År 2010 var det första gången på över 100 år som USA inte var världens största industriproducent. Kina tog över förstaplatsen med 19,8 % av världens industriproduktion (USA 19,4 %). Samma år var Kina även en större exportör av varor än USA. Redan 2009 passerade Kina USA när det gäller energikonsumtion (Källa: IHS Global Insight).
Kinas frammarsch är oemotsvarad i kapitalismens historia. För 20 år sedan var Kinas andel av världens industriproduktion bara ca 3 %. För tio år sedan var Kinas energikonsumtionen hälften av USA:s. Men idag har Kina passerat USA på båda dessa områden. Samtidigt är den kinesiska industrin långt efter den amerikanska och europeiska när det gäller produktivitet. Den amerikanska industrin producerar ungefär lika mycket som den kinesiska med bara 11,5 miljoner anställda – att jämföras med Kinas ca 100 miljoner. Produktiviteten i amerikansk industri är alltså ca 10 gånger högre! Men värdet av det producerade är i stort sett detsamma. Alla som minns Japans utveckling under 50-, 60- och 70-talen (från att kopiera till att dominera) förstår vilken potential för fortsatt tillväxt som fortfarande finns inom kinesisk industri.
USA:s nedgång är lika uppseendeväckande som Kinas uppgång. På tio år har USA:s andel av världens varuexport minskat, från ca 15 % till drygt 10. Samtidigt har landet inte minskat sin import: Detta har skapat det enorma handelsunderskottet i förhållande mot resten av världen.
USA:s problem är tydligast på hemmaplan. Antalet som är beroende av statliga matkuponger har nått rekordnivåer efter krisen 2008. I slutet av 2010 var 43 miljoner beroende av matkuponger. I fattiga delstater som Washington D.C. och Mississippi handlar det om mer än var femte medborgare (Källa: Wall Street Journal).
I sviterna efter finanskraschen drabbades det som en gång var industri-Amerikas ryggrad. General Motors, på 1970-talet världens största företag, fick genomgå en förnedrande räddningsaktion. Staten och bilarbetarfacket gick in som storägare i koncernen. Chrysler rönte samma öde. I Detroit som var hjärtat i den amerikanska bilindustrin är spåren tydliga. För något årtionde sedan var staden USA:s fjärde största. År 2011 hade befolkningen mer än halverats. Hela 28 % av bostäderna står tomma!
Borgmästaren har i en desperat åtgärd lanserat ett program för att riva 10 000 obebodda bostäder. Bakom ligger förlusten av tiotusentals välbetalda jobb. Den officiella arbetslösheten är ca 11 %. Inkluderas de som gett upp jobbsökandet blir siffran ca 28 % (Källa: E24).
Ett symboliskt tecken är att vägsystemet tillåts förfalla i landet som satte likhetstecken mellan personlig frihet och egen bil! Hela 26 % av USA:s broar är ”strukturellt bristfälliga eller funktionellt föråldrade”. (Källa: Amerikanska civilingenjörs-förbundet). En upprustning skulle kosta 71 miljarder dollar – men det satsas idag bara 5,2 miljarder per år. Varje dag passerar drygt 282 miljoner fordon över någon av de alltmer bristfälliga broarna. Olyckan 2007, när en vägbro i Minnesota kollapsade och dödade fem personer, kommer att följas av fler.
Även skol- och sjukvårdssystemet i USA har drabbats av rötan. Efter att ha legat i topp när det gäller andelen 25-34-åringar med universitetsutbildning har USA fallit ned till tolfte plats. År 2008 saknade var sjätte amerikan sjukförsäkring – det blir 47 miljoner människor!