Tea Party-rörelsen är ett fenomen som ursprungligen inte togs på allvar av många. Men idag brottas både Demokrater och Republikaner med detta politiska fenomen.
Bokförlagen ger ut en ny bok om rörelsen nästan varje månad. Tea Party-rörelsen har blivit en av de mest analyserade inslagen i amerikansk politik sedan 60-talets olika proteströrelser.
Tea Party-rörelsen har hämtat sitt namn från en legendarisk händelse i den amerikanska historien. År 1773 i Boston genomfördes en djärv protest riktad mot de brittiska skattelagarna. De amerikanska kolonister, som stod under brittiskt styre, vräkte en väldig massa te i vattnet i Bostons hamn. Detta skedde under paroller som uttryckte en växande motvilja mot att betala skatt till England utan att ha något eget självbestämmande och inflytande över den skatt som erlades. The Boston Tea Party var en av de viktigaste händelserna på vägen till USA:s frigörelse från Storbritannien. Symboliken är mycket stark. Den rörelsens namn spelar på känslan att dagens amerikaner beskattas alltför hårt av den federala regeringen i Washington utan att själva ha något att säga till om. Förutom höga skatter har rörelsen siktat in sig på ”Big Government”, d v s uppfattningen att en alltför stor del av vardagslivet är reglerat av statliga myndigheter, något som rörelsen anser strider mot andemeningen i den amerikanska konstitutionen.
Den första aktionen från det som senare kom att bli dagens inflytelserika Tea Party-rörelse ägde rum i slutet på 2007. Den gick ut på att samla in pengar till en förhoppningsfull republikansk kongressledamot från Texas, Ron Paul, som siktade på att ställa upp i presidentvalet 2008. Men det som gav rörelsen dess uppsving kom senare och var riktade mot president Obama. Det var främst två åtgärder som stod i skottgluggen. Först Obamas försök att mildra bördan för alla miljoner amerikaner vars egna hem var alltför högt belånade. Sedan tog rörelsen fart ordentligt när konservativa grupper eldade på aktivisterna, och lyckades få dem att bl a angripa Obamas politiska flaggskepp – sjukvårdsreformen.