Inrikes

FI – en pålitlig ”vänster” inom etablissemanget

Davis Kaza
Publicerad i
#68
Lästid 4 min

Feministiskt Initiativ (FI) fick ett genombrott i samband med valet till EU-parlamentet. Många människor läser in vad de själva vill i olika partier. Detta gäller speciellt partier med en utpräglad enfrågekaraktär. Missuppfattningarna är många kring FI – ett borgerligt parti med utstuderad vänsterretorik.

FI-ledningen spelar medvetet på att människor kan läsa in vad de vill i partiet på grund av dess enfrågekaraktär. Å ena sidan lyfter FI då och då fram krav som 6-timmarsdag och nej till vinster i välfärden. Detta gör att många kan tolka FI som ett ”vänsterparti”. Å andra sidan har partiet tydligt uttalat sig mot socialism och för global kapitalism. När vi skrev till FI centralt och frågade om de är ett ”socialistiskt och feministiskt” parti (som V beskriver sig) svarade de följande:
”Nej, Fi är inte feministiskt och socialistiskt. Fi är bara och alltid feministiskt.”
I sitt svar slog FI även fast att de varken vill avskaffa marknadsekonomin eller det privata ägandet över storföretag och banker (läs alla frågor och svar på www.arbetartidnigen.se).

I en debattartikel i Fria Tidningen skrev två ledande FI-representanter, Veronica Svärd och Kenneth Hermele, att FI är för ”en global kapitalism med mänskligt ansikte”. Vi undrar var någonstans i världen, eller i historien för den delen, FI har hittat en ”global kapitalism med mänskligt ansikte”. Tanken på en ”mänsklig” global kapitalism är dock skrattretande. Vi tänker på de brutala angreppen på löner och trygghetssystem vid sjukdom, arbetslöshet och pension. Vi tänker på alla nedskärningar inom vård-skola-omsorg. Vi tänker på alla krig i Mellanöstern för kontroll över oljan. Detta är den globala kapitalismen.

Det går inte att både kämpa för jämställdhet mellan könen, kräva 6-timmarsdag och driva på för vinststopp inom välfärden och samtidigt vara för den globala kapitalismen. Ska man på allvar försvara arbetarkvinnorna inom den offentliga sektorn krävs att man istället förklarar ”krig” mot den globala kapitalismen.

I grunden är FI ett borgerligt parti. Deras genomslag i EU-valet påminner mycket om Miljöpartiets första genombrott i riksdagen. Båda lyckades omvandla sin enfrågemässighet till något ”charmigt”. Men FI påminner även om Folkpartiets kvinnoförbund. Enskilda representanter för Folkpartiets kvinnoförbund har också tidvis fört fram krav på 6-timmars arbetsdag utan någon plan för hur detta ska genomföras och finansieras.

Det råder ingen tvekan om att även Feministiskt Initiativ är en makthungrig gruppering (här är de varken bättre eller sämre än MP, FP eller några andra). Ingen seriös analys av FI kan hoppa över personen Gudrun Schyman. Hon är dels en av det mediala Sveriges favoriter, vilket gynnar FI. Till detta måste läggas att FI, för Schymans personliga del, inte bara handlar om ett politiskt projekt. För Schyman handlar FI även (till icke ringa del) om en personlig revansch. Hon tvingades avgå som partiledare för V under förnedrande former efter att det avslöjats att hon hade fuskat med skatten för sin egen personlig vinning. Det enda skälet till att etablissemanget ständigt har ”förlåtit” Schyman hennes misstag beror på att hon betraktas som ofarlig. FI utgör en pålitlig ”vänster” inom det borgerliga etablissemanget.

Kapitalismen förtrycker kvinnor, både i deras egenskap av löntagare och kvinnor. Arbetarpartiet ser kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor som en huvudfråga. Den handlar om lika lön för lika arbete. Kvinnor, som föder barn, måste ha samma förutsättningar i yrkeslivet. Här finns en av de avgörande bristerna med dagens samhälle och här krävs stora förändringar. För oss går kampen för jämställdhet hand i hand med kampen för mer resurser till offentliga sektorn. Här skiljer vi oss från politiker som Gudrun Schyman. Under åren 1994-1998 stödde hon, som V-ledare, Göran Perssons brutala nedskärningsprogram. Detta innebar nedskärningar på 126 miljarder (varav V stödde 114) och slog hårdast mot kvinnor inom offentlig sektor.

För att skapa jämställdhet krävs en omfördelning där lönerna ökar på de enorma företagsvinsternas bekostnad. Alla måste få ökade löner, men för att komma ikapp måste kvinnodominerade yrken få de största löneökningarna. Kampen för omfördelning från företagsvinster till löntagare måste bedrivas av män och kvinnor tillsammans. FI vågar inte röra företagens vinster. De vill höja kvinnornas löner på männens bekostnad. En sådan politik omöjliggör en gemensam kamp. Den ställer istället manliga löntagare mot kvinnliga och lämnar företagen i orubbat bo.

Läs även:

Davis Kaza

Redaktör

Lämna en kommentar