högerflygel upp på att hjälpa den borgerliga pressen att häxjaga Håkan Juholt. Sedan råkade Omar Mustafa, som genom sin aktivism inom muslimska kretsar kunde bli ett språkrör för några av de mest utsatta på svensk arbetsmarknad, ut för samma sak.
Löfvén är naturligtvis livrädd att han, i kölvattnet från bland annat tågstrejken, skall tvingas vrida sin politik åt vänster. Men det är inget nytt som Löfvén kommer med. I många skånska kommuner, däribland min egen, Eslöv, samarbetar socialdemokratin med borgerliga partier. Eslöv styrs av SAP i samråd med M.
Anledningen var att stänga ute Sverigedemokraterna. Då detta inte kunde göras, tog man först kontakt med C, för att upprepa 90-talets kohandel, men C lokalt vägrade om man inte fick med sig FP. SAP lokalt gick inte med på detta och då föll valet på M, som godtog samarbetet.
Moderaterna lokalt hade nyss haft en svår period. Deras oppositionsråd, Kourtzman, hade blivit avsatt från sin post som förtroendevald för partiet, men vägrade avgå som oppositionsråd och tog emot lön för sitt ”arbete” fortsatt under lång period.
Den nye moderatledaren, Wöhlecke, var av annan natur och gick därför med på SAP:s inviter. Partierna lyckades till och med driva igenom att Wöhlecke skulle bli oppositionsråd bredvid SAP:s Cecilia Lind som kommunalråd, med motiveringen att annars hade SD kunnat ta den posten.
Men det bör kommas ihåg att Eslöv inte är en rasistisk stad och klarade sig från det värsta av 90-talets nynazism. Det sätts kanske upp, en gång vartannat år, ett par klistermärken från kitschnazistiska sekter, men de klistras alltid över. Anledningen är att vi alltid haft arbetskraftsinvandring. Redan under 1890-talet var stora delar av befolkningen inflyttad arbetskraft från Polen.
Sen har invandrarna kommit i olika moment, vi har haft väldigt många invandrare från Makedonien och på senare tid många somalier. De har alltid setts som del av den lokala arbetarklassen och det dröjde ända fram till valet 2006 innan SD ens kom in i kommunfullmäktige, vilket är relativt sent jämfört med övriga Skåne.
Anledningarna till att folk röstar på SD bör alltså i första hand inte sökas bland teorier om korkade arbetare som röstar rasistiskt, utan att den etablerade politiken har svikit. Detta kan få svåra konsekvenser för arbetarrörelsen, för även om folk röstar på SD av kritiska skäl, så är SD själva svurna fiender till arbetarrörelsen och kommer göra sitt bästa för att splittra staden i vit mot svart och inte mellan arbetare och arbetsköpare.
I EU-parlamentsvalet blev SD lokalt största parti i många områden i Eslövs kommun. Igen, orsaken kan endast sökas i de etablerade politikernas svek. Detta har börjat få effekt. Moderaterna är splittrade och mångårige medlemmen Melinder avgick nyss från den nämnd han satt i, men behöll sin plats i kommunfullmäktige. Melinder bedriver öppen kampanj mot Wöhlecke, som han kallar en marionett åt SAP:s Cecilia Lind. Han säger att han kommer att verka för att införa ett alliansstyre i Eslöv efter valet i september och det kanske gör att han får ett par kryss extra, men på lång sikt kan det bara innebära att SD vinner väljare från M.
Det råder inget tvivel om att M varit den svagare parten i äktenskapet, men även SAP har svikit. Visst, partiet har fått igenom många av sina förslag, däribland utbyggnaden av arbetarområdena på Öster i staden, att alla som tar emot försörjningsbidrag skall ha rätt till dator och att kulturskolan skall flyttas till Öster.
Men samtidigt hade det behövts så mycket mer. Eslöv är drabbat av krisen. Eslöv är en ung stad – vi firade 100-årsjubileum 2011 – och under den tiden har staden i första hand byggts upp av industrin. Under 90-talet flyttade Åkermans grävmaskinsfabrik till Sydkorea, vilket var ett hårt slag ekonomiskt, såväl som för självbilden, då det var ett av stadens mest ikoniska företag. Tidigare i år kom droppen, då Felix huvudkontor flyttade till Malmö och några hundra till arbetstillfällen förlorades från staden.
Samarbete med Moderaterna har varit SAP:s anledning till att inte gå allt för radikalt fram.
Det är bara demokratisk socialism och arbetarpolitik som på lång sikt kan lösa de problem kapitalismen ställer oss inför. SAP:s ledning lokalt har visat att de bryr sig mer om kapitalismen än om arbetare, genom att samregera med Moderaterna. Att rösta på dem i riksdagsvalet är en självklarhet för att få bort Reinfeldt, men lokalt står det fortfarande öppet för många socialistiskt sinnade huruvida man skall vara SAP trogen, eller proteströsta på V.
För alla socialister måste det långsiktiga perspektivet för socialism vara huvudsaken. Men socialismen börjar vi bygga redan idag. Vänsterpartiet har visat sin sanna färg och talar nu om kapitalism med ett mänskligt ansikte. Detta öppnar upp ett utrymme lokalt för ett verkligt arbetarparti, ett parti som tar fajten mot SD, såväl som det politiska etablissemanget genom att visa hur man bygger en ny värld lokalt.
Det är för sent att kampanja för ett sådant alternativ till höstens val lokalt. Men rösta på Vänsterpartiet kan man göra utan att binda upp sig för det partiet för alltid. Socialister lokalt bör inleda samtal om hur vi bygger ett arbetarparti lokalt. Ett parti som är ett arbetarparti mer än till namnet. Enade vänstergrejer brukar oftast fallera, men om vi kan samla fotfolk från olika folkrörelser bakom ett förslag för socialistisk politik, så har vi mycket att vinna, tror jag.
– En anonym socialistisk aktivist i Eslöv